Lärosäten som utfärdar specialistsjuksköterskeexamen samverkar på flera nivåer med hälso- och sjukvården. Det visar en nyutkommen rapport från UKÄ. Men när det gäller utbildningens verksamhetsförlagda delar begränsas antalet platser bland annat av brist på handledare.
Universitetskanslersämbetet har haft i uppdrag att föreslå hur lärosäten som utfärdar specialistsjuksköterskeexamen i ökad utsträckning dels ska kunna samarbeta sinsemellan, dels kunna samverka med hälso- och sjukvården. Utredningen baseras framför allt på intervjuer med företrädare för lärosäten, landsting och kommuner, i fyra regioner.
Intervjuerna visar att det pågår samverkan mellan lärosäten och avnämare på flera nivåer, och de flesta säger sig vara nöjda med denna samverkan. Landstingsvården är dock företrädd i betydligt större utsträckning än den kommunala vården, såväl i samverkansorganen som i denna utredning. Det har varit svårt att få del av kommunernas syn på samverkan med lärosäten.
Brist på platser
Utbildningens verksamhetsförlagda delar (VFU) verkar vara den fråga som mer än andra tas upp i olika samrådsorgan där det ingår företrädare för lärosäten och avnämare. Situationen varierar mellan inriktningar i utbildningen och över landet, men tillgången på VFU-platser är begränsad, bland annat på grund av brist på handledare. Bristen på VFU-platser begränsar möjligheten att anta studenter.
Den andra stora frågan för samverkan är vårdens kompetensförsörjning, och på flera håll finns regionala kompetensförsörjningsplaner som kan ligga till grund för diskussioner om dimensionering av utbildningen.
Samarbeten mellan lärosäten
Ett av de problem som identifieras i utredningen är svårigheten för lärosäten att få specialistsjuksköterskeutbildningen ekonomiskt bärkraftig. Att få tillräckligt stora grupper är också en stark drivkraft bakom samarbeten mellan lärosäten. Sådana samarbeten förekommer på flera olika sätt, varav det mest långtgående är att lärosäten gemensamt ansvarar för en utbildning genom att hålla i varsin del. I rapporten beskrivs lyckade och mindre lyckade exempel, och framgångsfaktorer identifieras.
Problem att rekrytera studenter
Problemet att rekrytera studenter till vissa inriktningar inom specialistsjuksköterskeutbildningen kan hänga samman med att sjuksköterskor många gånger saknar incitament för vidareutbildning. För att komma tillrätta med det görs satsningar på lön under studierna på en del håll. Det pågår också försök att definiera hur specialistsjuksköterskornas kompetens kan användas bättre.
Uppföljning av vilka utbildningar som ges
I uppdraget har det ingått att följa upp vilka specialistsjuksköterskeutbildningar som ges av lärosätena. Rapporten innehåller en sammanställning över antalet nybörjare per inriktning dels totalt i landet sedan specialistsjuksköterskeexamen infördes, dels per lärosäte de senaste fyra terminerna. Den möjlighet att ge ytterligare inriktningar i examen som infördes hösten 2013 har hittills bara medfört att tre utbildningar som tidigare ledde till magisterexamen nu ges som specialistsjuksköterskeutbildningar.
Bättre planeringsförutsättningar
Universitetskanslersämbetet rekommenderar bland annat att regeringen ger lärosäten bättre planeringsförutsättningar. Regeringen bör också koppla utbildningsuppdrag till krav på återrapportering om samverkan med hälso- och sjukvården, samt överväga en särskild satsning på sådana specialistsjuksköterskegrupper som det finns ett tydligt behov av.
