Ernst Nyström – populärvetenskapens fanbärare

SAMVERKAN. Synen på populärvetenskap har förändrats radikalt. Det som tidigare sågs som något nödvändigt ont tycker nu många av dagens forskare är självklart – att dela med sig av sin kunskap. Idag är Bokmässan och Vetenskapsfestivalen bara några av de platser där forskare möter allmänheten.
En av dem vid Göteborgs universitet som banade vägen är medicinaren Ernst Nyström, idag 77 år. Vi träffade honom i hans hem i Fiskebäck.

Redan tidigt gav sig Ernst Nyström entusiastiskt i kast med det som då kallades tredje uppgiften. När Högskolelagen revideras 2009 etablerades istället samverkan som namnet på denna uppgift, kanske för att markera att den skulle ses som jämställd de övriga två uppgifterna, forskning och utbildning. Men för Ernst kom uppgiften aldrig på tredje plats. Under sin tid som professor vid Göteborgs universitet gjorde han stor skillnad för att förändra synen på att arbeta med populärvetenskap, inte minst genom radioprogrammet Alltinget.

Ord blev siffror

För åtta år sedan, strax efter sin pensionering, drabbades Ernst av en massiv stroke. Borta är de snabba svaren, men inte hans outtömligt goda humör.

­Hjärnan är verkligen ett mystiskt organ. Den stora hjärnblödningen höll nästan på att bli hans död. När han hade repat sig något var orden borta – ofta ersatta av siffror. Åldrar, avstånd, antal, årtal.
– Tio! utropar Ernst.
Han skrattar och knackar med pekfingret på vykortet som ligger på bordet framför honom. Bilden visar några personer ur den grupp forskare vid Göteborgs universitet som tillsammans stod för svaren i Sveriges Radios program Alltinget under just så många år. Tio år.

Journalister ställer de mest underliga frågor om människan och kroppen, och Ernst visste oftast svaret, eller vart man skulle vända sig. Han såg det alltid som en utmaning att förklara det krångliga på ett enkelt sätt, även för unga, som ofta ställt de mest oväntade frågorna. Varför får man ont i huvudet när man äter glass? Varför kan man få en klump i halsen när man ser en sorglig film?

Återerövrar sitt tal

Rehabiliteringen har haft god effekt och orden kommer sakta tillbaka, mer och mer. Ernst säger att han förstår allt vi säger, han kan formulera sig i sina tankar, och gör sig förstådd genom att kombinera ord med siffror och kroppsspråk. Det går ganska bra. Men ibland hakar det bara upp sig.

– Det blir nästan en frågesport här hemma när jag inte förstår vad Ernst menar, berättar hans fru Kerstin, eller Sassa som alla som känner henne säger.
– “Har vi det hemma?” “Finns det i kylskåpet?” “Går det att dricka?”

Två gånger i veckan åker Ernst till afasiföreningen och tränar sitt tal. En vän som är logoped hjälper honom också en gång i veckan för att han ska återerövra ännu mer av sin verbala kapacitet.

– Det måste vara frustrerande att inte kunna uttrycka det du tänker, säger jag, och Ernst konstaterar, fortfarande leende:
– Det är som det är, helt enkelt.

Goda kontakter

Under många år var Ernst ansvarig utgivare för det populärvetenskapliga magasinet Corpus som först gavs ut av den medicinska fakulteten, och senare blev ett organ för hela Sahlgrenska akademin när den nya fakulteten bildades. Magasinet fanns från 1995 till 2004 och spreds både inom och utanför Sahlgrenska akademin. Redaktör var Carina Elmäng, som då var informatör på fakulteten och som nu också sitter på balkongen i Fiskebäck med mig.
– Du har ju alltid varit en väldigt god människokännare, säger Sassa till Ernst som nickar.
– Du kände folk överallt och hade ett fantastiskt kontaktnät, säger Carina. Du kunde alltid ge mig tips om vem jag skulle prata med och vi diskuterade vilka ämnen som var intressanta att ta upp.

Som arbetskamrater delade Carina och Ernst inte bara drivkraften att tillsammans göra en så bra tidning som möjligt. Anledningen till att de fortsatte hålla kontakten var främst deras stora intresse för hundar, och för foto. De skickade ständigt bilder till varandra, ofta på sina älskade hundar.

Alltinget återuppstår

Vi dricker kaffe på balkongen i Ernst och Sassas nybyggda lägenhet med utsikt över Fiskebäcks småbåtshamn. Parets hund Amy, en welsh springer spaniel, passar på att vila en stund bakom husses stol. Dämpade 40-talstoner jazzar ut från vardagsrummet.

Vykortet på Alltinget ligger kvar där på bordet, Ernst pekar på bilden och vi kommer tillbaka till radioprogrammet. Panelmedlemmarna var ett roligt gäng att samarbeta med, minns Ernst, och några av dem träffas fortfarande och äter lunch ibland. Det händer att Alltinget återuppstår på Göteborgs stadsbibliotek vid lunchtid och svarar på allmänhetens frågor.

Rymden och naturen

Tio! upprepar han, tio härliga år med Alltinget blev det. Det var flamsigt och skrattigt i radiostudion innan sändningslampan tändes, och frågorna handlade om allt mellan himmel och jord. Även om Ernst var den medicinska experten drog han sig inte för att svara även på helt andra frågor som intresserar honom, om rymden, flygplan, djur och natur.

– Jag minns att jag lyssnade på radio och hörde att du fick frågan om hundar har humor, säger Carina till Ernst och ler:
– Du svarade nej. Jag höll inte alls med dig, för jag vet att hundar har humor, och vi vände och vred på den frågan tillsammans efter programmet.

Ernst skrattar och nickar ner mot Amy som ligger på balkonggolvet och låter oss veta att han skulle gett ett annat svar idag. För visst har hundar humor.

Kärlekens kemi

Kunskaperna om kemi och hormoner kombinerades när han skrev sin uppskattade översikt om vad som händer i kroppen när vi blir kära, som också blev utgångspunkt för en hel rad populära föredrag för allmänheten.

Löpning och skidåkning var hans stora intressen, och kanske har han sin goda fysik att tacka för att han fortfarande lever. Eller kanske är det hans outsinliga positiva livssyn som blivit hans räddning, menar Sassa:

– Ibland när det regnar och blåser kan jag se ut genom fönstret och utbrista “Fy, vilket dåligt väder!”, då svarar Ernst att “Men det är bra inne”.

TEXT: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
FOTO: JOHAN WINGBORG