NOBELVECKAN. Under några av kalla krigets frostigaste år var han med och byggde upp organisationen Svenska läkare mot kärnvapen. Sedan dess har Gunnar Westberg rest runt i världen och arbetat för nedrustning. Nu är han en av läkarna som får Nobels fredspris – för andra gången.
I början av 80-talet var risken för ett kärnvapenkrig överhängande. Efter en period av töväder mellan öst och väst hade kapprustningen tagit ny fart, och medeldistansraketer med kärnvapenspetsar placerades ut i Europa. Gunnar Westberg från Sundsvall arbetade som läkare på Sahlgrenska och hade just blivit pappa för tredje gången.
– Jag slogs av insikten att mitt lilla barn kanske aldrig skulle hinna växa upp innan mänskligheten utrotade sig själv.
Han var inte den ende inom läkarkåren som oroade sig över det världspolitiska läget. 1981 bildade en amerikansk och en sovjetisk hjärtläkare, som träffats på en konferens, den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen IPPNW (International Physicians for the Prevention of Nuclear War) och samma år var Gunnar Westberg med och grundade den svenska medlemsorganisationen.
– Det blev lite av en väckelserörelse bland läkare. Efter två år hade vi 8 000 medlemmar. De utgjorde en tredjedel av dåtidens läkarkår, minns Gunnar Westberg.
En medicinsk fråga
Svenska läkare mot kärnvapen, SLMK, har idag runt 2 500 medlemmar som är antingen läkare eller studenter på läkarprogrammet. Gunnar Westberg, född 1938 och professor emeritus sedan 2004, är alltjämt aktiv i rörelsen med både nationella och internationella styrelseuppdrag. Han har tidigare varit ordförande för både SLMK och IPPNW. Att läkare engagerar sig mot kärnvapen tycker han är självklart.
– Det är i hög grad en medicinsk fråga. Även en så kallad liten bomb skulle, utöver alla omedelbara dödfall, bland annat medföra att tiotusentals människor behöver vård för svåra brännskador, samtidigt som sjukhusen utplånas. Vi läkare kan varken bota eller lindra effekterna av ett kärnvapenkrig, alltså måste vi försöka förebygga.
den 6 augusti 1945.
Vid sidan av yrket som specialist i njurmedicin har Gunnar Westberg under snart fyra decennier rest världen runt för att informera om riskerna med kärnvapen, vilket är en av organisationens viktigaste uppgifter. Ett av IPPNW:s första projekt vara att göra en vetenskaplig sammanställning av de medicinska följderna av bomberna som släpptes på Hiroshima och Nagasaki. Bilderna på brännskador därifrån brukar göra stort intryck. En lång rad presidenter, ministrar och militära ledare har fått besök av Gunnar Westberg och hans kollegor genom åren, och de flesta brukar lyssna artigt och uppmärksamt, säger han.
– Det är en stor fördel att vi uppfattas som politiskt och nationellt obundna. Vi företräder inget land, inget särskilt intresse. Vi brukar säga till dem vi möter att vi representerar alla patienter, exempelvis dig.
Kontroversiellt 1985
1985 fick IPPNW Nobels fredspris för sitt arbete med att väcka medvetenhet om de katastrofala följder som ett atomvapenkrig innebär. Då var valet av pristagare kontroversiellt och från Nato framfördes krav på att priset skulle tas tillbaka. Sex år senare var det kalla kriget över, men läkarorganisationen har fortsatt att arbeta för nedrustning, mot provsprängningar, och mot att nya länder utvecklar kärnvapen.
Nu kan Gunnar Westberg glädja sig åt att ännu ett Nobelpris. Den här gången är det Ican, the International Campain to Abolish Nuclear weapons, som prisas. Initiativet som idag omfattar omkring 450 olika organisationer världen över, startades av IPPNW när Gunnar Westberg var en av föreningens två ordförande. Även SLMK är en drivande kraft inom Ican och sitter i styrgruppen. Priset tas emot av Icans generalsekreterare, juristen Beatrice Fihn från Göteborg tillsammans med Setsuko Thurlow, överlevare från Hiroshima. Gunnar Westberg kommer också att vara på plats i Oslo.
– Det ska bli väldigt roligt! Men det var faktiskt inte helt oväntat att vi fick priset, efter de stora internationella framgångar som vi har haft under året, säger han.
Förbud mot kärnvapen
Gunnar Westberg syftar på att Ican varit den drivande kraften bakom avtalet om förbud mot kärnvapen, som röstades igenom i FN i somras. Om konventionen ratificeras av 50 länder träder den i kraft. Samtidigt har risken för kärnvapenkrig åter blivit mer påtaglig.
– Det handlar förstås om spänningarna mellan USA och Nordkorea, men också om att både Nato och Ryssland rustar upp sina kärnvapen i Europa, vilket leder tankarna till situationen vi hade på 80-talet, säger Gunnar Westberg.
Idag har han framtiden för fyra barnbarn att bekymra sig över, men lika orolig som han var 1981, är han inte.
– Risken för en terrorattack med kärnvapen är större nu än då, och faran för ett geografiskt begränsat kärnvapenkrig har ökat den senaste tiden. Däremot är risken för ett nytt världskrig mindre idag än under kalla kriget, men den är tyvärr inte noll.
TEXT OCH PORTRÄTTFOTO: MALIN AVENIUS
