Universitetskanslersämbetet ifrågasätter kvaliteten på tre av sex läkarutbildningar i Sverige, däribland utbildningen vid Göteborgs universitet.
Förutom läkarprogrammet i Göteborg kritiseras även utbildningarna i Uppsala och Umeå. De berörda universiteten har nu ett år på sig att åtgärda bristerna för att inte förlora examenstillståndet. Gemensamt för de tre läkarutbildningar som får omdömet ”bristande kvalitet” är att de har brister i ett av examensmålen, det mål som handlar om förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper såväl inom hälso- och sjukvården som inom vård och omsorg.
– Universitetskanslerämbetets bedömning stämmer väl överens med vår egen bild. Vi arbetar redan mycket för att öka samverkan med andra yrkeskategorier, bland annat under den verksamhetsförlagda utbildningen och på Kliniskt träningscentrum, men vi behöver bland annat bli bättre på att hitta sätt att examinera samarbetet med andra vårdyrken, säger Olle Larkö, dekanus vid Sahlgrenska akademin.
För ett annat av målen, förmågan att självständigt diagnostisera de vanligaste sjukdomstillstånden hos patienter och i samverkan med patienten behandla dessa, bedöms läkarprogrammet i Göteborg ha mycket hög måluppfyllelse. Övriga mål bedöms ha hög måluppfyllelse.
– I sju av åtta grenar får vi gott, eller till och med mycket gott, betyg. Jag gläder mig mycket över att vi får högsta betyg i just grenen diagnos och behandling av patienter, säger Olle Larkö.
Universitetskanslersämbetet har granskat kvaliteten på utbildningar som leder till läkarexamen vid Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Även Örebro universitet erbjuder en läkarutbildning, men den ingår inte i utvärderingen eftersom den startade för bara tre år sedan och inga studenter har hunnit gå hela utbildningen.
I utvärderingen ingår förutom läkarutbildningen även kandidat-, magister- och masterutbildningar inom medicin samt en magisterutbildning i idrottsmedicin.
Såg med förvåning UKÄ´s bedömning och gick vidare in på hur utvärderingen gjorts. Det finns ingen värdering av hur läkare fungerar i sina interprofessionella relationer utan blott hur lärosätet valt att presentera denna aspekt – alltså en fullkomligt meningslös utvärdering.
Därtill är denna aspekt som jag ser det helt underordnad läkarens kompetens i differentialdiagnostiskt tänkande, vartill fordra kunskap, liksom dennes förmåga att därmed veta hur den fortsatta diagnostiken respektive terapin skall bedrivas. Allt annat är politiska överbyggnader, med rötter från 1968 revolten. I vår utbildning ingår som en naturlig integrerad del att etiskt relatera till patienter och medarbetare, detta skall inte behöva speciellt påpekas i läroplaner. Ju mer formalism, desto mindre i verkligheten