Läkarstudenter hemma igen med starka intryck från Uganda

STUDENT. Det skulle bli ett vanligt examensarbete men kom att betyda mycket mer. Efter sju veckor på landsbygden i Uganda har de utvecklats både personligen och i sin blivande yrkesroll. Nu uppmanar de andra läkarstudenter att välja global hälsa och ta chansen att åka utomlands.

– Häromdagen skulle jag slänga en t-shirt som det gått hål i, och slogs av tanken på att människorna vi mötte i Uganda skulle ha använt den i flera år till. Det blev verkligen tydligt för mig hur lågt vi värdesätter materiella ting här hemma, säger Emelie Efraimsson.

Hon och Emilia Karlsson har tagit en paus i skrivarbetet och sitter på Café Anatomen på Medicinareberget och pratar om hur det känns att vara tillbaka i Göteborg. Det har gått en vecka sedan de bytte en tillvaro bland lerhyddor och människor i svår fattigdom, mot bekväma hus, rinnande vatten och mat och prylar i överflöd. Nu ska 141 enkäter och 44 djupintervjuer sammanställas till examensarbetet i global hälsa. Syftet är att undersöka hur kurser i att läsa, skriva och räkna påverkat människors hälsa, ekonomi och sociala delaktighet i sju ugandiska byar. De intervjuade består framför allt av kvinnor, varav hälften är analfabeter och hälften har genomgått en utbildning som anordnas av den afrikanska biståndsorganisationen CACI, Change African Child International.

Väl mottagna i byarna

– Resultaten är inte klara ännu, men de som hade deltagit i kurserna ansåg sig ha mycket stor glädje av att ha lärt sig siffror och räkning för hushållsekonomins skull, berättar Emelie Efraimsson.

– De sa också att de hade lärt sig vikten av att hålla rent, tvätta händerna och koka vattnet, och att de i högre grad deltog i sociala sammanhang och blev lyssnade på, säger Emilia Karlsson.

Efter sju veckor tillsammans på ett motell vid en vägknutpunkt, med dagliga bilresor ut till fiskebyar längs Victoriasjön, är de samspelta och fyller i varandras meningar när de berättar. Det är tydligt att resan har efterlämnat starka intryck. Lokala biståndsarbetare hjälpte dem med de praktiska arrangemangen, och de kände sig trygga och blev mycket väl mottagna i byarna. Men mötet med den extrema fattigdomen beskriver de som omtumlande.

– En av de första kvinnorna som jag intervjuade verkade väldigt trött och tagen. Efter intervjun berättade tolken att kvinnan bett om ursäkt för det, men att hon inte hade ätit något på tre dagar, säger Emelie Efraimsson.

– I många fall var barnen tydligt undernärda och i lerhyddorna fanns oftast inga ägodelar alls. Taken var gjorda av sopor och höll inte tätt. Om det började regna på natten måste alla ställa sig upp och vänta på att vattnet skulle rinna bort innan de kunde lägga sig ner igen, fortsätter Emilia Karlsson.

Ett självklart val

Tanken på att någon gång arbeta med bistånd har funnits hos både Emilia Karlsson och Emelie Efraimsson. Att ta chansen att göra examensarbetet utomlands för att få lite nya intryck, var självklart från start.

– Vi var tidigt inne på temat global hälsa. Det finns en hel del information att hämta på universitets lärplattform GUL, bland annat en databas där man kan söka bland nya och pågående forskningsprojekt som studenter kan delta i. Ju mer vi tog reda på, desto mer intressant verkade det att få åka till ett utvecklingsland, säger Emelie Efraimsson.

Till slut fastnade de för att utvärdera hur insatser mot analfabetism påverkar hälsan. Genom sin handledare, Henrik Sjövall, fick de kontakt med CACI och med den svenska organisationen ALEF, Adult Learning and Empowerment Fund, som finansierar utbildningarna i de ugandiska byarna. Innan de reste gick de en kurs i global hälsa, som universitetet erbjuder studenter som ska göra examensarbeten i låg- eller medelinkomstländer.

– Vi kände oss ganska väl förberedda, och jag tror att de flesta studenter skulle klara av att göra en sådan här resa, men man får inte vara naiv och tro att allt kommer att vara rent och fint. Även om vi bodde ganska bekvämt så mötte vi ju många gånger stor misär när vi var ute i byarna, säger Emilia Karlsson.

Forskningsinsikt

Utöver att de fått uppleva något väldigt annorlunda och vidgat sina perspektiv, tycker Emelie Efraimsson att examensarbetet också lärt dem en hel del om hur man bedriver forskning.

–  Den forskningsförberedande sidan av utbildningen har blivit mycket mer konkret, och mina förväntningar på hur intressant det skulle vara överträffades verkligen. Jag skulle gärna göra något liknande i framtiden, säger hon.

Även i den blivande rollen som läkare tror de att de kommer ha nytta av vad de lärt sig under terminen.

– Man kommer ju att möta människor från andra världsdelar som har flytt hit från liknande förhållanden, och som kan vara analfabeter. Det är lätt att förutsätta att alla vet vad man menar när man ordinerar en halv tablett två gånger dagligen, men om patienten inte kan läsa och räkna är det risk för att det blir fel, säger Emilia Karlsson.

När examensarbetet är färdigskrivet hoppas de att det ska komma till praktisk användning, inte bara i samband med projekt i låginkomstländer, utan även för myndigheter och organisationer som arbetar med integration och nyanlända i Sverige.

– I början av terminen såg jag det som ”bara ett litet examensarbete”, men nu känns det mycket större än så. Jag har insett att på en termin kan man lära sig ganska mycket och till och med uträtta något, säger Emelie Efraimsson. Emilia Karlson håller med:

– Vi är faktiskt ganska stolta över oss själva, och rekommenderar andra att ta chansen att åka utomlands när det är dags för examensarbete!

• Varje år väljer runt 25 läkarstudenter att göra sitt examensarbete i ett låg-eller medelinkomstland, inom ämnet global hälsa.
• Studenterna kan välja att vara på något av de många universitet, kliniker och sjukhus där Göteborgs universitet har etablerade forskningskontakter, eller söka kontakter och projekt på egen hand.
• I Studentportalen finns information och länkar.
• Ett examensarbete som ska utföras utomlands måste förberedas i god tid. Universitetet rekommenderar att man sätter igång med planeringen ett år i förväg.

TEXT OCH FOTO: MALIN AVENIUS/FRILANSJOURANLIST