BIDRAG. Volkan Sayin har fått strax över tre miljoner kronor inom VR:s utlysning internationell postdok. Han disputerade förra året med en avhandling som visade att antioxidanter ökar aggressiviteten i lungcancer, fynd han nu ska gå vidare med som postdok i New York.
Kan du beskriva den grupp du ska göra din postdok hos?
– Jag beslutade att göra min postdok hos Dr. Thales Papagiannakopoulos grupp i NYU Langone Medical Center i New York. Eftersom gruppen är ny får jag möjlighet att forma min arbetsplats och lära mig hur man etablerar ett molekylärt medicinskt laboratorium, något som jag kommer ha väldigt stor nytta av efter min postdok.
Hur har ni fått kontakt?
– Vi lärde känna varandra lite slumpmässigt faktiskt i Göteborg för många år sen, för att senare springa på varandra på ett Cold Spring Harbor möte där vi upptäckte att vi hade väldigt gemensamma vetenskapliga intressen.
Vad hoppas du lära dig under din tid med gruppen?
– Gruppen är expert inom lungcancer och DNA editeringsverktyget CRISPR-CAS9. Jag vill framförallt bemästra dessa verktyg för att finna nya måltavlor för behandling av lungcancer. Den forskning vi bedrev under min doktorandtid i Sahlgrenska akademin med Per Lindahl och Martin Bergö visade att antioxidanter accelererar lungcancer, och nuunder min postdoc vill jag ta det konceptet vidare och ”vända på steken”. Jag vill testa hypotesen att lungcancer är beroende av sin egen produktion av antioxidanter. Den inneboende produktionen av antioxidanter i lungcancer tänker jag slå ut med hjälp CRISPR-CAS9 verktyg.
Vilken är din viktigaste forskningsfråga just nu?
– Att identifiera lungcancers akilleshäl, och att etablera nya cancermodeller för att studera uppkomst och progression av cancer.
Hur kommer dina fortsatta kontakter med Sahlgrenska akademin att se ut när du beger dig iväg, och planerar du att komma tillbaka så småningom?
– Jag har fortsatt väldigt goda kontakter med mina tidigare handledare och andra mentorer på Sahlgrenska akademin och kommer regelbundet att återkomma i samarbetssyften. Planen är naturligtvis att komma tillbaka till Sverige, till en skarp forskningsmiljö som passar min projektportfölj och att ansluta till ett institut som ger bäst möjliga stöd för unga forskningsledare.
Väl förtjänat.