DEBATT. Henrik Sjövall, professor och proprefekt för institutionen för medicin, ger i en krönika sin bild av konsekvenserna av graderade betyg på läkarprogrammet.
Det pågår ett smyginförande av graderade betyg i läkarutbildningen, mot en i stort sett enig lärar- och studentkårs uttryckliga önskan. Argumenten för betyg är i princip att ”alla andra har graderade betyg”, att ”de duktiga studenterna måste kunna bevisa att de är duktiga”, att ”folk tar i hårdare om ribban ligger högt” etc. Ett annat vanligt argument är också att ”vi får inga internationella studenter om de inte har några betyg med sig hem!”
Jag köper inte de där argumenten
Jag köper inte de där argumenten, och ska försöka förklara varför. Tar mitt avstamp i en bok jag läste nyligen, Excellent Sheep av Bill Deresiewicz, tidigare professor i engelska vid Yale. Boken bygger på iakttagelsen att de amerikanska toppuniversiteten (Ivy League) odlar fram ett slags tentamensmaskiner, studenter som är jätteduktiga på att ”ta tentor” men i övrigt saknar fokus i livet. Många av dem tappar fotfästet när utbildningen väl är över, ”blir det inga fler tentor, vad ska jag göra då?”. De har inte tänkt igenom de stora livsfrågorna, ser bara livet som ett evigt ”tenterande”. De är som regel inte bara jätteduktiga i skolan utan också kaptener i baseballsteamet, kanske cheerleaders, ordförande i diskussionsklubben, mest populära daten på studentbalen mm. Och när de kommer ut i verkligheten blir många deprimerade, andra söker sig till nya ”tävlingar”, som till exempel politiken. Deresiewicz anser att ett av de stora problemen med amerikansk politik är att makteliten rekryteras just från den där gruppen, det vill säga människor med en maskinell människosyn utan etisk plattform. Hans recept? Mer humaniora! Enligt hans synsätt handlar humaniora (”liberal arts”) om ”the most difficult problems man has ever thought about”, och en utbildning om detta bidrar till att forma ens personlighet och skapar förutsättningar för just den etiska plattform som han upplever saknas hos många Ivy League-studenter.
Huvudproblemet är att studenterna är ojämna
Vad har nu detta för relevans för vår läkarutbildning? Jag har sysslat med undervisning i varierande omfattning under många år, och min bestämda uppfattning är att huvudproblemet är att studenterna är ojämna, inte att medelnivån ligger för lågt. Och den där ojämnheten finns även inom individer, vissa studenter kan rabbla upp sida upp och sida ned med ovanligheter, men missar de vanliga diagnoserna, särskilt om de sätts under press. Vissa studenter kan teorin men klarar inte av att konvertera informationen till något som är begripligt för patient eller anhöriga. Vissa studenter har problem att hantera etiken i prioriteringssituationer, andra saknar det allvar som krävs för att förmedla tunga medicinska besked. Att examinera minnesbaserade kunskaper är genomförbart, det gäller i princip bara att ställa tillräckligt många frågor av vilka några måste vara riktigt svåra. Att identifiera ojämnhet är knepigare, de exempel jag nämnt går inte alltid att få fram med skriftliga prov utan måste utvärderas i ”skarp tjänstgöring”. Detta är tidskrävande och ställer stora krav på lärarkompetens. Den tid som vi nu kommer att tvingas lägga på rättssäker diskriminering mellan nivån 80 procent och 95 procent vad gäller minneskunskaper kommer med nödvändighet att dras från tiden för tjänstgöringsbaserad undervisning och examination.
Är det tentamensmaskiner vi vill odla fram, eller omdömesgilla läkare? Ska vi i första hand vara poliser eller lärare?
Teodor Svedung Wettervik skriver
Hej,
Jag vill hävda att exemplet hämtat från USA finns både med eller utan betyg. Med skillnaden att utan betyg väljer studenter sidoaktiviter inom forskning, undervisning och förtroendeuppdrag, snarare än medicinstudier för att meritera sig. Graderade betyg skulle uppvärdera den medicinska kompetensen och är ju det som är sant meriterande när det kommer till ett underläkarvikariat eller AT. Så är det inte idag och läkarstudenten värderas av arbetsgivaren snarare för allt annat än sin medicinska kompetens, då vi formellt är lika duktiga på det medicinska.
Självklart ställer graderade betyg krav på examinationsformerna som innefattar kunskaper, färdigheter och värderingsförmåga i teorin och praktiken. Där finns förbättringspotential!