FORSKARUTBILDNING. Institutionen för vårdvetenskap och hälsas satsning på forskningsamanuenser har nu fått ett konkret resultat. Sara Wallström, som var en av de första sjuksköterskestudenterna att ta plats i institutionens amanuensprogram, har nu disputerat.
En dag för sju år sedan, när Sara Wallström gick sin sista termin på sjuksköterskeprogrammet, såg hon lapparna i korridoren. För första gången sökte institutionen forskningsamanuenser.
– Jag har alltid fascinerats av forskning och hade redan tankar på att jag ville forska. Så jag tvekade inte att söka, och blev glad när jag fick en ettårig tjänst, minns Sara.
Studentens intresse får styra
Det krävs inga förkunskaper av de studenter som vill bli amanuenser. Studenterna måste dock vara inskrivna, och ha klarat av ett antal terminer av sin utbildning.
– Det viktigaste är att studenten har ett genuint intresse för forskning eller utbildning, säger Irma Lindström som arbetat med institutionens amanuensprogram ändå från början:
– Vi utgår alltid från studentens intresse och behov. Först och främst handlar det om att stimulera och uppmuntra ett spirande forskningsintresse och vi anstränger oss för att kunna matcha med rätt forskningsprojekt, tillägger hon.
Som amanuens var Sara alltså tvungen att vara inskriven som student, och eftersom hon gick sin sista termin passade hon därför på att ta sin magister i vårdvetenskap, samtidigt som hon hade ett heltidsarbete på sjuksköterska och dessutom jobbade 20 procent som amanuens på institutionen.
– Projektet handlade om personcentrerad vård för patienter med kronisk hjärtsvikt, med målet att förbättra omhändertagandet av dessa patienter på sjukhus. Jag samlade data, granskade journaler och ansvarade för administrativa forskningsuppgifter, berättar Sara.
Under sin amanuenstid engagerade sig Sara också samtidigt för andra projekt. Under en period arbetade hon halvtid som projektassistent på institutionen, halvtid på Sahlgrenska Universitetssjukhuset samtidigt som hon läste sin magister på halvtid. Då valde hon att avsluta sin amanuenstjänst.
Ett djärvt grepp
Amanuensprogrammet vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa startades 2009, sedan kåren föreslagit för institutionsstyrelsen att amanuenstjänster med inriktning mot undervisning skulle inrättas. Den dåvarande prefekten, Inger Ekman, gillade idén och valde att gå ett steg längre. Hon inrättade inte bara ett amanuensspår för utbildning, utan också ett spår med inriktning mot forskning.
– Vi utlyste två tjänster för varje spår, men fick så många bra sökanden till forskningsspåret att vi tog ett djärvt grepp och anställde sju stycken, minns Irma.
Vårdvetenskap är ett ungt forskningsämne – först år 2000 fick institutionen äntligen sin egen forskarutbildning. Av tradition arbetar sjuksköterskor ofta kliniskt i många år, innan de ger sig in på forskarbanan. Sjuksköterskor har därför överlag disputerat senare i livet, och har ofta kunnat arbeta aktivt med forskning under färre år jämfört med andra ämnesområden, och de har också haft kortare tid på sig att meritera sig för högre forskartjänster. Forskningsamanuenserna var därför en långsiktig och strategisk satsning för institutionen.
– Vi behöver massor av yngre lektorer som engageras i forskning. Sara som disputerar så tidigt i sin karriär har goda möjligheter verkligen kunna gå in i forskningen. Vi ser en därför en ny utveckling inom vårdvetenskap, och det blir en vinst för hela vetenskapssamhället, säger Irma med eftertryck.
Patienters upplevelse av takotsubo
I början av året försvarade Sara Wallström sin avhandling, som handlar om det som populärt ibland kallas broken heart syndrome, men det begreppet är Sara inte förtjust i. Hon föredrar istället att använda det japanska namnet på tillståndet – takotsubo. Det är en medicinskt oförklarad sjukdom där stark stress kan orsaka akut, men övergående, hjärtsvikt. Det är betydligt vanligare att kvinnor drabbas. Sviterna av takotsubosyndrom har tidigare bedömts vara betydligt lindrigare än vid en vanlig hjärtinfarkt, men i sin avhandling visar Sara Wallström att många av de som drabbas av takotsubosyndrom upplever trötthet, minskad uthållighet, smärta, allmän sjukdomskänsla och andfåddhet långt efter att de skrivits ut från sjukhus.
– Personer som drabbas av takotsubosyndrom har lika frekventa och svåra symtom som personer som drabbas av hjärtinfarkt. Deras självskattade hälsa var lägst vid insjuknandet för att sedan öka under följande sex månaderna. Resultaten tyder på att deras sociala sammanhang har betydelse för hur de upplever sin hälsa. Ett personcentrerat arbetssätt kan ge möjlighet att kombinera medicinsk vård med personernas egna upplevelser av sin hälsa, och innebära att bättre stöd för dessa patienter att återfå sin hälsa, säger Sara Wallström.
Tio år på institutionen
Under sin tid som doktorand har Sara Wallström också varit starkt engagerad som studentrepresentant på flera olika nivåer inom universitetet, vilket gett henne en god förståelse för hur universitetet fungerar.
– Det är roligt att pröva nya saker, och att få argumentera för sin sak. I början var det svårt, innan jag lärde mig och kunde sätta olika sakfrågor i ett historiskt sammanhang, men jag rekommenderar verkligen alla som får chansen att ta representationsuppdrag på ledningsnivå, säger Sara, vars forskarutbildning blev förlängd med nästan ett helt år, på grund av alla hennes uppdrag.
Lagom till disputationen kunde Sara också fira tio år på institutionen för vårdvetenskap och hälsa – först sjuksköterskeutbildning, anställning som forskningsamanuens och som assistent inom ett forskningsprojekt, följt av forskarutbildningen.
– Det känns fantastiskt att kunna fira tioårsjubileum. Det har varit en fördel under min forskarutbildning att jag varit här så länge, och att jag känner så många här. Det innebär också att jag institutionen verkligen känns som en trygg och stabil grund, säger Sara, som nu blir en förstärkning till institutionen som disputerad forskare.
Sara Wallström försvarade sin avhandling Health in connection with takotsubo syndrome. Experiences, symptoms and utilization of health care den 13 januari 2017. Här kan du läsa avhandlingen: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/48659
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
