BIDRAG. Lena Carlssons grupp får strax över 1,8 miljoner dollar från amerikanska NIH, i samarbete med en grupp vid Karolinska Institutet. Lena Carlsson är professor i klinisk metabolisk forskning och ansvarig för SOS-studien, som är en av världens största studier om fetmabehandling.
Vad betyder det för dig och din grupp att få anslaget?
Det betyder väldigt mycket för oss att få detta anslag, framför allt som kvalitetsstämpel både för vad vi hittills gjort och det forskningsprogram vi planerat att genomföra. Vi tycker att det är väldigt uppmuntrande att vi trots att vi inte hade några amerikanska medsökande kunde få detta anslag. Det visar att svensk forskning är ytterst konkurrenskraftig inom fetmaområdet. Anslaget ger oss också betydligt bättre ekonomi för att genomföra delstudier som vi annars inte haft råd till, samt till att etablera samarbete med en grupp vid Karolinska Institutet.
Vad är anslaget till – vad ska ni göra i ert projekt?
Fetmakirurgi är en etablerad behandlingsmetod vid svår fetma. Det finns relativt god kunskap om vad som händer på kort sikt efter fetmaoperationer, men ibland glömmer man bort att effekterna av behandlingen kommer att påverka patienterna resten av livet. Vår forskning går ut på att studera både positiva och negativa effekter under mycket lång tid. Vi ska ta reda på om fetmakirurgi påverkar livslängden och förekomst av olika sjukdomar hos patienter som vi följt upp i över 20 år, samt undersöka samma utfall i ett nyare och större material men som har kortare uppföljning. Vår hypotes är att det finns ett flertal positiva effekter på exempelvis livslängd, diabeteskomplikationer och olika hjärtsjukdomar. Men vi misstänker även att det kan finnas negativa effekter, såsom ökad risk för självmord och frakturer. Vi ska även undersöka effekter av fetmakirurgi på patientgrupper som tidigare inte studerats, exempelvis äldre och de med lägre BMI.
Vad tycker du är mest spännande i projektet?
Det mest spännande blir att försöka hitta markörer för vilka patienter som har mest (och minst) nytta av fetmakirurgi. Det är en vanlig missuppfattning att de patienter som väger mest bör prioriteras, men det är inte säkert att det är dessa patienter vi kan hjälpa bäst. Istället hoppas vi att vi kan identifiera grupper där risken för allvarlig sjukdom är påverkbar med fetmakirurgi.
Ni får anslaget för ett samarbete med Martin Neovius på KI – vilken roll spelar han i projektet?
Detta är ett långsiktigt samarbete där våra forskargrupper angriper frågeställningar med hjälp av två kohorter som kompletterar varandra. Den ena kohorten är Swedish Obese Subjects (SOS) studien med 4047 patienter och mycket lång uppföljningstid som leds av min forskargrupp. Den andra är en ny kohort med kortare uppföljningstid som Martin har skapat genom att matcha över 30 000 patienter från kvalitetsregistret för fetmakirurgi, SOReg, med närmare 35 000 individer som genomgår icke-kirurgisk fetmabehandling i Itrims regi. I Martins gruppering ingår också flera forskande fetmakirurger från SOReg samt civilekonomer, vilket har stor betydelse för hälsoekonomiska frågeställningar såsom kostnadseffektivitet i olika patientgrupper.
Det är hög konkurrens om anslagen från NIH – särskilt för utlänningar. Vad gjorde att ni fick igenom er ansökan tror du?
Det var troligen en kombination av frågeställningarna som vi ska angripa, unika patientmaterial och att vi upprepade gånger publicerat i ledande medicinska tidskrifter såsom New England Journal of Medicine och JAMA.
