UTMÄRKELSE. Daniel Sundhs avhandling ger nya kunskaper om nya metoder som kan användas för att identifiera frakturrisk hos äldre. Avhandlingen pekar också på potentiella mekanismer bakom regleringen av skelettets hållfasthet. Nu har hans avhandling utsetts till årets avhandling vid fakulteten 2017.
– Att jag får priset känns fantastiskt, säger Daniel när jag träffar honom på Mölndals sjukhus där han har sin arbetsplats.
– Det är verkligen kul att något jag intresserat mig för så länge uppmärksammas av fakulteten på det här sättet.
Svårt att ställa diagnos
När vi blir äldre minskar skelettets hållfasthet, och risken att få frakturer ökar. Osteoporos, eller benskörhet som sjukdomen också kallas, drabbar många och kan ge ödesdigra konsekvenser. När en äldre, skör person drabbas av höftledsbrott och hamnar på sjukhus är det inte alls ovanligt att han eller hon inte kommer hem igen.
– Det finns effektiva och väldokumenterade läkemedel som läkare kan ge för att förebygga frakturerna, men att hitta rätt individ att behandla innan fraktur är desto svårare. En stor andel äldre som får en fragilitetsfraktur skulle inte ha fått diagnosen osteoporos vid en vanlig klinisk bentäthetsmätning, säger Daniel Sundh, som är utbildad apotekare i grunden.
Skillnader i struktur och materialegenskaper
Idag ställs diagnosen osteoporos med en tvådimensionell bentätshetsmätning som genererar patienternas BMD (Bone Mineral Density). Men, av alla patienter som drabbas av höftfraktur är det bara hälften som får diagnosen osteoporos enligt denna mätning. Det är alltså en begränsad metod, och mycket tyder på att många patienter som har hög frakturrisk ändå inte får behandling eftersom de inte uppfyller metodens behandlingskriterier. Det pågår därför mycket forskning för att hitta nya och bättre metoder att kunna förutse vilka patienter som riskerar att få frakturer.
Daniel Sundh undersöker i sin avhandling två av de allra senaste metoderna, som istället för att enbart mäta mineralernas densitet undersöker benets struktur och materialegenskaper.
Vårt skelett består av två olika typer av ben: dels det yttersta, hårda skalet som kallas kortikalt ben, och dels det mer porösa, nästan svamplika benet som finns inuti (trabekulärt ben).
– När vi blir äldre luckras det trabekulära benet långsamt upp, och vi blir mer beroende av att det kortikala benet är starkt för att vi ska undvika frakturer. Alla har porer i det kortikala benet, det är helt normalt. Men ju fler och större porer som finns i det kortikala benet, desto lägre blir benets hållfasthet, förklarar Daniel.
Den enda av sitt slag
För sitt avhandlingsarbete har Daniel använt sig av högupplöst datortomografi för att bedöma risken för frakturer hos över 3400 män och kvinnor, som ingår i två olika befolkningsstudier. Datortomografen, som står på Mölndals sjukhus, är den enda av sitt slag i Sverige. Maskinen tar 110 bilder per centimeter, som sedan sätts samman till en högupplöst 3D-bild.
– Att ta själva bilden går ganska snabbt, men det krävs relativt mycket bildbearbetning efteråt, som är tidskrävande. Metoden kommer behöva bli enklare och billigare innan den kanske kan omsättas i klinisk praxis.
Till hösten planerar han följa upp de mätningar han gjort för sin avhandling. Genom Socialstyrelsens register kommer han då få uppgifter om vilka av de kvinnor som undersökts med datortomografen som fått frakturer efter mätningen. Då får han veta om hans mätningar hade kunnat användas för att förutse benbrottet.
Nya tänkbara mekanismer
I sin avhandling har Daniel också använt en annan metod, som ger information om benets materialegenskaper, och kopplat dessa egenskaper till benets hållfasthet. Metoden som användes innebär att ett nålliknande instrument sticks in i patientens underben och mäter den faktiska hårdheten.
– Det är en enkel metod. Det kan låta dramatiskt att bli stucken med en nål in i benet, men det ger faktiskt inte så mycket obehag. De flesta tycker inte det är värre än att ta ett blodprov, förklarar Daniel.
Avhandlingen innehåller delstudier som avslöjar ny tänkbara mekanismer för hur skelettets materialegenskaper och hållfasthet regleras, genom att peka på samband mellan nivåerna av vitamin D i blodprov och mängden underhudsfett till skelettets geometri, mikrostruktur och och materialegenskaper.
Daniel Sundhs huvudhandledare var Mattias Lorentzon, professor i geriatrik, och bihandledare var Dan Mellström, adjungerad professor i geriatrik. Även Anna Nilsson, docent i endokrinologi, har arbetat nära Daniel under hans tid som doktorand.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
ÅRETS AVHANDLING VID SAHLGRENSKA AKADEMIN 2017
Årets avhandling vid Sahlgrenska akademin finansieras av h Dr Arnt Vestbys Forsknings-Stiftelse. Priset uppmärksammar totalt sju avhandlingar som försvarats under det gångna året. Förutom den avhandling som lyfts fram som Årets avhandling vid fakulteten uppmärksammas en avhandling från var och en institutionerna.
SAHLGRENSKA AKADEMIN
Daniel Sundhs avhandling ”Cortical porosity – Its regulation and association with fracture” (institutionen för medicin)
INSTITUTIONEN FÖR BIOMEDICIN
Ganesh Umapathys avhandling “Oncogenic ALK signaling in neuroblastoma”
INSTITUTIONEN FÖR KLINISKA VETENSKAPER
Furqan Ali Shahs avhandling “Osteocytes as indicators of bone quality – multiscale structure-composition characterisation of the bone-implant interface”
INSTITUTIONEN FÖR MEDICIN
Louise Arvidssons avhandling “Diets of European children, with focus on BMI, well-being, and families – The IDEFICS/I.Family cohort”
INSTITUTIONEN FÖR NEUROVETENSKAP OCH FYSIOLOGI
Anna Edelviks avhandling “Long-term outcomes of epilepsy surgery – prospective studies regarding seizures, employment and quality of life”
INSTITUTIONEN FÖR ODONTOLOGI
Amina Basics avhandling “Importance of bacterial hydrogen sulfide in the pathogenesis of periodontal diseases”
INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA
Sara Wallströms avhandling ”Health in connection with takotsubo syndrome – Experiences, symptoms and utilization of health care”.