Mikael Landén, professor vid professor i allmän psykiatri med särskild inriktning mot kvinnors psykiska ohälsa blev nyligen utsedd till årets mottagare av Ingvar-priset från Svenska Läkaresällskapet.
Ingvar-priset ges till framstående företrädare för klinisk neurovetenskap. Vad betyder priset för dig?
Det är väldigt roligt förstås, och ett kvitto på att vår kliniska forskning är viktig. Det är inte alltid lätt att bedriva klinisk forskning, men jag har haft turen att samarbeta med verksamhetsföreträdare på alla nivåer som verkligen förstår vikten av – och vill bidra till – ny kunskap. Den kliniska psykiatrin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är synnerligen forskningsvänlig, från ledningen till golvet.
Du forskar om bipolär sjukdom – vilka frågor söker du svar på?
Ytterst vill vi förstås bidra med kunskap som kan lindra de negativa konsekvenserna av sjukdomen. Ett sätt är att utvärderakliniska eller biologiska markörer för behandlingssvar och kliniska utfall som skulle kunna hjälpa oss att individualisera behandlingen. till exempel frågar vi oss om de finns det biomarkörer för ökad självmordsrisk vid bipolär sjukdom, eftersom det finns behandling som dramatiskt minskar självmordsrisken. Ett annat sätt är att leta efter sjukdomsspecifika biomarkörer som kan lära oss mer om patofysiologin vid bipolära syndrom. En specifik fråga vi studerar är om den immunologiska aktiviteten i centrala nervsystemet är förändrad vid bipolära syndrom, genom att undersöka ryggvätska hos patienter och kontroller.
Vad är roligast i din forskning just nu?
Att få samarbeta med alla kreativa, begåvade och hängivna medarbetare!
Du är också föreståndare för Psykiatricentrum som invigdes 2013. Hur har centrumbildningen förbättrat förutsättningarna för psykiatriforskningen?
Forskningsidéer frodas när forskare möts och får ta del av varandras arbeten. För mig brukar det vara särskilt stimulerande att ta del av forskning utanför mitt eget område. Jag tror Psykiatricentrum bidragit till möten genom de seminarier och föreläsningar vi anordnar, men också genom att fysiskt vara en mötesplats. Nu har vi en korridor, men drömmen vore ett ”Psykiatriforskningens hus”.
Hur ser du på den allmänna utvecklingen för forskning inom psykiatri?
Den är strålande. Psykiatriforskningen blomstrar på flera fronter. En mycket betydelsefull del har varit Forskarskolor i psykiatri, som jag verkligen hoppas kan permanentas. Kvalitetsregistren är redan idag en viktigt resurs för ny kunskap, men jag tror dessa behöver kompletteras med långsiktiga kliniska studier som även inkluderar mer detaljerade skattningar och biologiska undersökningar. För att lyckas med det krävs nära samarbete mellan kliniker och forskare under lång tid.
