LEDNINGSUPPDRAG. Sedan årsskiftet har institutionen för kliniska vetenskaper en ny ledarduo. Peter Naredi, som under två års tid varit proprefekt för institutionen har valts till ny prefekt. Helena Brisby har fått uppdraget som ny proprefekt för institutionen.
Peter Naredi är professor i kirurgi, och hans forkning är framför allt inriktad mot cancer. Sedan 2015 har han haft uppdraget som proprefekt vid institutionen för kliniska vetenskaper, och han har nu valts att efterträda Ian Milsom som ny prefekt.
Vad har du för visioner inför ditt uppdrag som prefekt?
– Vi måste skapa bättre förutsättningar för att bedriva klinisk och translationell forskning. Vi ska arbeta mot en modern pedagogik, stödja handledare och säkerställa att studenter får en bra klinisk praktik. Slutligen ska vi verka för en bra arbetsmiljö, underlätta karriärgången och utveckla samarbeten med internationella universitet.
Peter Naredi är också en av de sex kandidater som återstår till posten som dekan.
Helena Brisby är professor i ortopedisk kirurgi med inriktning mot ryggkirurgi. Hon arbetar kliniskt och bedriver forskning inom ryggsjukdomar. Sedan 2012 har hon avdelningschef vid avdelningen för ortopedi, och sedan 2015 är hon ledamot i Sahlgrenska akademins fakultetsstyrelse, ett uppdrag hon nu lämnar när hon blir proprefekt.
Vad lockar dig med uppdraget som proprefekt för institutionen för kliniska vetenskaper?
– Att gemensamt med övriga i ledningen för Institutionen för kliniska vetenskaper utveckla, stimulera och underlätta för den utbildning och forskning som bedrivs på alla våra ingående avdelningar.
Så som du ser det, vilka är institutionens viktigaste frågor att arbeta med på ledningsnivå?
– Det finns många. Det är viktigt att fokusera på frågor där många av våra avdelningar kan ha nytta av gemensamma satsningar, översyn eller liknande, alltså frågor där inte varje avdelning måste hitta lösningar själva, utan där vi som institution kan förenkla för att få verksamheten att blomma så mycket som möjligt. Vi skulle till exempel kunna se över olika utbildningsinsatser som görs – kan vi öka eller förbättra samverkan mellan avdelningarna? En annan fråga är hur vi stimulerar kliniker att fortsätta forska efter doktorsexamen – det är oerhört viktigt för att vi ska ha kompetenta forskare och lärare i framtiden.
TEXT: SUSANNE LJ WESTERGREN / ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
FOTO: JOHAN WINGBORG/GU
