Göran Larson lämnar Core Facilities med flaggan i topp

UPPDRAG. I nio år har Göran Larson varit chef på Core Facilities. Under den tiden har Core Facilities gått från att vara en lokal angelägenhet till att ingå i flera nationella forskningsinfrastrukturer – en utveckling han är glad och stolt över.

– Jag har fått vara med om en stor strukturomvandling. Det har varit spännande och tagit mycket tid och kraft, säger Göran Larson.

Syftet med Core Facilities är att stödja forskning genom att tillhandahålla avancerad kompetens och infrastrukturella teknikplattformar. Core Facilities ger även forskarutbildningskurser i områden som proteomik, mikroskopiska metoder, bioinformatik, statistik, genetiska metoder och försöksdjurskunskap.

Core Facilities verksamhet är numera öppen för alla forskare, såväl lokalt som nationellt, och i mån av kapacitet även för andra myndigheter, företag och internationella forskare. Men så var det inte från start.

Existentiella frågor

2014 visade en utredning från Vetenskapsrådet att den befintliga infrastrukturen på universiteten runt om i landet hade dålig tillgänglighet och gav för lite utväxling. För att få fortsatta medel från VR och regeringen stipulerades att universitetens infrastrukturer skulle vara av nationellt intresse.  I samma veva satsade staten hundratals miljoner kronor på SciLifeLab, i syfte att samla all gemensam storskalig infrastruktur för forskning i Stockholm/Uppsala och göra detta till världsledande plattformar.  Detta sammantaget gjorde att Core Facilities vara eller icke vara ställdes på sin spets.

– Frågan var hur vi skulle överleva med våra plattformar – behövdes vi ens? Det gällde att hitta kompletterande strukturer som profilerade oss, berättar Göran Larson. Vad var vi riktigt bra på?

Göran och hans medarbetare bedömde vilka delar som kunde vara av nationellt intresse och vilka som inte var tillräckligt konkurrenskraftiga. Av dåvarande sju plattformar behöll de fem, lade ned en och lät Sahlgrenska Universitetssjukhuset ta över den sjunde. Av de fem som behölls har fyra etablerats i nationella infrastrukturer.

Stolt över plattformarna

På CCI, Centre for Cellular Imaging, görs mikroskopiska analyser av cellstrukturer. CCI är med i nätverket NMI, National Microscopy Infrastructure.

Bioinformatics hanterar enorma datamängder, analyserar, lagrar data och tar fram statistik. Denna plattform ingår i NBIS, National Bioinformatics Infrastructure Sweden.

På plattformen Proteomics utförs masspektrometrisk analys av proteiner på molekylnivå för att identifiera och karakterisera proteiner i celler, vävnader och biologiska vätskor. Proteomics ingår i nätverket BIOMS, Swedish national infrastructure for biological mass spectrometry.

– Jag är stolt över dessa plattformar och de nätverk de ingår i, säger Göran och ler.

Även MPE, Mammalian Protein Expression, som tillverkar protein i djurceller, ingår i ett nationellt nätverk.

Försöksdjursverksamheten EBM, Laboratory for Experimental Biomedicine, och den nationella infrastrukturen NILAR, National Infrastructure for Laboratory Animal Research, har ännu inte fått anslag från Vetenskapsrådet.

– Vi fick avslag eftersom infrastrukturen i NILAR inte ansågs tillräckligt vetenskaplig.  Vi har nu anställt tre nya disputerade enhetschefer på EBM för att akademisera verksamheten och få dialogen med forskarna att fungera ännu bättre.

Måste lyssna på forskarna

Det blir en utmaning för kommande chef att ta tag i och Göran skickar med ett gott råd.

– Våra metoder måste vara de senaste inom forskningsteknik. Därför är det oerhört viktigt att hålla en nära kontakt med forskarna och deras behov.

Göran Larson är nöjd med det Core Facilities han lämnar över. Han har, vilket han påpekar upprepade gånger, fantastiska medarbetare som bidragit till Core Facilities utveckling. De var ett stort stöd i det svåra beslutet att lägga ner CPI, Centre for Physiology and Bio-Imaging. Det var en jobbig tid när anställda blev varslade.

Att lämna över Genomics till Sahlgrenska Universitetssjukhuset sved också i skinnet, även om Göran kom fram till att det var det enda sättet att behålla den nya tekniken på nära håll.

– Genom samverkan med SU har våra duktiga forskare inom infektions- och metabola sjukdomar ändå fått tillgång till avancerade genetiska analyser via Genomics.

Varmt klimat

Det är ganska svalt på kontoret och efter en stund tar Göran på sig sin täckjacka. Men även om rumstemperaturen är kylig så är arbetsklimatet varmt, påpekar Göran. Det är något han medvetet eftersträvar.

– Som chef sätter man tonen på en arbetsplats. Jag är öppen som person och vill ha ett öppet och tillåtande klimat. Jag behöver kritik som feedback för att kunna göra ett bra jobb.

– Att vara chef är både ett ledarskap och ett tjänarskap. Det är viktigt att underlätta för sina medarbetare, att ge dem tillgång till sina nätverk och hjälpa dem så gott man kan.

Innan han tackade ja till chefsuppdraget på Core Facilities 2009 hade han varit divisionschef för Laboratoriemedicin på Sahlgrenska i tio år, plus ett tvåårigt mellanspel i Linköping vid statens rättskemiska laboratorium.

– Som divisionschef lärde jag mig att om man springer för snabbt blir man väldigt ensam där framme. Man måste kunna backa när man gör misstag. Allt blir inte succé, så är det bara.

Göran lärde sig också konsekvenserna av att sluta som chef.

– Att vara chef är att ständigt bejakas, alla vill höra ens åsikt. När jag slutade blev det ett oväntat vakuum.

En annan insikt var att när man slutar som chef har man inget ansvar längre. De saker man infört kan nästa chef snabbt ändra totalt på.

– Det hände på mitt gamla jobb och då blev jag sur, men nu är jag förberedd. Vi har vävt in våra plattformar i nationella infrastrukturer och har bra chefer och medarbetare. Därför tror jag Core Facilities, med sin nya chef, kommer att utvecklas i positiv riktning under lång tid framöver.

En del av generationsskiftet

Just nu sker ett generationsskifte inom Sahlgrenska akademin när fem av sex prefekter avgår ungefär samtidigt. Göran avslutar sitt chefsuppdrag den sista juni. Därefter kommer han att tillsammans med sin egen forskargrupp på avdelningen för klinisk kemi och transfusionsmedicin, att satsa helhjärtat på forskning om vinterkräksjukan och komplexa kolhydrater, ett intresseområde han redan som läkarstudent via sin karismatiske lärare Karl-Anders Kacka Karlsson fastnade för.

– Men det var min lärare Karin som fick mig intresserad av kemi och mikrobiologi redan i grundskolan. Hon hade ett glödande intresse som smittade av sig. Det var helt avgörande för mig att träffa lärare som Karin och Kacka. Faktum är att det nog är därför jag fortfarande är kvar på molekylärnivå, säger Göran och skrattar.

TEXT OCH FOTO: ANNA REHNBERG