FAKULTETSDIALOG. Under hela utbildningen, från grundnivå till forskarnivå, behöver våra studenter få träna på att hantera etiska frågeställningar. Vi bör också satsa på att bygga upp vår egen expertis inom medicinsk etik. Det framförde Christian Munthe, professor i praktisk filosofi, vid det allmänna akademimötet om ”Etik i Akademin” – ett ämne vårt fakultetsforum ska återkommande till igen.
Anna Karlsson, vicedekan för utbildning på forskarnivå inledde det första mötet i en serie med fokus ”Etik i Akademin”.
– Akademin behöver lyfta fram etiken med tydlighet och transparens för att bibehålla en hög kvalitet inom både forskning och utbildning. Därför öppnar vi nu för diskussion kring ämnet för dagen ”Grundfrågor och utmaningar för etiskt hållbar forskning och utbildning”.
Inbjuden talare var Christian Munthe, professor i praktisk filosofi, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Han forskar inom etik och värdefrågor och undervisar kring detta på bland annat läkarprogrammet och flera andra utbildningsprogram på vår fakultet. Han har också flera expertuppdrag inom medicinsk etik i Sverige.
Den akademiska miljöns förutsättningar
– Etik är ett väldigt stort område och handlar i grunden om hur vi bör och inte bör göra. Det handlar om vilka bestämmelser som finns, system som ska byggas upp och rutiner vi bör ha och liknande. Det handlar om komplexa värde- och normkonflikter på olika nivåer. Detta är något som hela tiden aktualiseras inom hälso- och sjukvården, forskningen och hälso- och vårdpolitik, började Christian Munthe.
Han menade att de olika yrkesgrupper vi utbildar inom fakulteten behöver vara väl förberedda på att hantera etiken på ett kunnigt och kvalificerat sätt. Detta genom att tränas i att reflektera, diskutera, kommunicera och även tränas i att ta de minst lika viktiga och återkommande besluten. Träningen bör komma redan under grundutbildningen och sedan ligga med under hela utbildningen. Detta gäller även för specialist- och forskarutbildning.
Vår organisation, som är stor, behöver också vara kompetent att delta i samhällsdebatt och bidra med sin expertis. Samt kunna hantera de egna inre etiska utmaningar inom både utbildningen och forskningen.
– Universitetsmiljön är ett komplext landskap fyllt av olika värderingar ifrån olika håll. Där finns moraliska och politiska ideal som behöver samsas. Vi behöver förhålla oss till olika saker som kollegialitet, institutionshänsyn, ekonomi, varumärke, personliga övertygelser och vårt statliga uppdrag, för att nämna några, fortsatte Christian Munthe.
Allt detta ska sedan sättas i samband med alla andra kluster av nationella och internationella samhällsaktörer och deras regelverk, ideal och synsätt. Dessa kanske tycker annorlunda och ser vårt uppdrag med andra ögon än vi gör, sa han.
Vilken kompetens behövs inom organisationen?
– Man behöver ha en översikt av vilka typer av potentiella och verkliga etiska problem och värdekonflikter som kan uppstå i ens verksamhet. Och så behöver man ha baskunskaper om hur sådana problem och konflikter kan förstås och bedömas ur olika perspektiv, förklarade han.
Självklart behövs också goda kunskaper kring de lagar och tillämpningar av normer och riktlinjer som finns inom verksamheten.
– Sedan finns det specifika förmågor som är viktiga att ha som doktor och det är att känna igen när du står inför ett etiskt problem och när du inte gör det. Du måste kunna kritiskt analyser varför det kan vara ett etiskt problem och sedan kunna kommunicera detta med övriga inblandade både inom de egna leden och utanför. Vill man förbättra och utveckla sina förmågor inom detta område finns det verktyg för det, sa Christian Munthe. Som sedan förklarade olika klassiska grundbegrepp kring etiska värden och färdigheter.
Ansvarsledet var också något han tog upp, att se över vem som har ansvar för vad, enskildas ansvar, yrkesgruppers ansvar och det som behöver beslutas gemensamt.
– Utvärdering av strukturen är minst lika viktig när något blivit bra som när något gått fel. Det är så man får gynnsam och hållbar utveckling.
Utmaningar för hållbar etisk kompetens i organisationen
– Hållbar yrkesetisk kompetens innebär att man har en nödvändig och aktuell kompetens gärna hos flera personer och över tid. För att bibehålla och utveckla denna kompetens är forskningsetik, vetenskap och redlighet samt relevanta normgivande lagar områden man kontinuerligt bör hålla sig uppdaterade kring och kan träna på. Men även aktuella politiska frågor bör man känna till, eftersom hälso- och sjukvården hela tiden är omgiven av stora debatter där ni som vårdprofession bör kunna bidra med er kompetens.
– Det kostar visserligen resurser att ha etikutbildning i sina program. Jag tycker inte att ni ska köpa in extern kunskapen utifrån, man får ingen soliditet och ingen beredskap då. Jag tycker istället att ni ska skaffa er denna kompetens ”Inhouse”. Med en sådan kompetens får ni egen expertis, förhoppningsvis med egen forskning, som kan finns med i hela verksamheten och medverka i olika tvärvetenskapliga program och kontinuerligt starka verksamheten.
Avslutningsvis tyckte han också att man bör ha en akademisk kvalitetssäkrad etikkompetens som tål granskning och som har kunskap inom medicinsk etik, bioetik och forskningsetik. Internationellt finns detta idag som väl etablerade forsknings- och akademiska discipliner, men har inte varit lika självklart i Sverige.
En öppen diskussion fortsatte
Efter föredraget inbjöds till en öppen diskussion om förutsättningarna för etiskt hållbara forsknings- och utbildningsmiljöer vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Detta med inhouse kompetens ifrågasattes av vissa och Christian Munthe kontrade bland annat med att säga att man utomlands har mycket skarpare lagstiftningssituationer än vi har idag. Men att detta kan komma att förändras på sikt även i Sverige, eftersom hälso- och sjukvården inte uppbär ett lika stort förtroende som den haft tidigare. Folket och samhället litar inte lika mycket vården och forskningen längre, man vill ha egen koll och ifrågasätta. Att lyfta in den etiska kunskapen skulle öka möjligheterna och beredskapen att möta de ökade kraven och öppna en konstruktiv dialog, menade han.
Anna Karlsson efterfrågade goda exempel på hur bra forskargrupper fungerar ute i organisationen. Christian Munthe kom inte spontant på någon men exemplifierade med hur att en bra forskargrupp fungerar generellt; den låter vetenskapen ta sin tid, låter inte pengarna styra, har ett öppet samtalsklimat där alla får komma till tals. Problem uppstår när man inte vågar ta en brännande diskussion utan är rädd att på något sätt bli bestraffad.
Man diskuterade etikpåverkan på grund av de kulturella problem som kan uppkomma med slutna forskargrupper. Att institutionerna har förändrats i takt med att de har växt, och att mängden resurser som puttas in i verksamheten är betydligt större idag. Uppgiftsfördelningen mellan näringslivet och universiteten har också förändrat, och i takt med allt detta så har också förutsättningar förändrats för hur människorna ska kunna fungera på ett bra sätt inom ramen för informella system. Vid förnyelse sker en omvandling som behöver tas på allvar och utvärderas.
Att universitetet ska delta i och möta debatter i media togs också upp. Det är vanligt att bli felciterad och feltolkad och att det är svårt att veta hur man bäst ska hantera detta.
Dilemmat med pengar som styr verksamheter och forskning och hur man ska balansera och prioritera detta, var ytterligare att ämne och vilken roll etiken kan spela där. Behovet av regelverk för att styra forskningen, är detta en lösning? Eller hur får man forskare att oftare ta ett steg åt sida och etiskt reflektera.
De allmänna akademimötena är ett forum för dialog mellan anställda inom Sahlgrenska akademin och akademins ledning. Denna artikel ger några av de synpunkter som framkom vid mötet, men är inte heltäckande minnesanteckningar från mötet.
TEXT: SUSANNE LJUNGMAN WESTERGREN
FOTO: PONTUS SUNDÈN
