Henrik är med och jagar boten på Alzheimers sjukdom – i London

SAMVERKAN. Storbritanniens regering gör en jättesatsning för att finna ett botemedel mot Alzheimers sjukdom inom fem år. Vad har det att göra med Henrik Zetterberg, professor i neurokemi? En hel del.
Henrik har byggt upp ett labb på University College London (UCL) och detta labb ingår i storsatsningen. Labbet utvecklar metoder för att mäta effekten av olika behandlingar av alzheimer – ett samarbete som både UCL och GU vinner på.

– Det nya labbet kommer att bli fantastiskt bra, säger Henrik Zetterberg entusiastiskt. Vi möts vid Russell Squares tunnelbanestation och går i rask takt till Cruciform Building på Gower Street.
Den korsformade byggnaden i rött tegel är från början av 1900-talet, men totalrenoveras invändigt.

Senare samma dag ska Henrik få en rundvandring i laboratorielokalerna, men vi försöker få en förhandstitt, vilket vakterna sätter stopp för. Istället återvänder vi till den grå, något skamfilade betongskrapan som ligger inklämd mellan två självsäkra och eleganta byggnader vid Queen Square. Här ligger UCL Institute of Neurology och näst högst upp ryms Henrik Zetterbergs nuvarande forskningslaboratorium. Vid sidan av sin tjänst som överläkare och professor vid GU och Sahlgrenska Universitetssjukhuset är han sedan 2012 professor vid UCL. När Storbritanniens regering nu anslår drygt 200 miljoner pund för att bygga upp ett nationellt forskningsinstitut, Dementia Research Institute, DRI, utgör UCL själva navet i den ekermodell man tänkt sig. Forskarlag från Edinburgh, Cambridge, Cardiff, King’s College London och Imperial College deltar också.
– Det pågår fortfarande rekrytering, säger Henrik Zetterberg, som själv räknar med att anställa ett par nya forskare till sitt team på tio personer.

Mäter förändringarna i hjärnan

Vad är då anledningen till att Henrik Zetterberg blivit utvald att delta i Storbritanniens största satsning på alzheimerforskning?

För att svara på den frågan bör man känna till ett par saker om neurodegenerativa sjukdomar som alzheimer och pannlobsdemens. De kännetecknas av att proteiner klumpar ihop sig och stör nervcellernas funktion. Sjukdomarna kommer smygande och ansamlingen av proteinklumpar sker under 5–20 års tid innan sjukdomen bryter ut ordentligt. Den stora frågan är varför klumparna uppkommer och varför de skadar nervcellerna? Här kommer Henriks specialkunskaper om mätmetoder in, vilket är anledningen till att han blev en del av satsningen.
– Att kunna mäta när förändringar i nervcellerna uppkommer, i vilken grad och hur intensivt proteinklumpar ansamlar sig, hur de sprider sig och när de börjar skada nervcellerna samt vad som händer över tid – det är själva kärnan i vårt arbete, betonar Henrik Zetterberg.

Roddar åt stjärnorna

Gemensamt för Zetterbergs forskning på GU och UCL är arbetet med att ta fram mätmetoder, som dels kan mäta de patologiska förändringarna i nervcellerna, dels mäta effekterna av olika läkemedel mot alzheimer. Henrik har visserligen varit på en punkkonsert på Covent Market kvällen innan och utan sin vita rock påminner han lite grand till det yttre om en rockare, men därmed är likheterna slut.
– Jag och mina forskarteam kommer aldrig att göra den stora upptäckten av ett läkemedel som botar alzheimer. Vi är bara roddare åt rockstjärnorna, det vill säga läkemedelsforskarna, skrattar Henrik.

Samarbete är ett viktigt ledord i sammanhanget och Henrik Zetterberg beskriver fördelarna med hans brittiska medverkan för forskningen på GU och vice versa.
I London finns ett referenscentrum för människor med ärftlig alzheimer, där bland annat DIAN-studien ingår*. Genom samarbetet får forskare på Sahlgrenska tillgång till prover från dessa människor.
– Det finns en jättefin hjärnbank här, dit folk kan donera sina hjärnor till forskningen efter sin död.

Hjärnprover från London analyseras i Göteborg

Eftersom forskningen om alzheimer och andra demenssjukdomar börjar i hjärnan gör Zetterbergs team på UCL undersökningar där de med hjälp av lasermikroskop skär ut neuropatologiska förändringar och placerar dem i provrör. Dessa skickas till laboratoriet på Sahlgrenska för masspektrometri, en analysmetod där man tar reda på exakt vad förändringarna innehåller. Det har man bättre förutsättningar för i Göteborg.
Eftersom man av naturliga skäl inte kan undersöka levande hjärnor, mäter man även ryggvätska hos patienter för att upptäcka om det finns ökade nivåer som tyder på patologiska förändringar.. Förändringar i hjärnan läcker nämligen ut i ryggvätskan. Utifrån de resultat man får utvecklas superkänsliga mätmetoder med hjälp av antikroppar. För att få antikroppar injiceras möss med det förändrade proteinet tillsammans med ett immunretande ämne. Då bildas antikroppar som man tar ut från musen och odlar så att man får massor av antikroppar.
– Detta är kärnan i vår specialitet på Sahlgrenska, påpekar Henrik Zetterberg.

I London finns det senaste inom genetikforskningen och man har kommit längre i karakteriseringen av de genvariationer som kan bidra till sjukdomarna. Dessutom är britterna duktiga på hjärnavbildande undersökningar, så kallade brain imaging. Nu satsar även Sahlgrenska stort på tekniskt avancerade avbildningar av hjärnan i det nyöppnade Bild- och interventionscentrum.
– Michael Schöll, som ansvarar för detta, är förresten i London nu för att diskutera samarbetsprojekt med imaging-forskarna på UCL. Jag fick precis veta att han kommer att tilldelas Alzheimerfondens stora pris till unga framgångsrika hjärnforskare i Sverige.
Man har helt enkelt kombinerat ihop det bästa från UCL och GU och samarbetar kring det.

Flera botemedel tänkbara

Vad tror han då om britternas målsättning att finna ett botemedel mot alzheimer på blott fem år?
– Man får komma ihåg att alla forskare som är med har hållit på länge, säger Henrik och tillägger att man för närvarande arbetar på minst tre tänkbara botemedel.

1. VACCIN finns, som fungerar på möss, men hittills har biverkningarna på människor varit för allvarliga. Dessutom skulle läkemedelsbolagen inte tjäna lika mycket pengar på ett vaccin som på andra läkemedel.
2. ANTIKROPPAR – kallas ibland passiv immunisering. Löser upp placken och förhindrar att proteinet klumpar ihop sig. Ges intravenöst. Antikroppar måste fortsätta att ges livet ut och är därför ett mycket dyrt alternativ.
3. SEKRETASHÄMMARE*. Det potentiella botemedel Henrik tror mest på. Hämmar bildningen av beta-amyloider (proteinklumpar). Sekretatshämmare finns och testas. Förhoppningen är att de ska förebygga och senarelägga sjukdomen med 10–20 år. Troligen måste man inleda behandling redan i medelåldern för att hindra att patologierna uppkommer. Henrik tror inte så mycket på denna behandlingsmetod om symtom redan finns.

Henrik Zetterberg betonar att det inte alltid funnits ett samarbete kring alzheimer. I slutet av 1990-talet var det vassa armbågar och ett väldigt hemlighetsmakeri. Nyckelfynd gjorde att vissa forskare trodde att de ensamma skulle kunna lösa alzheimerns gåta. Men alla misslyckades. Fältet visade sig svårare att bemästra än man kunnat föreställa sig vilket har lett till ett mycket öppnare och mer samarbetsinriktat internationellt klimat.
– Men jag är nyfiken på vad som pågår i Kina, det vet vi nästan inget om, menar Henrik.

Hoppas på liknande satsning i Sverige

Av de tre tänkbara botemedlen har inget haft önskat resultat på människor med alzheimer eller ens lindriga kognitiva störningar i hjärnan.

– Det beror på att vi går in för sent, tror Henrik. Jag tror de här medicinerna kan nå sin fulla potential först om vi lyckas behandla människor mycket tidigare och i förebyggande syfte. Helst innan ansamlingar av protein börjar skada nervcellerna.

Här kommer GU:s framgångsrika forskning på objektiva biomarkörer in i bilden igen – där professor Kaj Blennow är den stora pionjären.
– Biomarkörerna skulle kunna användas för att mäta prekliniska förändringar redan i 40- till 45-årsåldern.
– Det roliga är att det faktiskt är tack vare vår framgångsrika forskning på biomarkörer på Mölndals sjukhus som jag är här på UCL.

Henrik Zetterberg tar av sig rocken och vinkar hej då till forskarna på UCL-labbet. Nu ska han iväg på ett möte om rugby och hjärnskador. Var tredje vecka tillbringar Henrik ett par intensiva och mötesfulla dagar i London. Den här gången hann han faktiskt gå på punkkonsert med Michael Schöll.

Men labba själv hinner han knappt längre.
– Min dröm är att det brittiska DRI-projektet skulle kunna inspirera till en motsvarande satsning i Sverige. Det här är jätteviktiga sjukdomar, inte minst ur ett socioekonomiskt perspektiv och vi har faktiskt rätt unika möjligheter vad gäller patientnära forskning i Sverige, som de är lite avundsjuka på här.

TEXT OCH FOTO: ANNA REHNBERG / FRILANSJOURNALIST
ARTIKELN SAMPUBLICERAS MED GU-JOURNALEN.

 

OM ALZHEIMER

• APOE 4 genen bärs av var fjärde svensk och ökar risken för alzheimers med 3–10 gånger. Ett blodprov kan fastställa om man bär på genen.
• Varje år insjuknar ca 25 000 personer i Sverige i demenssjukdomar.
• I dag beräknas omkring 100 000 personer lida av Alzheimers sjukdom i Sverige, och ytterligare 60 000 är drabbade av någon annan form av demens.
• I hela världen är ungefär 20 miljoner människor drabbade.
• Omkring 10 000 personer som har Alzheimers sjukdom är under 65 år.
• Mer information: www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/alzheimers/

OM UCL INSTITUTE OF NEUROLOGY

• UCL är Londons äldsta universitet, det öppnade 1826.
• UCL var det första universitetet i England som tog emot kvinnor, katoliker, ateister och judar som studenter.
• En tredjedel av studenterna är internationella.

*DIAN-studien, några hundra familjer med en genetiskt ärftlig form av Alzheimer som drabbar 50 procent av familjemedlemmarna och bryter ut redan i 30-50 årsåldern. Familjerna ingår självvalt i en studie där läkemedelsföretagen får föreslå olika läkemedel som familjerna testar. Just nu pågår en studie av sekretatshämmare, det eventuella botemedel som Henrik Zetterberg tror mest på. Resultaten från den studien ska redovisas 2019.

The Institute of Neurology grundades 1950 och gick ihop med UCL 1997. För mer information: www.ucl.ac.uk/ion/about-institute.