[WEBB-TV] I senaste Nature presenterar cancerforskare vid fem olika svenska lärosäten ett helt nytt sätt att behandla cancer, som innebär att cancercellen dödas av sina egna reaktiva syreradikaler. Artikeln beskriver en potentiell läkemedelsmolekyl, en molekyl som Jonas Nilsson och hans medarbetare på Sahlgrenska Cancer Center testat i unika, patientlika, modeller.
Ett nytt koncept för cancerbehandling har tagits fram i ett unikt forskningssamarbete mellan Karolinska Institutet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Linköpings universitet och Uppsala universitet, lett från det nystartade SciLifeLab i Solna.
Den nya behandlingsstrategin tar fasta på att cancerceller är extra känsliga för DNA-skada. Genom att blockera cellens möjlighet att ta bort dåliga DNA-byggstenar, byggs dessa istället in i DNA-kedjan. Skadan på arvsmassan leder sedan till att cellen dör.
Forskarna har identifierat ett enzym som kallas MTH1, som tar bort dåliga byggstenar för att undvika DNA-skada. Gruppen har också utvecklat en molekyl som hindrar enzymet från att utföra sin uppgift. Jonas Nilsson och hans forskargrupp har bidragit till studien genom att testa molekylen i tumörer i djurmodeller och visat att principen fungerar. Detta bidrag till studien var avgörande för att Nature skulle publicera artikeln.
– Vi arbetar med att se effekt i nyopererat tumörmaterial för malignt melanom. I samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset har vi skapat Sahlgrenska Translational Melanoma Group som är ett translationellt forskningsnätverk med kirurger och onkologer vilket för oss prekliniska forskare närmare den kliniska vardagen, säger Jonas Nilsson.
Forskningssamarbetet pågår fortfarande. Forskargruppen på KI har förfinat molekylen, och Jonas Nilssons grupp ska testa även denna nya molekyl i sina modeller.
– Cancerceller är sämre rustade för att klara när enzymet MTH1 sätts ur spel, eftersom de har så stor känslighet mot oxidativ stress, säger Jonas Nilsson.
Artikeln ”MTH1 inhibition kills cancer by preventing sanitation of the dNTP pool” publicerades i Nature torsdagen den 3 april.
Här kan du se Jonas Nilsson beskriva principen med några enkla hjälpmedel:
