NY AVHANDLING. Dubbelarbete och hög skämsfaktor kan leda till att kvinnors livskvalitet påverkas mer än mäns vid IBS, en mycket vanligt förekommande mag-tarmsjukdom. Även med samma nivå av fysisk smärta och andra besvär är kvinnornas upplevda livskvalitet sämre än männens, visar ny forskning.
– Även om likheterna är större än skillnaderna så finns det ett mönster av skillnader mellan män och kvinnor med IBS, konstaterar Ida Björkman, legitimerad sjuksköterska och forskare inom personcentrerad vård på Sahlgrenska akademin.
Mellan tio och femton procent av befolkningen uppfyller diagnoskriterierna för IBS (Irritable Bowel Syndrome), ett tillstånd med irriterad tarm och olika grader av smärta, buksvullnad, gaser, diarré och förstoppning.
Många avstår dock från att söka vård. I vissa fall för att besvären inte är så stora, men också för att de drabbade ogärna pratar om problemen.
Fiser och sväller
– Man fiser, blir svullen om magen, vet inte vad man ska ha på sig och tänker ”gud vad jag ser tjock ut”. Allt det här verkar påverkar kvinnornas livskvalitet mer än männens, säger Ida Björkman.
Hennes avhandling bygger på studier av totalt över 500 IBS-drabbade patienter med medelsvåra eller svåra besvär, som ibland även leder till sjukfrånvaro. Och att kvinnor och män påverkades på lite olika sätt framkom tydligt i de uppföljande intervjustudierna.
– Mag-tarmsymptomen är kopplade till många tabun som var svårare för kvinnorna att hantera, männen hade en mer avslappnad attityd till sina symtom, säger Ida Björkman.
– Vi vet också sedan tidigare att stress förvärrar IBS. Männen beskrev arbete och familjeekonomi som stressande medan kvinnorna upplevde att de dubbelarbetade och hade ett andra skift hushållsarbete när de kom hem från jobbet. Denna negativa stress kan påverka magen hos båda könen och problemen förvärras, fortsätter hon.
Hälsodagbok
Ida Björkman beskriver de IBS-drabbade som en patientgrupp med extremt bra koll på vad de stoppar i sig och inte, och alltid med mynt på fickan för att vid behov snabbt kunna besöka offentliga toaletter.
Även vården kan spela en viktig roll för att utveckla vardagsstrategierna, menar hon. I en av delstudierna fick en mindre patientgrupp på försök träffa en sjuksköterska för personcentrerat stöd två gånger, med uppföljande besök eller telefonsamtal, och på egen hand föra en speciell hälsodagbok. Fler studier behövs för att utvärdera upplägget, men inriktningen är tydlig:
– Man behöver etablera ett partnerskap mellan vårdare och patient, och se till vars och ens livssituation. Det tar mer tid än en vanlig konsultation på tjugo minuter, men om det minskar lidandet och gör att patienterna inte behöver lika mycket vård längre fram så är det en god investering, säger Ida Björkman.
Länk till avhandlingen: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/44870
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
