Teresa Lagergård: ”Med kunskap besegrar man rädsla”

EMERITI. Kikhosta, hjärnhinneinflammation och veneriska sjukdomar. Teresa Lagergård har ägnat sitt forskarliv åt olika bakterieinfektioner, och menar att dagens vaccinationsdebatt är en svår kamp mellan kunskap och känslor. 

Den som drabbas av chankroid får svårläkta sår på genitalierna, vilket tiofaldigar risken för att smittas av HIV. I slutet av 80-talet visste man ganska lite om sjukdomen, som bland annat spreds hos fattiga människor i Afrika. Teresa Lagergård, som vid den tiden kommit tillbaka till Göteborgs universitet efter ett postdoktoralt år i USA, fick pengar från Sida för att studera chankroid på plats i Tanzania och Sydafrika. Projektet blev ett av de mest intressanta under hennes dryga 30 år som forskare, berättar hon.

– Jag kom från en ganska priviligierad tillvaro på National institute of health i Maryland, till kliniker i Afrika där jag mötte väldigt utsatta människor. Chankroid är de fattigas och de prostituerades sjukdom.

Ett nytt toxin

Under sin forskning på chankroid-bakterien Haemophilus ducreyi, gjorde Teresa Lagergård en intressant upptäckt. Tvärt emot vad man tidigare trott var möjligt, visade det sig att bakterierna tillverkade ett DNA-förstörande gift som gjorde såren svårläkta.

– Att upptäcka ett nytt toxin var oerhört stimulerande. I och med det öppnade sig möjligheterna för att ta fram ett vaccin.

Av olika skäl blev det aldrig aktuellt med något vaccin mot chankroid. Bland annat fick fler av de drabbade tillgång till antibiotikabehandling, när sjukdomen uppmärksammades. Parallellt med chankroid-studierna arbetade Teresa Lagergård med att testa ett nytt amerikanskt vaccin mot kikhosta, i ett projekt som drevs av National institute of health (NIH). Hon var ansvarig för studiens serologiska laboratorium i Göteborg, och kom senare också att samarbeta med NIH i en studie om hjärnhinneinflammation.

– Det var NIH som ville ha med mig i projekten eftersom de tyckte att jag var skicklig i laboratoriet, vilket förstås var väldigt roligt. Jag har alltid varit bra på att arbeta finmotoriskt med händerna, kanske för att jag tidigt lärde mig att spela piano, säger Teresa Lagergård.

Valde bort läkarbanan

Platserna för barndomens pianolektioner var Gdansk och Warszawa i Polen, där Teresa Lagergård växte upp. Det var framför allt hennes mamma som väckte hennes intresse för naturvetenskap.

– Hon var lärare i bland annat biologi. Jag minns särskilt att hon kommenterade Watson och Cricks modell för hur DNA är uppbyggt, som publicerades 1953 och senare gav dem Nobelpriset. Hon menade att genetiken skulle revolutionera den medicinska vetenskapen. Sådant pratade vi om hemma.

Två veckor före Teresas studentexamen gick hennes mamma bort i cancer. Att läkarna inte kunde göra något åt sjukdomen väckte hennes insikt om vikten av medicinsk forskning. Sjukhusmiljön hade Teresa Lagergård fått nog av under mammans sjukdomsperiod, så läkarstudier var uteslutna. Istället läste hon biologi vid universitetet i Warszawa. Efter examen 1969 fick hon arbete som medicinsk mikrobiolog och publicerade sitt första vetenskapliga arbete, som handlade om stafylokockinfektioner. Ett stipendium för att under tre månader lära sig mer om immunologi förde henne till institutionen för medicinsk mikrobiologi vid Göteborgs universitet, där hon bestämde sig för att hon ville doktorera.

– Det var tufft med svenska språket i början, och jag var inte särskilt bra på engelska. Dessutom fanns tre faktorer som var till min nackdel inom den medicinska forskarvärlden: att jag var utlänning, kvinna och saknade läkarutbildning. Jag var tvungen att jobba hårt, men jag hade också stöd av väldigt duktiga forskare både i Göteborg och i USA.

1999 blev Teresa Lagergård professor i vaccinationsforskning. Fram till pensioneringen, för några år sedan, hann det bli ett stort antal vetenskapliga artiklar om olika bakteriers egenskaper, mekanismerna bakom infektioner, immunologi och vacciner. Hon säger att hennes största drivkraft har varit nyfikenhet, och hon beskriver sig själv som både ihärdig och otålig på samma gång.

– Tänk dig vilken frustrerande kombination, för både mig och min omgivning, säger hon och skrattar.

– Ihärdighet är en bra egenskap när man vill ta fram ett nytt vaccin, men man ska också inse när det är dags att sluta, att nackdelarna kan vara större än nyttan.

Felaktiga rykten orsakar rädsla

När forskningen på ett nytt vaccin lett hela vägen fram till ett godkänt läkemedel är riskerna för den som blir vaccinerad mycket små, påpekar hon. Själva infektionen utgör en betydligt större fara, och beprövade vacciner finns det ingen anledning att vara rädd för, menar Teresa Lagergård. Men hon förstår att föräldrar kan bli oroliga när det sprids felaktiga rykten, och hon är bekymrad över den låga kunskapsnivån hos dem som förvägrar sina egna och andras barn ett skydd mot potentiellt mycket farliga infektioner.

– Vaccinationsvägran handlar om känslor, framför allt rädsla, och kan bara övervinnas med hjälp av kunskap. Det är tyvärr en svår kamp, och jag upplever att föräldrar är mer positiva till vaccin i fattigare delar av världen, där konsekvenserna av infektionssjukdomar är mer påtagliga.

En helt annan sorts forskning

Utöver att uppdatera ett par kapitel som hon är ansvarig för i läroboken Medicinsk mikrobiologi och immunologi, har Teresa Lagergård lämnat arbetet med infektioner och vaccin bakom sig. Nu ängar hon sig bland annat åt släktforskning och att skiva krönikor om sin polska släkt. Den stora trädgården runt villan i Kullavik tar också upp en del av tiden. Men helt släpper hon inte de sjukdomsalstrande mikroberna ur sina tankar, avslöjar hon när vi går ut på altanen för att ta ett foto.

– När jag röjer runt är där borta i skogsgläntan brukar jag fundera över fästingburna borreliabakterier, säger hon och pekar bort mot kulle där gräsmattan övergår i naturtomt.

– Borrelia är en väldigt komplicerad sjukdom som är svår att forska på, och ännu har ingen tagit fram något vaccin för människor. Men det tar 24 timmar innan bakterien överförs, så kontrollerar man sig och tar bort eventuella fästingar inom den tiden behöver man inte vara rädd. Som sagt, med kunskap besegrar man rädsla.

TEXT OCH FOTO: MALIN AVENIUS/FRILANSJOURNALIST