INSTITUTIONSLEDNING. Den 1 juni tar Sven Enerbäck över som ny prefekt vid institutionen för biomedicin. Den nya proprefekten Marianne Quiding-Järbrink tillträdde redan den 1 april. I en intervju med Akademiliv konstaterar den nya ledarduon att de tar över ledningen för en mycket välskött institution.
Det var flera kollegor till både Marianne och Sven som framförde till dem att de gärna skulle se dem ta plats i institutionens ledning. Det kollegiala stödet var avgörande för dem båda två att acceptera valberedningens nominering.
– Det känns intressant, spännande och fantastiskt att få vara med i processen att utveckla verksamheten, säger Sven Enerbäck, som är noga med att poängtera att det är ett lagarbete att leda institutionen:
– Vi får en driven ledningsgrupp, där också Magnus Braide, Claes Gustafsson, och vår administrativa chef Chatrine Butler ingår, förutom Marianne och mig. Vi kommer dessutom att behöva ta stöd av andra kompetenta kollegor beroende på vilka frågor vi behöver hantera.
Marianne Quiding-Järbrink håller med:
– Jag tycker det ska bli särskilt stimulerande att skapa mig en bredare bild av institutionens verksamhet, att träffa alla dessa medarbetare, se vad de gör och få en bättre insikt i verksamheten.
Allt större klinisk betydelse
Institutionen för biomedicin är nästan lika stor som en mindre högskola, där dialogen mellan institutionens ledningsgrupp och avdelningarna är ständigt pågående. Här finns fem avdelningar: infektionssjukdomar, mikrobiologi och immunologi, patologi och genetik, klinisk kemi och transfusionsmedicin, samt medicinsk kemi och cellbiologi.
– En stor del av institutionens forskning handlar om att försöka förstå mer i detalj hur våra celler fungerar och att kartlägga de biokemiska processerna. Det är till stor del biologisk grundforskning, men idag, när vi exempelvis ser nya cancerläkemedel som slår mot specifika signalvägar eller enskilda proteiner i dessa signalvägar, blir det tydligt att denna forskning också får en allt större klinisk betydelse, säger Sven.
Det är en framgångsrik institution, som hittills lyckats väl både när det gäller att rekrytera bra personer och att attrahera externa bidrag. Tidigare ledningar har drivit institutionen väl, ett arv som Sven och Marianne nu vill föra vidare.
– Våra företrädare, Anders Oldfors och Magnus Braide, har skött institutionen på ett mycket bra sätt. Vi har också en duktig administration på plats, och det är ordning och reda inom institutionen. Det känns trevligt att få möjlighet att fortsätta utveckla en så välskött verksamhet, konstaterar Sven Enerbäck.
Magnus Braide är fortsatt tillförordnad prefekt för institutionen till dess att Sven tillträder den 1 juni.
Många uppdrag
Sven Enerbäck är professor i medicinsk genetik, och han leder en forskargrupp som detaljstuderar hur ämnesomsättningen i fett och muskler regleras på molekylär nivå. Han är läkare, utbildad här i Göteborg, och här disputerade han också för drygt 25 år sedan på transkriptionell reglering av gener. Efter några år som postdoktor i USA, på Jackson Laboratory i Bar Harbor, Maine, kom han hem till Göteborg och en tjänst som biträdande professor på Chalmers. Bara några år senare sökte och fick han en utlyst professur i medicinsk genetik på Göteborgs universitet. Under åren har han haft flera uppdrag, bland annat som ledamot i VR:s ämnesråd för medicin och hälsa. Fram till i somras var han Sahlgrenska akademins vicedekan för forskning, ett uppdrag han valde att lämna när mandatperioden var slut.
– Jag tror inte det är bra att ha samma person på en sådan post för länge. Det behövdes någon med andra och nya idéer för att driva arbetet i FOR vidare, kommenterar Sven, som just nu också är ledamot i styrelsen för Kungl. Vetenskapsakademien, KVA.
Gemensam bakgrund i FOR
Marianne Quiding-Järbrink är professor i infektionsimmunologi. Hon är biolog i botten, och disputerade 1994 vid den dåvarande institutionen för medicinsk mikrobiologi, som numera är en del av institutionen för biomedicin. Avhandlingen handlade om hur aktiverade lymfocyter i tarmen genom oral vaccination tar sig till andra delar av kroppen. Under sin postdok vid London School of Hygiene and Tropical Medicine studerade hon immunsvar mot tuberkulos.
– Jag har i princip alltid arbetat med immunsvar i slemhinnevävnad, och de senaste tio åren främst med immunsvar mot tumörer i tarm och magsäck. Den övergripande målsättningen är att identifiera olika skyddande lymfocyter i tumören, och förstå hur regulatoriska T-celler, en typ av nedreglerande lymfocyter, påverkar rekryteringen av aktiverade lymfocyter in i tumörvävnaden och den tumördödande funktionen hos dessa lymfocyter.
Även Marianne har haft en rad uppdrag inom fakulteten, bland annat inom lärarförslagsnämnden och som ledamot i Forskningsrådet, medan Sven också var rådets ordförande. Hon har ett starkt engagemang för utbildningsfrågor, och hade nyligen under några år anställning på Lee Kong Chian School of Medicine, ett lärosäte i Singapore som ligger i högskolepedagogikens framkant.
Hellre bra än snabbt
De ser båda fram emot samarbetet med övriga institutioner och med fakultetsledningen.
En viktig roll för prefekten och proprefekten är också att företräda institutionen internt, bland annat när de gäller de byggplaner som sakta går framåt, där det är viktigt att verksamheten inte störs mer än absolut nödvändigt, om medarbetare exempelvis så småningom behöver flytta till ersättningslokaler.
– Vår miljö kan aldrig vara statisk, och det är bra att verksamheter med liknande behov kan samlokaliseras, säger Sven, som tycker det är bra att fler naturvetenskapliga institutioner får hemvist på Medicinareberget.
Han fortsätter:
– Dessa typer av projekt genomförs kanske en eller två gånger per århundrade. Då är det väldigt viktigt att fokusera på att resultatet blir bra, och att de nya byggnaderna stödjer vår verksamhet. Dessa processer måste få ta sin tid.
En annan framtidsfråga både för institutionen och för Sahlgrenska akademin är studentrekryteringen, och det faktum att allt fler studenter väljer att inte fullfölja sina utbildningar.
– Det är inte längre lika självklart att välja någon av våra utbildningar, och samtidigt ser vi att studenter i allt högre utsträckning gör studieuppehåll eller till och med hoppar av, konstaterar Marianne, och Sven nickar:
– Vi behöver anstränga oss för att utbildningarna ska vara fortsatt attraktiva, och för att studenterna ska få goda möjligheter att fullfölja sin utbildning. Där spelar naturligtvis de studiesociala ytorna och möjligheterna också en stor roll.
Utvecklingen av studenternas fysiska miljö på Sahlgrenska akademin är en fråga som den nya ledarduon gärna vill skynda på. Flera möjliga lösningar diskuteras inom fakulteten, och Marianne hoppas att förslagen snabbt kan bli mer konkreta.
– Vi saknar bra utrymmen för våra studenter. Vem vill sitta med sin dator på en bänk i en lång korridor? Jag har hört från våra studenter att de åker bort till Chalmers för att plugga, och det är lite skämmigt. Detta måste vi kunna lösa.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
