UTBILDNING. Läkare som utbildats i länder utanför EU och som just nu läser den kompletterande utbildningen vid Sahlgrenska akademin har fått testa ett nytt verktyg för att få erfarenhet av krävande patientfall. I klassrummet fick de som läkare möta skådespelare som iscensatte jobbiga situationer baserade på autentiska fall.
Enligt Henrik Sjövall, som är en av initiativtagarna, är kursmomentet ett stort pedagogiskt experiment. Idén föddes i höstas, när han tog bussen hem från en workshop i Narrativ medicin* och hamnade bredvid Victoria Brattström, som varit på samma möte.
– Vi pratade om hur viktigt det är att vi lär blivande läkare hur de ska bemöta patienter på ett bra sätt, och hur de ska kunna lära sig läsa människor och reda ut de besvärliga situationer och dilemman som uppstår, och jag frågade mig hur vi kan bli bättre på det. ”Jag kan hjälpa till” sade Victoria, minns Henrik.
Roller i teater och vård
Victoria Brattström visade sig mycket riktigt vara klippt och skuren för jobbet. Hon är regissör, skådespelare och lärare på Högskolan för scen och musik, och också doktorand knuten till Centrum för personcentrerad vård, GPCC*, med ett projekt* som undersöker roller och förhållningssätt i teater och sjukvård. För sitt avhandlingsarbete har hon bland annat spelat in personcentrerade möten mellan vårdgivare och patienter inom sjukvården, och låtit skådespelare tolka dessa transkriberade möten för att sedan spela upp dem igen för vårdgivare och patienter.
På kompletteringsutbildningen har hon på ett liknande sätt arbetat med skådespelare som får tolka autentiska patientfall, men här får en av studenterna ta läkarens roll och försöka hjälpa patienterna:
– Skådespelarna improviserar sin dialog med den student som agerar läkare i scenen, baserat på den bearbetning de gjort av sin roll tidigare. De sätter sig in i sin fiktiva karaktärs bakgrundshistoria, och dess drivkrafter och rädslor, och baserar sitt agerande på det. Resultatet blir en karta av handlingsmöjligheter som vecklar ut sig under spelets gång, säger Victoria.
En verklighetstrogen erfarenhet
Scenen är enkelt uppbyggd: Ett bord, en diktafon och ett stetoskop. Skådespelarna är skickliga, och för studenterna blir mötet med dem i rollen som patient en mycket verklighetstrogen erfarenhet.
– De har verkligen engagerat sig i fallen, och kunnat undersöka olika sätt att hantera situationer som är besvärliga både ur ett moraliskt, etiskt och mänskligt perspektiv, säger Henrik, som tillsammans med sin kollega Herman Nilsson-Ehle försett Victoria och skådespelarna med delvis verklighetsbaserade men modifierade patientfall.
En student agerar läkare i scenen, och Victoria följer noga dess utveckling. Om studenten inte kommer vidare fryser hon scenen och ber de övriga studenterna att komma med hjälp och tips. Om situationen lätt verkar lösas kan hon också göra den mer komplex, genom att exempelvis skapa tidspress eller låta anhöriga till patienten gå emellan. Ibland kan stämningen i rummet bli oerhört tät.
– Något som var verkligt spännande för mig var att jag själv fick helt nya insikter om ett av mina gamla patientfall när jag såg det på det här sättet spelas upp på scenen, och jag insåg där och då hur det hade kunnat lösas på ett bättre sätt. Lärandet är verkligen livslångt, konstaterar Henrik.
Analys och reflektion
Efteråt har studenterna också kunnat fråga den skådespelare som gestaltat patienten hur han eller hon upplevde situationen.
– Det var fascinerande att följa hur skådespelarna Johan Svensson och Annika Nordin efter sitt gedigna bakgrundsarbete med rollkaraktären så precist kunde svara på studenternas frågor. Det var nästan som att fråga patienten själv, säger Henrik.
– Det är inte så konstigt, konstaterar Victoria, och fortsätter:
– Att utifrån karaktärens synvinkel kunna registrera, analysera och reflektera kring sin upplevelse av ett specifikt sceniskt händelseförlopp är ju något en skådespelare får lära sig under sin utbildning. Genom den här kursen har vi kunnat ställa just den unika kompetensen till förfogande för studenternas lärande.
En vaccination för läkare
– Jag tycker att det verkligen fungerat jättebra, och det är helt rätt tänkt, säger Tesfalem Mehari, som har några års erfarenhet som läkare från sitt hemland Eritrea:
– Det ger oss möjlighet att träffa dessa personer i en situation som nästan är verklig, och vi får undersöka hur vi reagerar och hur vi skulle kunna reagera. Det är en mycket bra erfarenhet.
Fartun Omar Haidar som ursprungligen kommer från Somalia och som utbildats till läkare i Ukraina, håller med:
– Det har varit en fantastisk och intressant kurs. Jag har ännu inte hunnit arbeta självständigt som läkare, och nu har jag redan fått insikt i hur besvärliga och utmanande situationer kan hanteras.
Linda Badri är utbildad i Algeriet och har franska som modersmål. Hon sammanfattar elegant vad hon har fått ut av kursen:
– Det är som att bli vaccinerad mot det man är allra mest rädd för! Här blir vi immuniserade, och nästa gång när vi ställs inför liknande situationer kan vi hantera dem bättre.
Journalskrivning examineras
Studenterna får inte bara agera framme på scenen, de får också i uppdrag att skriva journaler på patientfallen, och detta examineras.
– Att förvandla ett emotionellt tungt händelseförlopp till en språkligt neutral text är i sig en konst som måste läras ut. Journalerna är numera fritt tillgängliga för patienterna, och detta måste man också beakta när man väljer formuleringar. Journalen är ett arbetsredskap, nästa person i vårdkedjan ska kunna förstå vad som hände vid förra besöket bara genom att läsa journalen. Detta är något som kräver mycket övning, säger Herman Nilsson-Ehle.
Väl använda pengar
Framtiden, då? Jag frågar Henrik om han ser en fortsättning för detta kursmoment, om kursen kommer tillbaka.
– Vi har ju fått ett hejdundrande positivt gensvar från studenterna och vi ser gärna en fortsättning och vidareutveckling av detta sätt att arbeta just inom KUL-programmet. Det finns givetvis en kostnad för detta, men den är fullt hanterbar och jag anser att det är mycket väl använda pengar.
Skulle det kunna vara aktuellt att applicera arbetssättet även i den ordinarie läkarutbildningen?
– Det är svårare att svara på. När vi byggde upp de här fallen la vi på verklighetens fulla komplexitet, med patientoro, dolda agendor, tung social problematik, oroliga anhöriga och dessutom ibland hård tidspress, säger Henrik, och berättar att ett liknande pedagogiskt grepp används under konsultationskursen, men då med framförallt mindre komplexa situationer eftersom denna kurs ges förhållandevis tidigt under läkarutbildningen.
– Kanske skulle vårt kursmoment fungera bäst under AT eller ST. Då har man som läkare hunnit vara ute lite i den kliniska verkligheten, fått lite mer allmän livserfarenhet och kanske till och med gått på en och annan mina. Eller varför inte som vidareutbildning av färdiga specialister!? För färdigutbildad, det blir man aldrig i det här jobbet!
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
LÄS MER:
- Här kan du läsa mer om Victoria Brattströms avhandlingsarbete: https://hsm.gu.se/english/Research/current-dissertations/victoria-brattstrom
- Narrativ medicin är en klinisk metod som utvecklats sedan slutet av 1990-talet, som tar fasta på att berättelsen är en central del av medicinen och hälso- och sjukvården. Narrativ medicin handlar om att vården bör lägga större vikt vid att utveckla medarbetarnas förmåga och förutsättningar för att lyssna. Svensk förening för narrativ medicin: narrativmedicin.se
- Centrum för personcentrerad vård (GPCC) är ett forskningscentrum med både klinisk och tillämpad forskning som spänner över i stort sett hela Göteborgs universitet. Forskningen syftar till att skaffa kunskap om hur långvarig sjukdom upplevs och hanteras av den enskilde, samt att implementera och utvärdera personcentrerad vård. https://gpcc.gu.se
