LEDNINGSUPPDRAG. Efter nio år som prefekt på institutionen för medicin, den största vid Göteborgs universitet, avgår Hans Carlsten. Vad han ska göra härnäst vill han vänta med att bestämma. Det enda som är klart är att han inte tänker bli chef igen.
– Jag har verkligen tyckt om att utöva ledarskap, säger Hans Carlsten. Det råder brist på duktiga chefer inom akademin och fler behöver få möjlighet att träna chefskap. För att klara jobbet som prefekt krävs ledarerfarenhet, menar Hans.
Själv var Hans Carlsten avdelningschef på reumatologi och inflammationsforskning i sex år innan han blev prefekt. På samma avdelning arbetade Andrzej Tarkowski, den kollega som en gång i tiden inspirerade Hans att börja med forskning inom immunologi samtidigt som han utbildade sig till reumatolog. Andrzej blev med tiden både god vän och mentor åt Hans, men 2008 var vännen svårt sjuk i cancer.
– Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara att fortsätta arbeta som avdelningschef om inte Andrzej fanns kvar. När jag talade med Andrzej om det, föreslog han att jag skulle söka uppdraget som prefekt. Han tyckte det skulle vara jätteroligt om nästa prefekt kom från den lilla reumatologiska avdelningen.
Från molekyl till samhälle
Som prefekt för institutionen för medicin ansvarar Hans Carlsten för alla anställda och all verksamhet som rör många av våra stora folksjukdomar, som hjärt-, kärl- och lungsjukdomar, diabetes, fetma, magtarmsjukdomar och reumatism. Samhällsmedicin och allmänmedicin är andra viktiga områden. Eller som det står på institutets hemsida ”från molekyl till samhälle”.
Hans Carlsten har under hela prefekttiden hållit igång både sin egen forskargrupp, verkat som läkare med patienter och undervisat doktorander och studenter vid läkarutbildningen.
– Många sa ”du kommer aldrig att kunna vara prefekt och samtidigt ha patienter och bedriva forskning”, men jag har hållit igång allt.
Inga isolerade noder
Det han främst forskat kring är östrogenets effekt på immunförsvaret och olika reumatiska sjukdomar, främst reumatoid artrit. De upptäckterna har visat sig betydelsefulla även vid benskörhet, osteoporos. Det har lett till ett framgångsrikt tvärvetenskapligt och translationellt samarbete inom Center för Ben och Artritforskning, CBAR.
Samarbete mellan olika forskargrupper ligger Hans Carlsten varmt om hjärtat. Därför har en viktig målsättning som prefekt varit att samla ihop institutionen organisatoriskt.
– När jag tillträdde fanns det sju avdelningar av olika storlek, nu är det fyra och det finns inte längre några isolerade noder, vilket vi hade tidigare. Det har varit lyckosamt, menar Hans.
Det har ökat möjligheten att forska om komorbiditet, samsjuklighet. Varför personer som primärt lider av en sjukdom ofta dessutom drabbas hårt av andra allvarliga sjukdomar.
– Sverige må vara ett litet forskningsland men vi på institutionen för medicin är lagom stora för att verkligen studera detta. Det är en viktig anledning att komma varandra närmare och samla ihop olika grupper av forskare.
En guldgruva för forskning
Ett viktigt forskningsprojekt i den andan är Scapis*. En nationell studie där 30 000 svenskar i 50-60-årsåldern kommer delta. Syftet är att finna riskfaktorerna för hjärt-, kärl- och lungsjukdomar. Idén kläcktes av Björn Fagerberg vid Sahlgrenska akademin. Det går redan att konstatera att Scapis kommer att utgöra ett guldgruva för forskare i decennier framöver. Men det var inte självklart i början.
– Det är ett högriskprojekt som vi stöttat till 100 procent från vår institution, säger Hans Carlsten. Vår roll i Scapis var att våga satsa på projektet, att ge klartecken, att fatta beslut, och lita på att våra fantastiska medarbetare ror iland det.
Att lita på andra är något som Hans Carlsten genomgående praktiserar som prefekt och forskarledare.
–Jag omger mig med en grupp engagerade, ansvarstagande och bra personer som jag har fullt förtroende för. Jag litar på att de sköter sitt jobb och känner inget behov att kontrollera.
Diplomatisk redan som liten
Med 400 anställda och en halv miljard i omsättning uppstår så klart konflikter ibland. Då är det en fördel att Hans inte omedelbart är involverad utan kan gå in och lösa det som hamnat tokigt genom att höra de olika parternas synpunkter.
–Jag tror inte det blir bra om man som chef direkt är inne och petar i alla grejer. Men när en konflikt väl kommer upp på prefektnivå gäller det att direkt att ta itu med problemet.
Hans Carlsten har aldrig gått några chefskurser, men som son nummer fyra i en barnaskara på fem lärde han sig diplomatins konst tidigt. Snabb och viljestark är han också och därför skickar han med ett råd till sin efterträdare byggt på egen erfarenhet.
– Lyssna först, var inte alltför snabb utan tänk till lite och sov gärna på saken.
Ta tillvara på chansen med Sahlgrenska Life
Den viktigaste framtidsfrågan är att ta vara på de möjligheter som Sahlgrenska Life kommer att kunna ge.
– Det är den jättestora chansen att få ihop de framgångsrika forskarna vi har på institutionen och fakulteten och flytta ihop deras labb, betonar Hans Carlsten. Det här är vår chans att bli världsledande och skapa en forsknings- och undervisningsmiljö som attraherar unga forskare och studenter från hela världen.
För att få medarbetarna att trivas och vilja stanna kvar är det viktigt att uppmärksamma när det går bra för någon och sprida den informationen.
– Men minst lika viktigt är att stötta i motgång, betonar Hans Carlsten. Det här är en tuff bransch och om det är betydelsefullt att också stötta dem som inte fick ett anslag. Vi måste ta till vara allas kompetens.
Kanske omvända kombinationsanställningar
Hans har ännu en fråga han finner viktig för kommande prefekt. Fler kombinationsanställningar och gärna så kallade omvända sådana för sjukvårdsanställda läkare skulle lösa mycket av konflikten mellan kliniskt arbete och forskning och vara ett sätt att lyfta betydelsen av undervisning och skapa attraktiva anställningar.
Att Hans slutar som prefekt den sista juni innebär inte att han lämnar institutionen. Han kommer att fortsätta ta emot patienter, forska och undervisa. Men livet har alltid bestått av mer än arbete.
– Jag arbetar 40 timmar i veckan och resten av tiden är jag ledig och umgås med familj och vänner. Min hustru gick bort för tre år sedan men mina barn och barnbarn bor nära.
Hans är en vältränad 64-åring. Han gillar att röra på sig. Vasaloppet har han genomfört fem gånger och Göteborgsvarvet nästan 30. I vintras blev det för ovanlighetens skull ingen skidresa. I stället for han till Sri Lanka med den nya kärleken och sambon.
– Det var en fantastisk upplevelse, säger Hans och ler. Livet ser ljust ut!
TEXT OCH FOTO: ANNA REHNBERG
* För mer information om Scapis: http://scapis.se/goteborg
