Efter åtta år kliver Jan-Erik Damber nu av som proprefekt för institutionen för kliniska vetenskaper. Den avgående och den nya proprefekten Peter Naredi är överens om vikten att stärka den kliniska forskningens ställning, både inom sjukhuset och inom akademin.
Tillsammans med prefekten Ian Milsom har Jan-Erik Damber lett den stora institutionen för kliniska vetenskaper sedan den bildades 2006. Då var deras viktigaste uppgift att skapa en ny, effektiv struktur och att hantera ett omfattande besparingsuppdrag, som bland annat innebar en kraftig minskning av antalet fasta lärartjänster.
– När vi sjösatte den nya organisationen förändrades rollen för de kliniska professorerna. Från att ha lett sitt eget lilla pastorat blev professorerna en del av en jätteinstitution, som faktiskt är jämförbar med en medelstor högskola, säger Jan-Erik Damber.
Ett lok för sjukvårdsanställda
Som namnet anger har institutionen en stark klinisk prägel, och en majoritet av medarbetarna har sin anställning inom SU och inte inom universitetet. En viktig uppgift för ledningen och för anställda med kombinationstjänster är därför att vara ett akademiskt lok, som leder och inspirerar de sjukvårdsanställda medarbetarna att göra stora insatser inom både undervisning och forskning. Under universitetets omorganisation, då administrationen till stora delar centraliserades, har institutionen för kliniska vetenskaper lyckats argumentera för att få behålla administration på plats på sjukhusets område.
– Administrationen hjälper inte bara sjukvårdsanställda medarbetare med blanketter, redovisningar och andra praktiska saker, utan är också en viktig symbol för universitetets närvaro på sjukhuset, säger Jan-Erik Damber.
Generationsskifte på SU
Den institution som Peter Naredi nu tar över proprefektskapet för har helt andra förutsättningar än när Jan-Erik Damber och Ian Milsom en gång formade den. En viktig skillnad handlar om ledarskapet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där den nya sjukhusdirektören Barbro Fridén enligt Naredi och Damber tydligare fokuserar på den kliniska forskningen.
– Hennes företrädare styrde upp klinikerna, men jag tycker att det skedde på akademins bekostnad, säger Jan-Erik Damber, som nämner som exempel att akademiska meriter då inte vägde särskilt tungt i tillsättningen av högre chefer på sjukhuset.
– Vi har sett ett generationsskifte på sjukhuset, och den nya ledningen har satt klinisk forskning på agendan igen. Men det verkar som att kulturen kvar i väggarna, och det tar tid att förändra inarbetade synsätt, säger Peter Naredi.
Sahlgrenska Universitetssjukhuset har som uttalat mål att vara ett av Sveriges ledande sjukhus, vilket innebär att sjukhuset eftersträvar att ha många rikssjukvårdsuppdrag. Den ambitionen ger forskningen medvind, menar Peter Naredi, eftersom en förutsättning för att få många sådana uppdrag är att både klinik och forskning håller hög kvalitet.
Motvind för klinisk forskning
Det största nederlaget för Jan-Erik Damber under hans tid som proprefekt menar han själv har varit den förändring som innebär att fakultetsanslaget inte längre fördelas i relation till antalet publiceringar. Förändringen genomfördes av akademistyrelsen förra året, och innebär att institutionerna för medicin och kliniska vetenskaper får en mindre andel av fakultetsanslaget än tidigare. Både Jan-Erik Damber och Peter Naredi anser att den förändringen var ett tecken på hur klinisk forskning tonas ned av fakulteten, till förmån för den grundläggande forskningen.
– Jag tycker att det finns en syn på kliniska forskare att vi får så mycket gratis, att det är lättare för oss att producera resultat med universitetssjukhusets resurser i ryggen, vilket naturligtvis inte är sant, säger Peter Naredi, som menar att forskare inom Sahlgrenska akademin i högre utsträckning behöver enas om att all forskning vid fakulteten måste ha som mål att göra nytta i kliniken:
– Vi måste komma sjukvården och patienten till del, och göra forskning som märks. Då handlar det om forskning som ger bättre överlevnad, mindre komplikationer och som kan hjälpa kliniker avgöra vem som ska behandlas och hur.
Vill förändra läkarprogrammet
Läkarprogrammet vid Göteborgs universitet har ett upplägg som innebär att basvetenskapliga ämnen ofta studeras först, för att sedan byggas på med kliniska tillämpningar. Läkarprogrammet i Göteborg är nu i stort sett ensamt den strukturen. Inom Sahlgrenska akademin finns många medarbetare som tycker att detta ger en konkurrensfördel och att läkarstudenterna på så vis får en gedigen basvetenskaplig grund. Peter Naredi och Jan-Erik Damber är övertygade om motsatsen.
– Läkarprogrammet behöver moderniseras, så att kliniken i större utsträckning blir utgångspunkt för basvetenskapen, på ett liknande sätt som skett vid exempelvis Linköpings universitet. Den kliniska utbildningen behöver ges ett större fokus för de läkare vi utbildar, tycker Peter Naredi, som är övertygad att även studenterna efterfrågar en sådan förändring.
Institutionen för kliniska vetenskaper är en av fyra institutioner som arbetar med läkarprogrammet, och programmet samordnas genom läkarprogramskommittén.
– Vår institution kan inte driva frågan om en genomgripande förändring själva, men det finns forum där vi kan lyfta frågan till diskussion. Själv kommer jag inte dra mig för att ta upp frågan på prefektrådet, säger Peter Naredi.
Tre terminer kvar
Förra året fyllde Jan-Erik Damber 65 år, och han menar att det nu är hög tid att låta nya förmågor ta över inom ledningen för institutionen.
– Jag har tre terminer kvar tills pensionen, och nu ska jag fokusera på de doktorander jag har kvar. Nyligen fick vi också ett stort rambidrag från SSF till ett rikstäckande projekt om förutsägelse och uppföljning av aggressiv prostatacancer, säger han och tillägger med ett snett leende:
– Jag har lovat hemma att jag nu ska gå ner till heltid igen.
