Fredrik Bertz, Malin Björnsdotter, Cecilia Bull, Anna-Karin Hultgård Ekwall, Madelene Lindqvist, Linda Lundblad, Gustaf Rydell och Simona Sacuiu. Det är de åtta unga forskare som tilldelas Sahlgrenska akademins återvändarbidrag 2014.
Återvändarbidraget är en del av fakultetens strategiska satsningar på unga forskare. Bidraget ger mottagarna får en halv miljon kronor vardera, och är tänkt att fungera som en grundplåt för de unga forskarnas etablering vid Sahlgrenska akademin.
Fredrik Bertz disputerade vid avdelningen för klinisk nutrition 2012. Avhandlingen handlade om diet och träning som behandling för viktminskning efter förlossning. Sin postdok har han genomfört vid Cornell University, New York, hos professor David A. Levitsky.
– Det är ett toppuniversitet med nutritionsforskning i världsklass. Jag sökte mig specifikt till professor Levitsky som arbetat i nästan ett halvt sekel med att studera reglering av kroppsvikt – kunskap som är avgörande för vår möjlighet att möta den stora utmaningen med övervikt och fetma, säger Fredrik Bertz, som konstaterar att varannan svensk idag är överviktig.
Forskargruppen vid Cornell University kombinerar psykologi och nutritionsvetenskap och söker förklaringar både till hur och varför vi äter som vi gör, samt lösningar för att hjälpa oss att hantera överdådet av mat och ”ät-stimuli” i vår miljö.
– Som dietist vet jag att en bra kost inte är så svår i teorin, men det är tydligt att trots både kunskap och vilja så äter de flesta för mycket. Jag erbjöds arbeta med en elegant intervention som introducerar en motvikt till delar av den obesogena miljön; ett koncept för viktkontroll professor Levitsky utvecklat det senaste decenniet på Cornell.
Konceptet innebär att deltagarna själva väger sig dagligen på en specialvåg med grafisk elektronisk feedback.
– Så långt som vi testat det fungerar det – vilket är helt revolutionerande. Dessutom passar metoden väl i det nya quantified self och eHealth paradigmet. Jag ser många spännande möjligheter att forska vidare kring detta och därefter konkreta tillämpningar inom hälso – och sjukvård, säger Fredrik Bertz.
Sedan disputationen 2009 vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi har Malin Björnsdotter utfört postdoktoralt arbete vid Karolinska institutet, Yale University i New Haven, Connecticut och Nanyang Technological University, Singapore.
– Under min postdoktid var jag på universitet i tre olika världsdelar. Jag ville uppleva olika platser och kulturer för att få nya perspektiv på tillvaron, både för min personliga och forskningsmässiga utveckling, säger Malin Åberg, och fortsätter:
– Jag kan skriva en tjock bok om mina år i Asien. Men, framförallt har jag fått en stor respekt för alternativa synsätt – på livet likväl som på forskning och utbildning – samtidigt som min uppskattning av det svenska systemet växt sig allt starkare.
Det senaste året har Malin Björnsdotter etablerat ett samarbete Gillbergcentrum, där hon bidrar med expertkunskaper inom sinnesfysiologi och hjärnavbildning.
Cecilia Bull disputerade 2008 vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, under handledning av Peter Eriksson. Avhandlingen handlade om hjärnans förmåga till återhämtning, med särskild fokus på träning efter strålskador. Efter disputationen har Cecilia Bull varit verksam som postdoktor vid Virginia Commonwealth University School of Medicine i Richmond, USA under totalt fem år: först inom den forskargrupp som leds av hennes avhandlingsopponent Pamela Knapp, och därefter inom en grupp som leds av Scott M. Bowers. Båda dessa forskningsledare är välkända inom fältet. Cecilia Bulls postdokprojekt har bland annat handlat om stamcellers överlevnad och mognad i olika modeller av HIV, samt gliacellers roll vid drogberoende.
Hon tycker att åren som postdok i USA gett henne ett större självförtroende som forskare:
– Jag vågar i högre utsträckning ge mig på komplicerade saker. Jag har lärt mig att det som kan verka experimentellt väldigt komplicerat faktiskt kan vara genomförbart, säger hon.
I sin forskning använder sig Cecilia ofta av stereologi, en mycket precis metod for att uppskatta volymer, längder och antalet celler eller partiklar i en struktur. I USA använde hon sig bland annat av djurmodeller för att mäta motivation och underliggande molekylära processer, samt specialdesignade receptorer, så kallade DREADDs, för att stimulera gliaceller i specifika områden i hjärnan.
Läkaren Anna-Karin Ekwall avslutar just nu sin postdokperiod vid University of California San Diego (UCSD). Hon gläder sig över bidraget, och menar att det betyder mycket för hennes möjligheter att dra igång sin egen forskningsverksamhet på Sahlgrenska akademin:
– Det innebär ett stöd och en uppmuntran från akademin som gör att det känns roligt att återvända till Göteborg och det ger mig energi att driva forskningsarbetet, säger hon.
Anna-Karin Ekwall har varit postdok hos professor Gary S. Firestein, som är reumatolog och världsledande inom forskningen om reumatoid artrit, speciellt molekylära mekanismer bakom ledinflammation och ledförstörelse vid sjukdomen.
– När jag började intressera mig för de aggressiva ledkapselcellerna vid reumatoid artrit kände mig ganska ensam i detta forskningsfält och ville fördjupa mina kunskaper och få internationella kontakter. Det har varit helt fantastiskt att få spendera ett och ett halvt år i den stimulerande miljön på UCSD där världsforskare inom olika områden möts vid seminarier och på kaffeställen och diskuterar forskning, att ha en mentor som verkligen engagerar sig i att hjälpa mig att lyckas som forskare och att få nya vänner och kollegor att samarbeta med framöver. Jag tar med mig kunskapen att fokuserat driva forskningsprojekt framåt och att ha en bra organisation på laboratoriet, säger Anna-Karin Ekwall, som räknar med att börja bygga sin forskning vid Sahlgrenska akademin under våren.
Madelene Lindqvist har varit postdok i Boston, USA, vid the Ragon Institute of MGH, MIT and Harvard, som är knutet till Massachusetts General Hospital och som leds av Dr. Bruce Walker. Institutet har som främsta mål att snabba på upptäckten av ett vaccin mot hiv och aids, och samarbetar brett för att etablera sig som världsledande inom immunologi.
– Det är ett ansett institut inom hiv-forskningen, med många fantastiska samarbetspartners både nationellt och internationellt. Via MIT och Harvard finns det tillgång till det senaste inom teknik att använda till sin forskning, säger Madelene Lindqvist, som också konstaterar att bidragssituationen ser helt annorlunda ut i USA, där Ragon Institute kunde bildas tack vare en väldigt generös donation från filantropen Terry Ragon.
Förutom rent tekniska färdigheter och kunskaper om nya forskningsområden och metoder har tiden som postdok gett Madelene Lidqvist andra färdigheter som utvecklar henne som forskare: att knyta kontakter och att utnyttja möjligheter som uppstår.
– För mig betyder det väldigt mycket att få återvändarbidraget. Det känns som ett varmt välkomnande tillbaka till Sahlgrenska akademin och är en väldigt trevlig uppskattning för allt arbete man lägger ner på sin forskning. Rent konkret innebär pengarna att jag kan börja etablera mig som en självständig forskare.
Linda Lundblad disputerade vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi 2011, med en avhandling om mätning av känselsignaler i hjärnbarken. Under sin tid som forskarstuderande arbetade hon med avbildning av hjärnan, framförallt genom funktionell MRI (fMRI), men hon började även med mikroneurografi, som innebär att man söker sig in i en nerv med en tunn nål för att mäta antingen inåtlednade eller utåtledande nervsignaler. Under sin tid som postdok i Australien, vid School of Medicine på University of Western Sydney, kunde hon utveckla sina kunskaper inom mikroneurografi:
– Det är en relativt svår metod som kräver ganska lång upplärning. Genom att åka till Professor Vaughan Macefield på University of Western Sydney och NeuRA fick jag möjligheten att köra många mikroneurografi-experiment och arbeta in tekniken snabbt eftersom hans lab kör så många sådana experiment, säger Linda Lundblad.
En viktig anledning till att Linda Lundblad valde att göra sin postdok i Sydney är också att professor Macefield i samarbete med professor Luke Henderson på Universty of Sydney hittills är ensamma i världen om att framgångsrikt göra mikroneurografi-registreringar i MR-kameran under samtidig fMRI undersökning.
– Nu får jag chansen att använda mina nya kunskaper jag förvärvade under min postdok för att ordentligt kunna komma igång och kombinera tekniker som tidigare bara gjorts på ett ställe i världen. Jag är nu en av en handfull forskare i världen som kan registrera mikroneurografi kombinerat under samtidig fMRI och kan på så sätt korrelera den uppmätta nervtrafiken med blodflödesförändringar i hjärnan, säger Linda Lundblad.
Gustaf Rydell disputerade 2009 vid institutionen för biomedicin med en avhandling om norovirus, som orsakar vinterkräksjukan. Under handledning av Göran Larson undersökte han vilka kolhydrater som norovirus binder till för att fästa på cellytan. Som postdoktor arbetade han på ett cellbiologiskt laboratorium vid Curieinstitutet i Paris. Forskningen där var inriktad på hur patogener och bakteriella toxin tar sig in i och transporteras i celler.
– Laboratoriet hade beskrivet en ny upptagsmekanism och jag såg kopplingar mellan den och mitt arbete med norovirus, säger Gustaf Rydell.
Arbetet på Curieinstitutet gav kunskap om hur cellbiologi kan kombineras med modellmembransystem för att studera upptagsmekanismer. Efter återkomsten till virologen på Sahlgrenska akademin använder han dessa metoder för att förstå hur norovirus och andra virus infekterar celler.
Simona Sacuiu är specialistläkare i psykiatri, och disputerade 2009 på en avhandling om varningstecken på demens. För att lära sig mer om hjärnavbildning har Simona Sacuiu spenderat över ett års tid vid Center for Imaging of Neurodegenerative Diseases (CIND) vid University of California i San Francisco, som är ett av världens främsta hjärnavbildningslaboratorier. Postdoktortjänsten genomfördes med stöd av Hjärnfonden, Svenska Läkaresällskapet och Göteborgs Läkaresällskap. I sin forskning ska hon nu undersöka om depressionssymtom hos äldre med lindrig kognitiv störning påverkar utvecklingen av demens.
.
