BYGGPLANER. Enligt planen ska det hus som den Naturvetenskapliga fakulteten planerar på Medicinareberget börja byggas om ungefär två år. Det blir en stökig tid, där markarbeten, grundläggning och resning av stommar påverkar intilliggande byggnader och verksamheter. Men det finns lärdomar att dra av andras erfarenheter. Frilansjournalisten Madeleine Salomon har träffat Mats Spångberg, chefsveterinär för Astrid Fagraeus laboratoriet på Karolinska Institutet, som delar med sig av sitt arbete med att skydda djuren mot stress.
Under drygt ett år pågick bygget av Citybanan och den nya pendeltågslinjen i Stockholm. Så gott som dagligen sprängdes och grävdes det rätt under Astrid Fagraeus laboratorium, vid Karolinska Institutet i Solna. På laboratoriet finns de flesta konventionella djurarter som möss, råttor, kaniner och marsvin, samt grisar och apor. Alla känsliga för stress. Oron hos personalen för hur djuren skulle påverkas var därför stor inför byggstarten.
Försök kan gå om intet
– Om djuren stressas kan försök gå om intet med stora kostnader som följd. Men genom god kommunikation med byggherren lyckades vi ändå lösa situationen utan större problem, säger Mats Spångberg, chefsveterinär på Astrid Fagraeus laboratorium och berättar att redan långt innan arbetet satte igång kom en konsult ut till laboratoriet och berättade om vilken typ av störningar bygget skulle kunna orsaka.
– Vi kontaktade sedan Trafikverket och diskuterade olika alternativ för hur vi skulle kunna komma till rätta med problemen för att djuren skulle påverkas så lite som möjligt.
Känslig musavel
– Särskilt musaveln påverkas mycket vid störningar och olika stammar är olika känsliga. Det här kan leda till att försök man utför ger helt olika resultat och behöver göras om. De kostar naturligtvis. Det första vi tänkte på var därför att flytta mössen till en kommersiell uppfödare. Visserligen innebär en transport också stress för djuren. Men vi bedömde att den skulle vara övergående. Ett problem var dock att ingen uppfödare skulle kunna ta emot så många möss på en gång.
Mats Spångberg förklarar att man istället bestämde sig för att ta fram en handlingsplan för detta. I planen ingick bland annat att ta in en akustikkonsult som räknade på vibrationer som skulle kunna uppstå vid bygget.
Reagerar på vibrationer
– Möss reagerar ju kraftigare på vibrationer än på ljud. Lösningen blev att placera vibrationsdämpande plattor på golvet där vi kunde ställa racken. Vi testade först i mycket liten skala innan vi bestämde oss för vilken lösning vi ville ha.
– När arbetet väl var igång så märkte vi att det inte blev någon märkbar nedgång i aveln. Vi tror också att djuren vande sig successivt genom att man började spränga en bit bort för att gradvis komma närmare.
Mats Spångberg berättar att man också lade vibrationsdämpande plattor under rälsen. Det gör att man inte märker av att tågen nu går under byggnaden.
Stör immunsystemet
Men det var inte bara mössen som kunde reagera negativt av bygget. På laboratoriet bedrivs även vaccinförsök på apor inom bland annat hiv, tbc och malaria.
– Aporna får absolut inte påverkas av stress. Då kan immunsystemets funktion störas vilket gör att försöken blir förstörda. Dessutom pågår också neurologisk forskning där det är viktigt att inte hjärnan hos djuren påverkas.
– Till skillnad från möss så reagerar apor kraftigt på plötsliga ljud. För dem skulle det därför inte räcka med enbart vibrationsdämpande plattor. För att lösa det problemet kopplade vi återigen in en akustikkonsult. Det vi sedan gjorde var att testa två grupper med apor där vi simulerade buller och sprängningar. Vi satte in högtalare i två olika rum där vi hade apor. I det ena rummet fick djuren en varningssignal, i form av en pianomelodi, innan den simulerade sprängningen. Vi tittade sedan på djurens beteende och mätte kortisolhalten i avföringen hos de bägge grupperna. Vi kunde då se att varningssignalen hjälpte och att aporna vande sig vid ljudet.
Skickade sms
Mats Spångberg berättar att man efter försöken fick de byggansvariga för Citybanan att installera en varningssignal permanent under byggtiden. Så tio sekunder innan de skulle börja spränga skickades en signal via sms.
– Det här fungerade bra, säger han och påpekar att man både fick teknisk och ekonomisk hjälp av byggherren för allt som måste åtgärdas under byggperioden. Vi förklarade också att om våra djurförsök påverkas så kan det handla om 100 miljontals kronor och vi var tydliga med att vi i så fall kommer att skicka räkningen till Trafikverket.
– Självklart har det i perioder varit besvärligt för oss alla. Det vill jag inte sticka under stol med. Men de farhågor vi hade innan bygget startade infriades faktiskt aldrig.
Viktigt med öppen attityd
Mats Spångberg menar att för att det ska flyta på så smidigt som möjligt så är god kommunikation och en öppen attityd A och O.
– Man måste förstå att arbetet måste utföras. Under hela perioden hade vi veckomöten med Trafikverket där vi kunde ventilera vår oro och få svar på våra frågor. Vi lät dem också titta på djuren för att de skulle få en förståelse för verksamheten. Och vi blev inbjudna att titta på tunneln för att se hur bygget fortskred, säger Mats Spångberg.
TEXT OCH FOTO: MADELEINE SALOMON/FRILANSJOURNALIST
