AVHANDLING. Hörapparater som blir liggande, och folk som gissar sig fram eller drar sig undan när hörseln försämras – känns det igen? Forskning vid Sahlgrenska akademin visar att distansbaserad rehabilitering med övningar och tips kan göra stor nytta.
– Flitiga hörapparatsanvändare kände att de hade mer nytta av sin hörapparat, och andra började använda den mer när de förstod vad de kunde förvänta sig av den, säger Milijana Malmberg, audionom och disputerad vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
I arbetet med sin avhandling har hon följt totalt 163 hörapparatanvändare, 67 kvinnor och 96 män, i åldern 31-81 år. Syftet har varit att utvärdera möjligheterna och effekterna av kompletterande rehabiliteringsprogram på distans via brev eller internet.
Milijana Malmbergs erfarenhet är att traditionella besök på hörselklinik med genomgångar och information ibland inte räcker. Den första entusiasmen över en ny hörapparat förbyts inte sällan i besvikelse när apparaten inte är den snabblösning som patienten kanske väntat sig. Ibland leder de kvarstående hörselproblemen till att hörapparaten läggs åt sidan.
Teori och praktik
– Patienten har en hörselnedsättning, vi har pratat om kommunikationsproblemen som de har hemma och på jobbet, och ändå kommer de på återbesök och säger att de inte vill använda sin hörapparat. Då gör det nästan lite ont, man vill att de ska ha nytta av detta, och man vill att de ska komma tillbaka till det sociala livet, säger Milijana Malmberg.
Problemen handlar dels om att kunna ta till sig all information, och dels att vänja hjärnan vid den nya ljudbild som hörapparaten ger. Ju längre en person gått med hörselnedsättning utan hjälpmedel ju svårare är det att acceptera ljudet av exempelvis tidningsprassel, som man kanske inte hört ordentligt på flera år.
De fem veckor långa distansprogram som provades, med post- eller mejlutskick varje vecka, innehöll både läsning och praktiska övningar som deltagarna fick utföra i sin egen miljö. Det kunde handla om hur ljud beter sig i ett rum, hur avstånd påverkar och hur man bäst placerar sig i förhållande till andra personer och ljudkällor. Insikten om att hörapparaten inte ger normal eller komplett hörsel var också viktig.
Realistiska förväntningar
– De lärde sig vad som är realistiska förväntningar. Att man inte längre kan prata mellan olika rum, att man kanske måste dra ner på fläkten, och att man behöver se den man pratar med. Det kan låta väldigt basalt, men vi är vanemänniskor och det gäller att få insikt om de här beteendemönstren, säger Milijana Malmberg.
Patienterna som genomgick distansprogrammen blev mer orädda för att fråga om när de inte hörde, istället för att låtsas höra. De sökte sig åter till större sociala sammanhang, och började tillämpa de kunskaper som de i och för sig ofta hade redan innan.
– De fick sina kunskaper bekräftade i och med programmet, och började använda andra strategier. På det stora hela fick de ett annat begrepp om nyttan med en hörapparat, vilket gjorde att de vågade kommunicera mer än vad de hade gjort tidigare, säger Milijana Malmberg.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/51892
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
