Det finns ingen tvekan om att Sahlgrenska akademin kommer att klara Universitetskanslersämbetets uppföljande granskning av läkarprogrammet, och examenstillståndet är inte i fara. Det var ett tydligt budskap vid det allmänna akademimötet tisdagen den 25 februari.
Läkarutbildningen vid Göteborgs universitet fick nyligen omdömet ”bristande kvalitet” i Universitetskanslersämbetets granskning. Ytterligare två svenska läkarutbildningar fick bakläxa, och för samtliga handlar kritiken om att utbildningen inte lever upp till det mål som handlar om förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper. Sahlgrenska akademin har nu ett år på sig att åtgärda bristerna, och riskerar formellt att förlora examensrätten. De ansvariga för läkarprogrammet är dock inte alls oroliga.
– Kritiken kom inte som någon jätteöverraskning, sade Agneta Ekman, ordförande i läkarprogramskommittén.
På det allmänna akademimötet i tisdags berättade hon att arbete med att åtgärda brister inom samverkan med andra yrkeskategorier pågått de senaste fem åren:
– Vi har flera projekt i gång. Om UKÄ:s utvärdering gjorts nästa år istället hade vi klarat alla mål. Arbetet har gått för långsamt och vi behöver accelerera. Men vi har en bra utgångspunkt att accelerera ifrån.
Den mest konkreta åtgärden är det simuleringscentrum som finns på Östra sjukhuset, där läkarstudenter redan nu på frivillig basis har möjlighet att öva på vårdsituationer med studenter från sjuksköterskeprogrammet. Tanken är nu att göra denna träning obligatorisk. Studenterna ska också examineras i sin förmåga att samverka.
En åhörare vid mötet påpekade att det redan finns en undervisningsavdelning inom kirurgi där läkarstudenter och sjuksköterskestudenter kan arbeta tillsammans, men att det visat sig svårt att rekrytera handledare för sjuksköterskorna. Även inom neurologi och rehabilitering finns en etablerad enhet där olika vårdkategorier kan mötas.
– Problemet är egentligen inte att våra läkarstudenter inte lär sig samarbeta med andra, den kunskapen får de i allra högsta grad särskilt under sin kliniska placering. Svårigheten ligger i att det också ska examineras på ett bra sätt, och det är inte helt enkelt, konstaterade Agneta Ekman.
Efterfrågade ett större grepp på samarbetet
Kerstin Nilsson, tidigare vicedekan för utbildningsfrågor, föreslog att akademin borde satsa på en gemensam koordinator för all typ av samverkan över yrkesgränser inom våra utbildningsprogram:
– Frågan är angelägen inte bara för läkarprogrammet, utan för alla våra utbildningar. Fungerande samverkan mellan utbildningarna kräver mycket logistik, och kräver en omlokalisering av resurser.
– Det finns ett nätverk som arbetar med interprofessionellt lärande, vi kanske borde lyfta den mer? Föreslog prodekan Eric Hanse.
– Det nätverket skulle i så fall behöva få mer karaktär av en arbetsgrupp. Nu är det framför allt en diskussions- och idégrupp, sade Silvana Naredi, nytillträdd vicedekan för utbildningsfrågor, och breddade sedan diskussionen ytterligare: Så som jag ser det är detta en viktig fråga för sjukvården också. Om våra utexaminerade studenter är duktiga på att samarbeta med andra är det bra för vården, och också bra för UKÄ.
Henrik Sjövall nämnde den avdelning på Högsbo sjukhus där läkarstudenter kunde öva på samarbete, som han menar att sjukvården lade ned alldeles för hastigt, helt utan konsekvensanalys. Olle Larkö kommenterade dock att avdelningen framför allt använts av andra yrkeskategorier än läkare, och att medicinstudenterna inte verkat vara särskilt intresserade av enheten i Högsbo.
Borde vi sikta högre?
Håkan Billig inledde en diskussion om Sahlgrenska akademins ambitionsnivå för läkarprogrammet:
– Det var intressant att se att det inte var särskilt vanligt med omdömet mycket hög kvalitet om man ser till läkarprogrammen i hela Sverige, någon enstaka fick det omdömet för två examensmål. Finns det en målbild för läkarprogrammet som innebär att vi satsar på att bli bättre? Vilka planer finns för att öka även de andra sju examensmålen, så att vi inte bara precis tar oss över gärdsgården, utan toppar programmet?
– Vårt mål är inte att jämföra oss med andra, utan att de läkare som examinerats från programmet känner sig helt säkra och trygga i sitt yrkesliv. Det är inget egenmål att klå Karolinska Institutet i UKÄ:s utvärdering, sade Agneta Ekman.
– Det har kanske inget egenvärde att vara bättre än andra, men för en student betyder det något att den utbildning jag går toppar kriterierna och har den högsta kvaliteten, svarade Håkan Billig, som fick medhåll av Henrik Sjövall:
– Målet borde vara att bli bäst i klassen. SU arbetar till exempel med visionen att bli ”landets ledande universitetssjukhus”, där de tar fram delmål som resurssätts. Det är ett bra arbetssätt att beta av målen utmed resans gång, tyckte han.
Marie Berg menade att man kan öka samverkan med andra yrkeskategorier genom ganska enkla metoder:
– En möjlighet är att bjuda in lärare från andra yrkeskategorier att undervisa inom läkarprogrammets kurser. Jag och mina kollegor skulle till exempel gärna delta i undervisningen inom obstetrik, och föreläsa om normalförlossningar ur en barnmorskas perspektiv.
Vid mötet informerade Olle Larkö också om den vidareutbildning för specialistläkare som nu planeras tillsammans med SU, satsningen inom global hälsa och de nya byggplanerna för Medicinareberget.
Om detta referat:
Denna nyhetstext återger några av de diskussioner och idéer som framkom vid det allmänna akademimötet.
Nästa allmänna akademimöte är tisdagen den 29 april klockan 12:00, i sällskapsrum Birgit Thilander.
AV: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
