Inleder klinisk studie om stamceller mot ryggsmärta

Helena Brisby, nybliven professor vid avdelningen för ortopedi, inleder nu en första klinisk studie, där stamceller ska sprutas in i diskar i ryggen på en handfull patienter med kronisk ryggsmärta. Förhoppningen är att forskningen så småningom ska leda till en ny, mer skonsam behandling.

Ryggbesvär är mycket vanligt, och även om besvären ofta är övergående är risken stor att de kommer tillbaka. Ortopeder talar om att det är en degenerativ process som orsakar de flesta av ryggbesvären, en process som kan påverkas av genetik, men också kan vara en naturlig del av åldrandet. I fall med svår smärta erbjuds operation, vilket innebär insättande av en diskprotes eller en steloperation.
– Det finns ett stort behov av alternativa behandlingsmetoder mot svår ryggsmärta orsakat av degenererade ryggdiskar. Även om vi nu inleder kliniska försök kommer det att dröja många år innan vi eventuellt har en ny behandling mot kronisk ryggsmärta, säger Helena Brisby.

I en degenerativ disk fungerar diskcellerna inte längre normalt och bildar mindre mängd omkringliggande matrix, vilket gör att disken torkar ut och inte längre fungerar som en dämpande kudde i ryggraden.
– Den allmänna synen på broskvävnad har länge varit att den i stort sett inte kan läka, och det finns inte mycket forskning gjord om den normala regenerationsförmågan i ryggdisken, säger Helena Brisby, vars grupp har kunnat se att det finns stamcellsnischer i anslutning till ryggdiskarna:
– Ett framtida alternativ till att injicera stamceller kanske är att hitta ett sätt att stimulera de stamceller som redan finns på plats, funderar hon.

Första patienterna rekryterade

Hittills har det rört sig om grundläggande forskning på djur, framför allt råttor och grisar. Många medarbetare och samarbetspartners har bidragit. Särskilt Helena Barreto Henriksen, som var Helena Brisbys doktorand och som fortsatt arbeta inom projektet, är en nära kollega i arbetet. Studierna har visat att mänskliga stamceller tagna från benmärg överlever i skadade ryggdiskar hos grisar i minst sex månader, och att stamcellerna där bildar celler som liknar de som bygger upp ryggdisken.
– Det ser ut som att stamcellerna gör djurens ryggdiskar bättre, men inte helt normaliserade.

Projektet har precis rekryterat de första patienterna till den inledande kliniska studien, där initialt tio patienter ska få stamceller injicerade i sina degenererade ryggdiskar.
– Det är en så kallad ”safety and feasablity studie”, vi ska alltså undersöka att det är säkert och att det är möjligt att ge patienter injektioner med stamceller i ryggen. Steget efter det blir en större, randomiserad studie, säger Helena Brisby.

Vill lösa kliniska problem

Helena Brisbys professur är inom ortopedisk kirurgi, särskilt ryggkirurgi, och kombineras med uppdrag som överläkare inom ortopedi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hennes tid delas mellan forskning, en roll som avdelningschef och företrädare för ortopedin och arbetet som ryggkirurg på ortopeden på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon fascineras av att söka svar på kliniska vardagsproblem i forskningen, och drar sig inte för att ge sig ut på mer osäker mark: som exempel kan nämnas den avhandling som hon nyligen var huvudhandledare för, om boxning och hjärnskador.
– Jag har tidigare forskat om nervskademarkörer för diskbråck, så ämnet var inte helt främmande. Men jag fick hjälp av två riktiga experter inom biomarkörer i ryggvätska, Henrik Zetterberg och Kaj Blennow, som medarbetare. Annars hade det förstås varit svårt, säger Helena Brisby, som skulle önska att liknande samarbeten över specialistgränserna var vanligare:
– Vi är för små att konkurrera med varandra. Istället borde vi glädjas mer över varandras framgångar, säger hon.

En tung stol

Professorsstolen tillhörde tidigare Björn Rydevik, hennes egen gamla handledare och mentor, fram till hans pensionering nyligen. Innan dess var det ortopedlegenden Alf Nachemssons stol.
– Det är ett fantastiskt arv att förvalta, konstaterar Helena Brisby, som menar att det finns ett starkt intresse för att börja forska inom ortopedin, men att det precis som inom många andra kliniska specialiteter finns en brist på handledare och docenter:
– Det är ett generationsglapp som vi arbetar på att överbrygga. Vi har satsat på att identifiera dem som kan bli docenter och erbjuder dem stöd under en viss tid för att de ska nå dit. Inom några år tror jag att det ser bättre ut.