Ingen människa är en ö, utan det är många som tillsammans skapar forskningsresultat och utveckling. Den grundtanken genomsyrade presentationerna för flera av Sahlgrenska akademins nya hedersdoktorer vid deras festföreläsning, dagen före promoveringen.
I år promoveras fem hedersdoktorer vid fakulteten, alla av olika nationaliteter och inom olika områden.
Världsledande kardiolog från Boston
Festföreläsningen inleddes med en presentation Marc Pfeffer, en framstående kardiolog och professor vid Harvard Medical School, Boston. Karl Swedberg konstaterade i sin korta introduktion att Marc Pfeffer fått 30 artiklar publicerade i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine, där många forskare ser det som en stor framgång om de lyckas få in en enda publicering.
Marc Pfeffer själv betonade starkt att hans forskningsframgångar är beroende av andras arbete. Han berättade att forskare redan under 1930-talet kunnat konstatera att organ växer för att kunna tillfredsställa de krav som kroppen ställer på dem. Hjärtat förändras beroende på hur mycket det behöver arbeta. Ett något förstorat hjärta kan alltså vara positivt, men efter en viss punkt slutar hjärtats funktion att förbättras, även om hjärtat blir större. Tillväxten innebär då inte större muskelmassa, istället bildas bindväv i hjärtat. Om hjärtat blivit för stort kan storleken minska om belastningen av hjärtat minskar, genom att det höga blodtrycket behandlas.
Efter sin disputation kom Marc Pfeffer att byta inriktning för sin forskning, och fokuserade sig då på hjärtinfarkt. Han menar att tiden är en fiende både vid högt blodtryck och efter en hjärtinfarkt. Efter infarkten ökar hjärtmuskelväggens spänning vilket ger ökat arbete och hjärtat förstoras. Ett förstorat hjärta är som regel ett sämre fungerande hjärta. Marc Pfeffer konstaterade att han själv är en av en lång rad forskare som de senaste 20 åren kunnat visa i olika kliniska studier att ACE-hämmare och andra läkemedel räddar liv efter hjärtinfarkt.
Engelsk inspirationskälla för epilepsiforskningen
Professor Helen Cross, som innehar The Prince of Wales´s Chair of Childhood Epilepsy vid University College London, har som målsättning för sin forskning att förbättra behandlingsresultat för barn med tidigt debuterande epilepsi. Kristina Malmgren introducerade henne som en viktig samarbetspartner och en inspirationskälla framför allt för den pediatriska epilepsiforskningen vid Sahlgrenska akademin. Helen Cross är en av två forskningsledare för ett EU-projekt avsett att förbättra och harmonisera tillgången till epilepsikirurgi i Europa, där Göteborgs Epilepsikirurgiteam med Kristina Malmgren är enda svenska samarbetspartner.
Helen Cross konstaterade att epilepsi inte är en egen diagnos, utan ett symtom som kan vara en del av den kliniska bilden vid många olika diagnoser. Epilepsi bland barn är förhållandevis vanligt, ungefär lika vanligt som diabetes. Forskningen har visat att barn som är små när de får sitt första epileptiska anfall löper stor risk att hamna efter när det gäller hjärnans utveckling. Helen Cross’ forskning handlar både om utveckling och utvärdering av epilepsikirurgi, och om ketogen kost som behandling vid epilepsi. Ketogen kost innebär att nästan all energi kommer från fett, och har visat sig lindra epilepsi i många fall. Helen Cross är även medförfattare till en kokbok för ketogen kost, där hon vill visa att det är lättare än man trott att hålla sig till denna kosthållning, och att maten är aptitlig. Hon medverkar också i grundvetenskapliga projekt där man undersöker vilka mekanismer som gör att dieten är så effektiv.
En ledande hematolog från Israel
Jacob Rowe är läkare och professor vid Technion-universitetet i Haifa, Israel. Han är en av världens ledande experter på behandling av akut leukemi. Kristoffer Hellstrand beskrev hans insatser för förbättrad terapi vid akut myeloisk och lymfatisk leukemi, först i England, sedan i USA och numera i Israel. Jacob Rowes arbete ligger till grund för modern leukemibehandling, och han har lett fler än 30 kliniska prövningar. Under mer än 15 år har Jacob Rowe samarbetat med forskare vid Sahlgrenska akademin, vilket lett till ett nytt läkemedel (CepleneR) som förebygger återfall i akut myeloisk leukemi.
Professor Rowe inledde med att berätta om Kristallnacht och hur hans unga föräldrar lyckades fly från Tyskland i början av september 1939. Han berättade också om sin svärfar Tibor Rosenbaum, som 1944 räddade tusentals ungerska judar från deportation och vars levnadsöde beskrivs i filmen Walking with the Enemy. För tjugo år sedan flyttade Jacob Rowe med sin familj från New York till Israel, där han är verksam som läkare och forskare i Haifa och Jerusalem. Trots de konflikter som länge präglat området beskrev Jacob Rowe hur de stridande parterna många gånger kunnat lägga konflikten åt sidan för att tillsammans hjälpa behövande, ofta under dramatiska former.
Svensk med hjärta för barnen
Peter Nordqvist, som sedan nästan 20 år är generalsekreterare i Hjärtebarnsförbundet, introducerades av professor Mikael Dellborg, som beskrev hur Peter Nordqvist medverkat till Sahlgrenska akademin ledande position när det gäller forskning kring det medfödda hjärtfelet, bland annat genom att sprida kunskap på olika arenor och skapa betydelsefulla nätverk för berörda professioner inom sjukvård och omsorg.
I sitt framförande målade Peter Nordqvist upp sin vision för hur vården av barn och vuxna med medfödda hjärtfel borde fungera. Hans mål är att unga vuxna med medfödda hjärtfel ska kunna leva som vilka tonåringar som helst, och kunna göra alla de galna saker som tonåringar gör. I hans värld borde de två specialiserade vårdcentrum som finns i Sverige idag koncentreras till endast ett nationellt centrum, där resurserna är obegränsade och där bästa tänkbara kompetens är anställd. Centrumet borde också satsa på kommunikation, för barn med hjärtfel har rätt att få all den information om saker som tatueringar, sex och alkohol, som andra tonåringar får, också utan att deras föräldrar är ständigt närvarande. Peter Nordqvist skulle också önska att ett sådant specialiserat vårdcentrum skulle vara för alla människor med medfödda hjärtfel, eftersom behovet av specialiserad vård finns kvar även efter 18 års ålder.
Imponerande sockerexpert från Irland
Sista ut var Pauline Rudd. Hon är forskningsledare vid The National Institute for Bioprocessing Research and Training (NIBRT) i Dublin. Professor Pauline Rudd arbetar inom glykosering och kolydraters molekylära uppbyggnad. I sin korta introduktion sade Niclas Karlsson hur han imponerades av att Pauline Rudds enastående forskning, och hur hon lyckats övertyga den vetenskapliga världen och beslutsfattare om att glykosylering är ett viktigt område och att bioanalys är viktigt för en framgångsrik biomedicinsk forskning.
Över 70 procent av alla nya läkemedel består av glykoproteiner, biologiska läkemedel som Ig6, EPO och Interferon. Glykoproteiner är proteiner med olika former av kolhydrater fästa vid sig. Sockerstrukturerna används bland annat för att fästa till celler. Många virus fäster mänskliga sockerarter vid sin yta, vilket leder till att vårt immunsystem inte känner igen dem som patogener. Även cancerceller använder sig av glykosering när metastaser bildas och tumören sprider sig i kroppen. Glykosering är därför mycket relevant för forskningen om flera av vår tids sjukdomer: hiv, ebola, prostatacancer och bröstcancer.
