NY STUDIE. Kirurgi är den säkraste metoden mot inkontinens – drygt åtta av tio botas – medan övriga behandlingar ger avsevärt sämre resultat. Det framgår av en omfattande systematisk översikt av tio års insatser i världen mot ett medicinsk och mänskligt problem som bara växer.
– Tyvärr botar man egentligen inte särskilt många. Om man bortser från kirurgin är det inga lyckade resultat. Och i framtiden blir problemen bara större eftersom andelen äldre i befolkningen som bekant kommer att öka, säger Ian Milsom, professor i gynekologi och obstetrik vid Sahlgrenska akademin och ansvarig för Gothenburg Continence Research Center, GCRC.
Tillsammans med en grupp forskarkollegor har han studerat tusentals forskningsartiklar och annan vetenskaplig dokumentation kring behandlingar av urin- och avföringsinkontinens hos vuxna i olika delar av världen, material som publicerats under åren 2005-2015.
Bredden gör kartläggningen unik i sitt slag. Med hjälp av harmoniserade kriterier har forskarna sorterat det massiva materialet, och fått fram slutliga procentsatser för hur bra eller dåligt olika insatser fungerat. Med lyckat resultat avses att personen är fri från inkontinens tre månader efter behandling.
Kirurgin överlägsen
Kirurgin sticker ut som överlägsen vinnare med lyckade resultat i 82 procent av fallen. På andra plats kommer bäckenbottenträning med 53 procent, följt av läkemedelsbehandling på 49 procent.
Sämst var behandlingarna med så kallade bulkmedel, där 37 procent lyckades. Metoden innebär att personen ges injektioner med fyllnadsmedel i skadad vävnad runt urinröret, för att på så sätt kunna hålla tätt.
Läkemedel ges främst vid urininkontinens för att lugna en överaktiv blåsa. Att inte ens varannan patient blir hjälpt av dessa antimuskarina läkemedel ser Ian Milsom som särskilt anmärkningsvärt, även ur ekonomiskt perspektiv.
– Med tanke på alla de miljarder i världen som används till dessa läkemedel så ser resultaten inte alls bra ut. Desto roligare är det med operationerna, som blivit allt enklare att utföra och som ger bra resultat även på lång sikt, säger han.
Forskningen haltar
Relativt få studier under tioårsperioden fokuserade på äldre, trots deras utsatthet. Det samma gällde personer med neurologiska sjukdomar. Dessutom saknades studier av hur man genom sitt beteende, och med stöd av katetrar och absorberande skydd, kan leva ett normalt liv med inkontinens.
Urin- och avföringsinkontinens påverkar välbefinnande och livskvalitet och leder ibland till isolering från både arbetsliv och sociala aktiviteter. Den sexuella hälsan påverkas också negativt och i gruppen äldre ökar risken för institutionalisering.
– Det här är ett stort mänskligt problem som vi behöver ägna mer kraft åt forskningsmässigt, inte bara i Sverige utan i hela världen. 500 miljoner människor på jorden lider av detta och vi behöver bättre behandlingsmetoder, inte minst för äldre och neurologiskt sjuka som drabbas särskilt hårt, säger Ian Milsom.
Länk till artikeln: http://bmcmedicine.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12916-017-0828-2
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
