LEDNINGSUPPDRAG. Efter en tid som tillförordnad har nu Lena Carlsson utsetts till ny, ordinarie vicedekan för forskningsfrågor. Som vicedekan vill hon förbättra förutsättningarna för bra forskning på flera nivåer, bland annat genom att rekrytera så bra forskare som möjligt och genom att säkra återväxten. Hon vill också att fler av akademins forskare blir delaktiga rådets arbete.
Rådet för forskningsfrågor (FOR) har som uppgift är att bereda forskningsfrågor för dekanen. Rådet ska följa forskningens utveckling i Sverige och internationellt, och föreslå vilka insatsersom skulle kunna främja forskningen vid fakulteten, både när det gäller kvalitet och kvantitet. Rådet ska också verka för forskningssamarbete över gränserna mellan ämnen och institutioner, och även med andra lärosäten, myndigheter och företag. En del av det löpande arbetet i rådet är också att besvara frågor från exempelvis Vetenskapsrådet, som ibland behöver underlag för forskningsöversikter och andra rapporter.
Fler kan bidra
Ett av Lenas första mål som vicedekan blir att utöka antalet forskare som är engagerade i FOR:s arbete, till exempel genom att ingå i arbetsgrupper för att bereda specifika ärenden eller för att arbeta fram förslag på förbättringar.
Vid fakulteten görs ett stort beredningsarbete för olika nomineringar och priser från privata stiftelser och andra externa finansiärer, vilket tar mycket kraft för FOR:s ledamöter. Här kan forskare med erfarenhet av att bedöma ansökningar till finansiärer som Vetenskapsrådet och Cancerfonden bidra:
– Vi behöver fler som engagerar sig i bedömningsarbetet. Jag skulle vilja att vi hade en pool med personer som har erfarenhet av liknande uppdrag och som vi kan vända oss till med aktuella beredningsuppdrag. Jag har redan bett institutionerna ge oss namn på lämpliga kandidater, och den som vill bidra med sin tid får gärna höra av sig direkt till mig, säger hon.
En sådan pool av erfarna bedömare kommer också att innebära att FOR ges möjlighet att fokusera mer på att bereda förslag till dekanen som förbättrar möjligheterna för forskningen vid fakulteten.
– För att utvärdera hur olika åtgärder påverkar forskningens kvalitet över tid behöver vi mätbara mål. I verksamhetsplanen för 2018 står det nu att vi ska etablera metoder för årliga uppföljningar av kvalitetsindikatorer, som exempelvis publikationer i högrankade tidskrifter eller högt citerade artiklar med första eller sistaförfattare från Sahlgrenska akademin, berättar Lena och fortsätter:
– Det är mycket viktigt att vi har en forskningsmiljö som ger goda förutsättningar för att bedriva högkvalitativ forskning. Om vi kan kombinera goda forskningsmiljöer och utlysningar med breda ämnesbeskrivningar kan vi attrahera excellenta medarbetare och därigenom höja forskningskvaliteten.
Ut i världen
Det är viktigt att FOR har ett nära samarbete med FUR, Rådet för utbildning på forskarnivå, eftersom FOR kan följa upp dem som disputerat, menar Lena:
– Genom FOR:s arbete får vi en god insyn i hur det går för våra yngre medarbetare och kan fånga upp signaler om vad som skulle kunna förbättras inom forskarutbildningen för att öka konkurrenskraften när man ska fungera som självständig forskare.
I övergången från doktorand till självständig forskare kan möjligheten att göra en internationell postdok vara avgörande. Inom kort planerar FOR genomföra en kartläggning, för att skapa sig en tydligare bild av hur vanligt det är att nydisputerade forskare kommer iväg. Men det står helt klart att det är för få, menar Lena.
– En längre utlandsvistelse ger viktiga erfarenheter och är i de flesta fall en förutsättning för en lyckad forskarkarriär. Man ska inte heller underskatta betydelsen för akademin som helhet eftersom internationella postdoktorer ofta arbetar i excellenta forskningsmiljöer på de mest prestigefyllda universiteten och kan fungera som länkar mellan oss och de utländska grupperna.
De personliga kontakter som unga forskare får under sin tid utomlands ökar alltså möjligheterna för fakulteten som helhet att göra lyckade forskarrekryteringar.
– I sina samarbeten med andra grupper märker våra forskare snart om det finns drivna, unga personer med intressanta profiler, som kan bjudas hit för att ge seminarier, och sedan får man se var kontakten leder. När vi sedan utlyser tjänster är det självklart så att dessa ska utlysas i internationell konkurrens, men de personliga kontakterna ökar ju möjligheten att vi får riktigt bra sökande.
En av Sahlgrenska akademins strategiska satsningar på unga forskare är återvändarbidraget, som kan sökas av forskare som kommer hit efter att ha gjort postdok utomlands.
– Det är en bra satsning, men jag skulle vilja se ett högre söktryck. Återvändarbidrag ska ges i konkurrens, och de som får bidraget ska ha visat att deras forskning håller hög kvalitet.
Från tillväxthormon till fetma
Lena Carlsson disputerade för drygt 30 år sedan här i Göteborg, med en avhandling som handlade om sekretionen av tillväxthormon hos råttor. Efter det följde postdok på företaget Genentech i San Fransisco, där hon också fick fast anställning som forskare, och hon kom att stanna i Kalifornien i tre år. Hon lockades tillbaka till Göteborg genom ett erbjudande om en tjänst som forskande underläkare, men fick sedan en forskartjänst från det dåvarande Medicinska forskningsrådet. När hon fick den tjänsten bytte hon forskningsområde från tillväxthormon till fetma:
– Jag tror det är bra att byta fält efter disputationen. Doktorandtiden går ju ut på att du ska lära dig principerna för forskning. Att byta fält är ett sätt att visa att du är självständig, och dessutom är det stimulerande att få läsa in sig på ett helt nytt område, säger Lena.
En studie med breda möjligheter
Sedan 13 år tillbaka leder hon SOS-studien, Swedish Obese Subjects, som är världens mest omfattande studie av långtidseffekter av fetmakirurgi jämfört med konventionell fetmabehandling. Studien startades 1987 av Lars Sjöström, och har satt Sahlgrenska på världskartan inom fetmaforskningen.
– Studiens ursprungliga mål var att undersöka hur fetmakirurgi påverkade överdödligheten hos patienter med fetma under en tioårsperiod, men studien har betydligt bredare möjligheter, som inte var planerade från början. När SOS-studien startades var till exempel kopplingen mellan cancer och fetma inte känd, säger Lena. Eftersom effekterna av fetmakirurgi kvarstår under hela livet har vi förlängt uppföljningstiden så att studien fortfarande pågår och patienter kallas in för undersökningar runt om i landet.
Ett av de mer spännande och oväntade fynden har varit att fetmakirurgi kan förhindra att patienter utvecklar diabetes.
– Hos de flesta patienter med fetma som har förstadiet till diabetes kan kirurgi helt förhindra att diabetesutvecklingen, men dessa patienter är inte prioriterade att få fetmakirurgi. Det tycker jag man borde ändra på, säger Lena, som tar varje tillfälle hon får att berätta om fynden på konferenser och andra möten, för att fler patienter med prediabetes ska kunna få fetmakirurgi.
Att hon själv är en mycket aktiv forskare tror hon gynnar uppdraget som vicedekan, och som ordförande för FOR:
– Då förstår man också forskningens villkor, och det gör att man kan jobba för att det ska bli så bra som möjligt för de som är forskare på akademin.
Rådet för forskningsfrågor (https://sahlgrenska.gu.se/om-fakulteten/akademins-ledning/for) består av representanter från hela fakulteten. Varje institution utser en ledamot och en ersättare. Efter förslag från beredningsgruppen utser dekanen ytterligare tre ledamöter, varav en blir vice ordförande för rådet. Även studenterna utser ledamöter.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
