Personer som exponeras för kadmium har högre halter av tungmetallen i njuren än man tidigare trott. Samtidigt är kadmiumets skadliga effekter på njuren mindre än beräknat, och vidare studier bör istället fokusera på hur skelettet påverkas. Det visar forskning vid Sahlgrenska akademin.
Tidigare studier har dragit slutsatsen att även låga kadmiumhalter i urin kan vara skadligt hos personer som inte utsätts för tungmetallen genom sitt yrke.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar nu att störningar i njurfunktionen i denna grupp sannolikt beror på naturliga variationer än på en toxisk effekt.
Risken för njurskador överskattad
Resultatet, som presenteras i Magnus Åkerströms avhandling, innebär att risken för att kadmium kan orsaka njurskador är överskattad hos en stor del av befolkningen – och att forskningen bör tänka om när det gäller kartläggningen av kadmiumets effekter.
– De allra flesta invånare i Sverige har en måttlig kadmiumexponering. Vår forskning visar att risken för njurskador orsakade av kadmium är mindre i denna grupp än vad vi tidigare trott, och som en följd bör forskningen fokusera mer på hur kadmium påverkar skelettet, och hur tungmetallen kopplar till benskörhet och frakturer och kanske åderförkalkning, säger Magnus Åkerström, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
– Vid låga kadmiumhalter måste man också ta hänsyn till naturliga variationer i urinutsöndringen för att kunna dra säkra slutsatser av ett urinprov.
Högre nivåer
Samtidigt visar avhandlingen att grupper med måttlig exponering faktiskt har högre kadmiumnivåer i njuren än man tidigare trott. Detta har man kunnat visa genom att för första gången i världen mäta kadmiumhalten i njure hos friska personer. Magnus Åkerström visar också i nya beräkningar att kadmiumets halveringstid i njuren är cirka 30 år, vilket är längre än vad man tidigare räknat med.
Avhandlingen Biomonitoring of cadmium – relationship between cadmium in kidney, blood and urine, interpretation of urinary cadmium, and implications for study design försvaras vid en disputation den 25 april.
Av: Krister Svahn
Kadmium finns i vår miljö främst till följd av industriella utsläpp och från användning av kadmiuminnehållande konstgödsel och avloppsslam. Grödorna som odlas på åkrarna tar upp kadmium från jorden och hamnar i människokroppen via vår kost. Ris, rotfrukter och tobak är exempel på grödor som innehåller mer kadmium än andra grödor. Sett ur ett globalt perspektiv har vi relativt låga halter av kadmium i Sverige.
