[Akademiliv återkommer med ett reportage från invigningen av Hus R, som skedde under festliga former i fredags.]
HUS R. Sätt den ena foten framför den andra. Vanligtvis är det inte särskilt komplicerat att gå. Men Roy Tranberg och hans kollega Roland Zügner i gånglabbet i nya Hus R ser på gång med lite annorlunda ögon än de flesta av oss.
Roy Tranberg är legitimerad ortopedingenjör och medicine doktor. Roland Zügner är legitimerad sjukgymnast specialiserad inom ortopedi. Och om allt går vägen blir han också medicine doktor när han disputerar den 8 december.
Båda är knutna till det som i vardagligt tal kallas för gånglabbet i Hus R.
– Fast det handlar inte bara om gång och problem som är relaterade till gång. Vårt fokus gäller hela rörelseapparaten, säger Roy Tranberg.
Och nu ska man göra det i det nybyggda Hus R på Mölndals sjukhus. Även om verksamheten inte är unik på något sätt så är lokalerna det. För det är första gången i laboratoriets 20-åriga historia som lokalerna planerats och anpassats för verksamheten och inte tvärtom.
–Vi har fått vara med från början och säga hur vi vill ha det. Och utifrån detta har sedan laboratoriet byggts och utrustats. Vad vi vet så finns det inte något liknande på så många andra ställen, berättar Roland Zügner.
I första hand innebär verksamheten att man gör rörelseanalyser. Och det gör man genom att filma, fotografera och mäta. Patienterna som kommer hit, det rör sig om runt 150 per år, har alla sökt hjälp för att de har problem med att gå eller röra sig på något sätt. Det är barn och ungdomar, strokepatienter, patienter med en cp-skada, eller de som är föremål för en utredning före eller efter en operation.
– När en patient söker för den här typen av problem, så är vi en del av det batteri med mängder av åtgärder, kartläggningar och undersökningar som utförs, säger Roy Tranberg.
En gång- eller rörelseanalys går till så att reflexpunkter fästs på patienten, från några få om det handlar om enskild extremitet till ett 30-tal om det är hela kroppens rörelser som ska analyseras. Sedan filmas och fotograferas patienten när han eller hon går eller utför olika rörelser.
Laboratoriet är utrustat med 14 kameror som tar upp till 240 bilder i sekunden från olika håll. I golvet finns också ett område med plattor där fotens tryck mot underlaget registreras och det går så sätt att se hur kraften förflyttas och under stegets gång.
Med hjälp av avancerad teknik och dataprogram framställs sedan animerade 3D-modeller, som utgör grunden för de analyser som görs.
– Så här jobbade vi tidigare också. Skillnaden är att den nya tekniken ger oss mycket bättre möjligheter att detaljstudera olika saker när vi försöker hitta ett problem, säger Roland Zügner.
Det blir alltså mycket tittande på film med gående patienter. Och både Roy Tranberg och Roland Zügner erkänner att de är yrkesskadade. Inte ens på fritiden kan de låta bli att titta på människor och notera hur de går och rör sig.
– Det är i alla fall så att jag märker om det är något stör en gångrörelse, om det är något som inte följer ett normalmönster, säger Roland Zügner.
Men finns det en ”normal” gång?
– Nej, det gör det väl inte. Alla går på olika sätt beroende på längd, muskelstyrka och så vidare. Dessutom så förändras vårt sätt att gå över åren. Så slår man ihop allt vad som skulle kunna kallas normal gång är variationerna mycket stora, menar Roy Tranberg.
Men det är när något inte fungerar som patienten kommer till gånglabbet för att få hjälp. Den bedömning som görs ligger då till grund för fortsatta vårdinsatser.
– Utifrån vad vi fått fram kan vi föreslå vissa åtgärder. Eller avråda. Det är ju olika saker som måste vägas in, säger Roland Zügner. Och det är ju inte vi som har sista ordet.
Att göra rörelseanalyser är egentligen inget nytt. Redan Aristoteles gjorde på sin tid modeller av människokroppen för att kunna studera dess rörelser i detalj. Och så tidigt som i slutet på 1800-talet började man använda sig av 3D-teknik.
Så egentligen är det inte något som är särskilt nytt med gånglabbet i Hus R. Bara så mycket bättre än tidigare.
TEXT: ANDERS BERG/SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET
FOTO: JULIA ANDERSSON
