BIDRAG. Claes Ohlsson, professor på institutionen för medicin, är en av fem framgångsrika kliniska forskare som nu utses till Wallenberg Clinical Scholar. Tillsammans med sina kollegor inom Centre for Bone and Arthritis Research driver han helt unik forskning om osteoporos och benbrott.
Med utnämningen följer ett väl tilltaget forskningsbidrag, totalt femton miljoner kronor under fem års tid, som gruppen får disponera fritt.
– Det är en stor trygghet för gruppen. Stiftelsen litar på att vi kommer att göra bra forskning och ger oss därför möjlighet att satsa på lite djärvare projekt, säger Claes Ohlsson
Det finns också goda möjligheter att finansieringen från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse blir förlängd med ytterligare fem år. Efter utvärdering planerar stiftelsen att förlänga finansieringen till strax över hälften av de forskare som utnämnts till Wallenberg Clinical Scholar.
– Det är fantastisk möjlighet att få ett substantiellt anslag under fem år som eventuellt kan förlängas till tio år. Det finns nästan inga andra sådana anslag! Jag får se till att göra något bra de närmsta fem åren så att jag blir en av de som får fortsatt finansiering, säger Claes med ett snett leende.
Både benstyrka och fallrisk
Svenskar och norrmän har högst risk i världen att någon gång få en fraktur orsakad av osteoporos, eller benskörhet som det också kallas. Ju äldre befolkningen blir, desto vanligare blir också sjukdomen. Centrumbildningen Centre for Bone and Arthritis Research (CBAR), som Claes Ohlsson är föreståndare för, samlar ett trettiotal forskare i flera självstående grupper som samarbetar med målet att minska risken att patienter får frakturer. Forskningen handlar både om skelettets hållfasthet och patienters risk att falla.
– Om du inte ramlar får du inte heller en fraktur, konstaterar Claes och fortsätter:
– Fallrisken påverkas både av hur mycket muskler en person har och hur väl musklerna fungerar, och dessutom av vår balans och förmåga att koordinera våra rörelser.
Helt olika sjukdomar
Många benforskare i världen samlas i stora konsortier där de letar efter markörer på DNA som är associerade med sjukdom, men där stannar ofta forskningen. Genom att också satsa på snävare, mer fokuserade internationella samarbeten har Claes Ohlsson kunnat ta osteoporosforskningen steget längre. Patienters ben har undersökts med högupplösande datortomografi, vilket lagt grunden för en kartläggning av specifika benfenotyper, det vill säga egenskaper i skelettet som påverkas både av gener och av miljö.
– Vi har kunnat visa att de genetiska signalerna för de olika specifika benparametrarna helt skiljer sig åt, vilket stöder att de olika benkomponenterna regleras olika, säger Claes, som menar att benskörhetsfrakturer borde betraktas som en grupp sjukdomar, snarare än en enda sjukdom:
– Ben har olika egenskaper beroende på vilken typ av ben vi talar om. Det är alltså till stor del olika mekanismer som orsakar kotfraktur, höftfraktur och underarmsfraktur. Jag anser att olika frakturtyper är olika sjukdomar som bör behandlas och diagnostiseras specifikt.
Med hjälp av storskaliga metoder för genanalys har Claes Ohlsson och hans kollegor kunnat identifiera exakt vilka gener och vilka protein som påverkar risken för benbrott, bland annat WNT16, som de visat spelar en viktig roll vid underarmsfrakturer, SOAT-1, som är associerad till höftfrakturer, och GREM2 som är kopplat till kotfrakturer. Det unika med hans forskning är att han i efterföljande experimentella studier i detalj kartlagt mekanismerna för hur de identifierade proteinerna påverkar frakturrisken.
De mest framgångsrika kliniska forskarna
Att utses till Wallenberg Clinical Scholar förgås av en lång process där ansökan granskas i ett peer review-förfarande i flera steg, där Kungl. Vetenskapsakademien ansvarar för utredningen av kandidaterna. Efter en intern process utsågs först Claes Ohlsson till en av universitetets kandidater, sedan väntade en granskning av KVA:s expertgrupp, vidare till internationella bedömare och sedan tillbaka till KVA, där han fick presentera sin forskning inför några av landets främsta translationella kliniska forskare. Beslutet fattades av styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse i slutet av mars, och offentliggjordes onsdagen den 13 april.
2016 utnämns fem Wallenberg Clinical Scholars, inom ett nytt program för kliniska forskare, inrättat av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Programmet stödjer några av de mest framgångsrika kliniska forskarna vid svenska universitet och universitetssjukhus. Totalt kommer satsningen att omfatta 25 av landets bästa kliniker. Efter fem år kommer upp till 15 av de 25 ursprungligen utsedda Clinical Scholars att utvärderas och konkurrera om ytterligare fem års finansiering.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
