UNGA FORSKARE. Upptäckter om hormonet GLP-1 kan i förlängningen leda till en ny läkemedelsbehandling mot fetma – och ett alternativ till fetmakirurgi. Karolina Skibicka har redan gjort banbrytande studier om nervsystemets belöningsmekanismer och går nu vidare med sin forskning inom satsningen Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine.
Fetma är folksjukdom, som idag är vanligare i världen än svält. Det är en allvarlig sjukdom som påverkar hela kroppen, bland annat hjärtat och kärlen, och som kan leda till för tidig död. 2014 hade var tredje svensk över 16 år övervikt och drygt en av tio hade fetma, enligt WHO:s definition av fetma.
Fetma är en komplex sjukdom, med många olika orsaker, som visat sig vara svår att behandla. Resultaten vid behandling av fetma är ofta nedslående. Så många som 90 procent lyckas inte upprätthålla sin viktminskning.
– Vid extrem fetma är det bara magsäckskirurgi som visat sig ge en bestående viktnedgång, men det är ett omfattande ingrepp som inte är riskfritt, och som förändrar hela livet för den som genomgår den. De läkemedel som finns att tillgå på marknaden idag ger inte en tillräckligt bra effekt, säger Karolina Skibicka.
Ett hormon med effekt i hjärnan
Karolina Skibicka intresserar sig för ett hormon som kallas GLP-1, vars mest kända uppgift är att hålla vårt blodsocker i schack. GLP-1 har därför tidigare framför allt studerats av diabetesforskare, och hormonet ingår sedan länge i läkemedel för diabetiker. Men GLP-1 har även effekter i hjärnan. Karolina Skibicka och hennes kollegor var de första att visa att hormonet också riktar in sig mot hjärnans belöningssystem.
– Det var en omvälvande upptäckt, och review-processen blev långdragen. Nästan alla som granskade vårt manuskript hade svårt att tro att det vi visade var sant, och det tog ett helt år innan artikeln accepterades. Men det fanns faktiskt fördelar med den långa processen före publiceringen också. Vid det laget hade två andra grupper också kunnat visa samma sak, så andra forskare bekräftade genast våra resultat och kunde föra dem vidare till nästa nivå, säger Karolina Skibicka.
Söker förstärkare
GLP-1 har visat sig minska aptit och ge viktminskning, och det är möjligt att hormonet skulle kunna utvecklas till ett alternativ till fetmakirurgi, som idag är den enda riktigt effektiva behandlingen mot extrem fetma. I USA har fetmaläkemedel med GLP-1 redan godkänts, men effekterna av hormonet som viktminskningsläkemedel är hittills mycket blygsamma.
– Människor med extrem fetma kan gå ner tio procent av sin vikt med läkemedlen. Det är bra att de går ner tio procent, men det är inte tillräckligt. Vi letar nu efter sätt att förstärka effekten av GLP-1 så att vi kan få ett mer effektivt läkemedel mot extrem fetma, säger Karolina Skibicka.
Ett möjligt sätt att förstärka effekten av GLP-1 är att kombinera hormonet med ett annat hormon, nämligen det kvinnliga könshormonet östrogen.
– Efter klimakteriet har kvinnor en ökad tendens att gå upp i vikt, något som tycks vara kopplat till att nivåerna av östrogen då blir betydligt mindre, säger hon.
Östrogen ökar risken för bröstcancer, men det kan kringgås på flera sätt. En väg är att skapa en sammansatt molekyl, där östrogenet binds samman med GLP-1, för att släppas först när molekylen nått den specifika cell där GLP-1 ska ha sin effekt.
– Jag samarbetar med en grupp i Tyskland som kan skapa sådana molekyler. Idén är att GLP-1 håller fast östrogenet så att vi får en mycket selektiv östrogensignalering, säger Karolina Skibicka, som också har nära samarbeten med forskargrupper i USA, Storbritannien och Schweiz.
Hjärnan fascinerar
Karolina kommer ursprungligen från Warszawa i Polen, men flyttade tidigt till USA där hon bodde i flera olika stater. Sin grundutbildning inom mikrobiologi tog hon vid University of South Florida. Hon hade först tänkt sig forska om bakterier och virus, men en kurs i neurovetenskap ledde in henne på en annan bana:
– Neuronernas enorma komplexitet och hur deras funktion översätts till beteende väckte genast mitt intresse. Det passade mig så bra! Jag bestämde mig för att försöka bli doktorand inom neurovetenskap och fick till min förvåning flera erbjudanden. Jag hade ju ingen tidigare erfarenhet inom fältet, säger Karolina och fortsätter:
– Jag valde University of Pennsylvania för min forskarutbildning. Min handledare, professor Harvey Grill, inspirerade verkligen mitt intresse i fältet.
Samarbetar gärna lokalt
Sedan sju år tillbaka är Karolina Skibicka verksam vid Göteborgs universitet.
– Jag ingår i en ganska nybildad avdelning för metabol fysiologi, och vi är samlade på samma våning i Fysiologi-huset. Många av gruppledarna är förhållandevis unga och vi samarbetar gärna mellan grupperna. Vi är alla intresserade av fetma, men fokuserar på olika organ. Det ger oss ett holistiskt perspektiv i vår forskning, säger Karolina Skibicka, som verkligen gillar att samarbeta inom avdelningen:
– Jag upplever att många forskare lägger ett högre värde i internationella samarbeten än lokala. Jag tycker det är viktigt att ha internationella kontakter, men det tillför också mycket att hitta de riktigt bra lokala samarbetena.
Fetma även kopplat till depression
Forskningen är experimentell och kräver både utrymme och många händer. Karolina Skibicka använder möss och råttor som modelldjur, och de tar upp två hela rum på Laboratoriet för experimentell biomedicin, EBM.
– Vi intresserar oss för hur beteendet är kopplat till aptiten, och studerar djurens matbeteende. Hur ofta äter de? Hur mycket äter de? Hur belönande tycker de att måltider med olika sammansättning är? Vi undersöker också kopplingen mellan fetma och depression. Om vi förstår länken mellan dessa ökar vi också förståelsen för fetma och depression separat, säger hon.
Hennes grupp består just nu av sex personer, de flesta på postdok-nivå, och hon räknar med att behöva utöka gruppen ytterligare.
Hjärnans förmåga att anpassa sig upphör aldrig att fascinera Karolina Skibicka, och det är också den förmågan som är hennes största utmaning:
– Om vi nedreglerar ett system i hjärnan dröjer det ofta inte länge förrän ett annat system uppregleras och börjar kompensera. Jag räknar med att belöningssystemet kommer hålla mig sysselsatt hela mitt forskarliv.
Den 7 februari kan du bland annat höra Karolina och de andra två forskare som hittills rekryterats inom WCMTM. Gå till anmälan.
Om Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin
- Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin (WCMTM) är del av en nationell satsning för att befästa Sveriges position som en världsledande nation inom livsvetenskaperna.
- Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse investerar tillsammans med Göteborgs universitet, AstraZeneca och Västra Götalandsregionen minst 620 miljoner kronor under en tioårsperiod. Liknande centra byggs samtidigt upp i Lund, Umeå och Linköping.
- Rekryteringar av internationellt lovande forskare inom molekylär medicin är en huvuduppgift för WCMTM och under de närmaste åren kommer flertalet forskare anställas vid WCMTM med sin hemvist på olika institutioner på Sahlgrenska Akademin och Naturvetenskapliga fakulteten för att bygga upp sina forskargrupper.
- Ett betydande arbete läggs på att länka WCMTM-forskarna med sjukhusmiljöer och AstraZeneca för att skapa starka translationella miljöer.
- WCMTM stöder vidare specifika translationella projekt och infrastrukturer som överbryggar forskning och klinik för att säkerställa bredden inom WCMTM.
Foto: Johan Wingborg
