AKADEMISK HÖGTID. Hedersdoktorernas festföreläsning i Academicum blev en trevlig tillställning, med åhörare från hela fakulteten. De tre hedersdoktorerna lockade både till skratt och till eftertanke med sina korta presentationer.
Delar grundläggande värderingar
Sharon Fonn, professor i folkhälsovetenskap vid University of the Witwatersrand i Johannesburg, tog initiativet till CARTA, Consortium for Advanced Research Training in Africa, där Sahlgrenska Akademin är en viktig partner. Konsortiet prövar framgångsrikt nya sätt att stödja forskarutbildning i södra Afrika.
Hon konstaterade att hon delar grundläggande värderingar med Göteborgs universitet – värderingar som lett till ett givande samarbete och även till utnämnandet av henne som hedersdoktor vid Sahlgrenska akademin. Hon beskrev hur hon växte upp under apartheid i Sydafrika, där rassegregationen gav vita medelklassfamiljer, som hennes egen, fördelar mot den svarta befolkningen. 1976, som nybliven läkarstudent, var Sharon Fonn en av många som sympatiserade med protesterna bland den unga svarta befolkningen i Soweto. Hundratals dog när protesterna brutalt slogs ned av polisen.
Hon fick själv senare sitta en kortare tid i fängelse för sitt apartheidmotstånd och förbjöds under några år att praktisera som läkare Sydafrika. Själv betonade hon under sin föreläsning att hennes bidrag för avskaffandet av apartheid var blygsamt jämfört med andras insatser, och hon uttryckte sin tacksamhet över att färgade sydafrikaner tillät henne att vara deras vän, trots att hon också fått fördelar av det systematiska förtryck de utsatts för.
Sharon Fonn riktar sin forskning mot integrering av hälso- och sjukvårdssystem. Hon är kritisk mot de enskilda riktade insatserna mot specifika sjukdomar, till exempel hiv, eftersom det får som konsekvens att andra områden och sjukdomar nedprioriteras, vilket inte gynnar hälsosystemet som helhet.
– Vi ska rikta in oss på människor, inte sjukdomar. Hela sjukvårdssystem måste stärkas för att det ska fungera och kunna svara vid framtida utbrott av allvarliga sjukdomar som Ebola, sade hon bland annat under sin föreläsning.
Sharon Fonn konstaterade att Sverige var ett föregångsland som tidigt lät mottagarländerna själva avgöra hur biståndsmedel borde användas inom vården.
Enorma kliniska studier
Salim Yusuf är professor i medicin vid McMaster University, i Hamilton, Kanada. Just nu är han också sittande president för World Heart Federation. Under sin introduktion beskrev Annika Rosengren honom som kanske världens absolut ledande kliniska forskare inom hjärta-kärl.
Salim Yusuf konstaterade att hjärtforskare i Göteborg var först med att börja använda betablockerare mot hjärtsvikt, som visat sig vara en upptäckt som räddat livet på miljontals människor. Han berättade hur han 1978, som ung forskare vid Oxford University, kom och besökte Göteborg.
– Då var det vanligt att forskare höll sina protokoll hemliga, men ni var mycket generösa här i Göteborg och öppnade ert kassavalv för mig: ”Du verkar vara en seriös ung man”, fick jag höra, och ”du kommer ändå aldrig komma i kapp oss”, mindes Salim Yusuf leende, vilket väckte publikens skratt.
Genom åren har han samarbetet med en rad forskare i Göteborg, från Åke Hjalmarson och Lars Wilhelmsen till Karl Swedberg och Annika Rosengren. Samarbetet med forskarna i Göteborg har framför allt handlat om enorma, internationella kliniska studier på befolkningsnivå, där nyttan med olika läkemedel och vikten av olika riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom som hjärtinfarkt och stroke undersökts.
Baserat på resultaten från flera befolkningsstudier har Salim Yusuf också föreslagit ett ”polypill”, en kombination av aspirin, betablockerare, statiner och ACE-hämmare skulle kunna förhindra 75 procent av hjärtinfarkt, stroke och andra tillbud orsakade av hjärtkärlsjukdom. Om patienter i riskzonen för hjärtinfarkt och andra händelser relaterade till hjärtkärlsjukdom samtidigt bytte till en mer hälsosam livsstil skulle 90 procent av alla tillbud kunna undvikas, menade Salim Yusuf.
En av de stora befolkningsstudier som Salim Yusuf ansvarat för pekar på att befolkning i låginkomstländer har betydligt mindre av de kända riskfaktorerna bakom hjärtkärlsjukdom, och ändå är hjärtinfarkt och andra tillbud betydligt vanligare i dessa länder. Denna paradox förklarade Salim Yusuf med att den förebyggande medicinering som vi i höginkomstländer tar för given är för dyr för invånare i låginkomstländer.
Kan konsten att bevara ben
Mariano Sanz är professor vid University Complutense i Madrid, där han också är chef för avdelningen för parodontologi. Han är en mycket produktiv forskare och en flitigt anlitad föreläsare inom alla odontologiska fält.
Tord Berglundh, som är värd för Mariano Sanz under hans promoveringsbesök i Göteborg, konstaterade under sin introduktion att denne hedersdoktor har flera givande samarbeten inom forskning tandlossningssjukdom vid Sahlgrenska akademin. Mariano Sanz själv beskrev Göteborgs universitet som kunskapens helgedom inom sitt fält – med forskningsmogulen Jan Lindhe i spetsen – och menade att det är en ära som bara uppnås en gång i livet att bli utnämnd som hedersdoktor vid Sahlgrenska akademin.
Mariano Sanz har under mer än ett decennium haft forskningssamarbete med Sahlgrenska akademin, som bland annat handlat om olika material som kan användas för att ersätta ben i käken, och har också lett till ny kunskap om vad som händer i det omgivande benet när människan förlorar tänder.
När människan tappar en tand börjar benvävnaden runt hålrummet att förändras dramatiskt, och förändringarna påverkar möjligheterna för människan att få tandproteser fästa på implantat. Mariano Sanz beskrev hur forskningsprojekt undersökt förändringarna runt hålrummet på cellnivå och på fysiologisk nivå. De har också jämfört de förändringar som sker om hålrummet får läka ut själv, med om tandläkare genast placerar ett implantat som ersättning för tandroten som försvunnit.
– Det finns ett värde för patienten att genast ersätta den förlorade tanden med ett implantat. Åtgärden är komplicerad då man måste väga in de förändringar av benets höjd och bredd som sker efter att tanden tagits bort, sade Mariano Sanz under sin presentation.
Projektet undersökte också hur ersättningsimplantatet bör opereras in i det tomma hålet för att få bästa effekt. Implantatets position behöver anpassas efter hur håligheten och det omgivande benet ser ut.
