Det årliga mötet i det pågående forskningsprojektet OptiBirth ägde rum den 27 maj i Göteborg. OptiBirth finansieras av EUs sjunde ramprogram och syftet är att öka andelen vaginala förlossningar efter tidigare kejsarsnitt (VBAC) via stöd till en vård som har kvinnan i fokus.
Koordinator för projektet är professor Cecily Begley, Trinity College, Dublin, Irland. För närvarande pågår en intervention i Tyskland, Irland och Italien. Sverige är tillsammans med Finland och Holland med som ”goda exempel”. Fokusgruppsintervjuer med läkare och barnmorskor i de sex länderna är en grund för utvecklandet av interventionen.
I samband med det årliga mötet anordnades den 28 maj ett västsvenskt möte med temat hur Sverige kan behålla och utveckla goda siffror när det gäller antalet kejsarsnitt – utifrån läkares och barnmorskors perspektiv.
Värdar för konferensen den 28 maj var Ingela Lundgren, professor, barnmorska och vetenskaplig ledare för arbetsgruppen som utvecklat interventionen, och Lars Ladfors, docent och överläkare och vetenskaplig rådgivare för Optibirth.
Lars Ladfors presenterade kejsarsnittsstatistik från olika landsting i Sverige, där Östergötland har lägst 12.8 % och Stockholm 20.8 % och Gotland 21.0 % högst. Västra götalandsregionen med 15.9 % ligger under riskgenomsnittet som 2013 var 17.3 %. När det gäller sjukhus har Danderyd högst andel kejsarsnitt 22.6 % följt av Karolinska universitetssjukhuset och Södersjukhuset. Lägst i landet har Sollefteå med 7.2 %. Om hänsyn tas till patientgruppen är Linköping, Östersund och Malmö sjukhus med lägre andel kejsarsnitt. Vid SU har Mölndal 14.8 % och Östra 16.8 % men måste förstås utifrån att alla kvinnor med ökade risker föder på Östra.
På konferensen presenterade Ingela Lundgren och Christina Nilsson, barnmorska och forskare, resultat från intervjuerna med kvinnor, läkare och barnmorskor. Attityden i samhället till att föda barn, hur beslut tas och av vem, samarbetet mellan kvinnor, läkare och barnmorskor samt hur uppföljningen ser ut efter det första kejsarsnittet är betydelsefullt för andelen kejsarsnitt. Både kvinnorna och de professionella i Sverige, Finland och Holland är nöjda med att det slutgiltiga beslutet om kejsarsnitt tas av läkare och att alla ser vagninal förlossning som det första alternativet om inga riskfaktorer/komplikationer tillstöter. Kvinnorna önskade dock lite mer uppmärksamhet med möjlighet att förbereda sig inför förlossningen, de känner sig som förstföderskor eftersom de inte fött vaginalt tidigare. Under förlossningen ska kvinnan behandlas som andra födande kvinnor men med extra uppmärksamhet enligt de professionella.
Professor och obstetriker Sandra Morano från Genua, ansvarig för studien i Italien berättade på konferensen om den italienska situationen. Henens föredrag handlade om rädsla för förlossning inte bara hos kvinnor utan också hos läkare och barnmorskor. En farhåga som lyftes var att obstetrik kommer att bli en kirurgisk specialitet på grund av att det saknas kunskap och träning i ”förlossningskonsten”. Som ett exempel nämndes Neapel som ingår i OptiBirth och där kejsarsnittsnivån är 60 %.
Mechthild Gross, professor och barnmorska från Hannover, beskrev hur andelen kejsarsnitt i Tyskland följer ett mönster med lägre andel i forna öst, lägst 22 % i Sachsen och högre i väst, högst i Hesse 34 %. I Tyskland finns i jämförelse med Sverige mycket fler mindre sjukhus och det finns stora variationer i kejsarsnittsfrekvens mellan dessa. 1.3 % av förlossningarna sker utanför sjukhus, planerat eller oplanerat eller på väg till sjukhus. Tyskland för statistik över dessa förlossningar och Mechthild Gross visade utfallet för 2013 baserat på 10 600 förlossningar. I Sverige finns det ingen sådan statistik.
Liselotte Bergqvist och Anna-Karin Rinkqvist, båda verksamhetsutvecklare och barnmorskor vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, presenterade arbetet med värdebaserad vård. I det arbetet ingår andelen kejsarsnitt hos förstföderskor som ett utfallsmått och statistik visar på ett positivt resultat.
AV: INGELA LUNDGREN
