Henrik Sjövall: Global hälsa måste bli tydligt i den ordinarie utbildningsplanen

Nyligen samlades representanter från hela landet i Stockholm för tvådagarskonferensen Global health – 2015 and beyond, arrangerad av Svenska Läkaresällskapet. Från Sahlgrenska akademin deltog bland andra Henrik Sjövall, som nu låter oss kika i sina anteckningar från konferensen, och ger oss en personlig rapport från ett angeläget möte.

Text: Henrik Sjövall

”Vi har nog alla mer eller mindre välgrundade åsikter om hur de globala hälsoproblemen ska lösas. Sverige anses vara ett föregångsland i detta sammanhang, med en i det globala perspektivet välfungerande och icke-korrumperad offentlig sektor. Vi är i grund och botten rätt stolta över det där, och ibland benägna att utnämna oss till ett slags ”världsnorm” vad gäller hanteringen av stöd till utvecklingsländer. Vi är – enligt oss själva välförtjänt – också tungt representerade i viktiga internationella organ med ansvar för det internationella biståndsarbetet.

Efter att ha arbetat med kompletteringsutbildning av en grupp läkare med legitimationer från länder utanför EU (”tredje land” – vilket uttryck!) har jag kommit att engagera mig mer aktivt i dessa frågor. Göteborgs universitet är en etablerad partner vad gäller global hälsa och sjukvården har redan idag att hantera de globala hälsoproblemen genom den kraftigt ökade rörligheten över gränserna.

Det är lätt att uttrycka en allmän entusiasm kring dessa frågor, men även entusiasm måste vara faktabaserad. Jag bestämde mig därför att ”sätta mig på skolbänken” genom att delta i ett två-dagarssymposium om Global health – 2015 and beyond, arrangerad av Svenska Läkarsällskapet med vår egen Peter Friberg som fanbärare. En väldigt positiv aspekt på mötet var att man aktivt försökt få dit studenter, vilket vi i vårt fall gjort genom att ge ekonomiskt stöd till resa och uppehälle för intresserade. Som någon sa på mötet: ”Ni har ställt till det, nu får ni också hjälpa oss lösa det!”

Det blev ett rätt omtumlande möte. Det första jag noterade var att medelåldern på mötet var minst 20 år lägre än jag är van vid från andra internationella kongresser. Uppenbarligen hade man lyckats få dit studenterna, inte bara i församlingen utan också på podiet. Och inte bara från Sverige, utan från i stort sett hela världen. Vi fick en mycket bred – och i viss mån spretig – exposition av de globala hälsofrågorna, och allt var inte fokuserat. Vår egen ”yrkesestradör” Hans Rosling gjorde som vanligt en briljant exposition av den globala hälsosituationens utveckling över tid, och den ständigt lika entusiastiske Richard Horton svingade sitt trollspö över församlingen. Dag 1 var vi 1200 personer i lokalen, och man hade valt att skicka in frågor via Twitter och Facebook, vilket enligt min uppfattning inte var helt lyckat eftersom det aldrig blev någon riktig dialog. Det där blev bättre andra dagen, när vi var betydligt färre i rummet.

Hur ska man nu sammanfatta denna rapsodi i global hälsopolitik? Jag plockar fram mina anteckningar och ser att jag skrivit ned några nyckelcitat.  Vi börjar i Roslings sammanfattning av det globala hälsoläget, mätt med enheten ”healthy life years lost”. För kvinnor 15-19 år är hälsoproblemen, i fallandeordning: 1. Depression; 2. Självmord; 3. Ångest; 4. Ryggsmärta; 5. Järnbrist. Visst är det förskräckligt? Det är dessa unga kvinnor som förväntas inte bara sköta familjen (inklusive maken?) utan också försörja den och dessutom utbilda sig, allt i samverkan med myndigheter som i många fall står för ett strukturellt kvinnoförtryck… Inte konstigt att de reagerar med uppgivenhet. Den där signalen från världens unga kvinnor kan vi helt enkelt inte bara strunta i!

Nästa anteckning är litet mer uppmuntrande: ”Grandmother can read!”. ”Grandmothers” spelar globalt en mycket viktig roll i barnuppfostran och kan nu hjälpa till att skapa ett läsintresse i familjerna. Arbetet med global hälsa måste vara långsiktigt, och det finns inget långsiktigare än utbildning! Utbildning skapar en framväxande medelklass, som börjar ställa krav och på sikt tvingar även galna diktatorer på knä. Och ”grandmother can read” är en viktigt uppnått delmål in denna utveckling!

Nästa anteckning: ”If reality changes more rapidly than theory, one should start to get nervous!”. Det där citatet kom från Johan Rockström, en svensk nyckelspelare vad gäller klimatfrågor och åtföljande hot mot global hälsa. Ett annat citat från samma källa: ”The planet starts to send invoices back to economy.”. Jorden börjar skicka räkningar. Behöver vi en internationell ”kronofogde”?

Även de mest outtröttliga kan ibland börja tvivla. Vad säger ni om följande citat från Kofi Annan: ”We know what to do, but we do not know how to be reelected when we have done it!”. Och det där pekar vidare mot själva demokratins källa: ska oinformerade människor tillåtas fatta tokiga beslut… Tror det var Winston Churchills som sa: Demokrati kan ibland tyckas vara ett dåligt sätt att styra, men man inser hur bra den är när man tänker på alternativen…

Något som kom upp gång på gång var begreppet ”interlands”. De flesta som var med på mötet kom från den medicinska sektorn, men där var en och annan jurist och åtminstone en ingenjör. Global hälsa handlar om horisontella prioriteringar, och för att det skall bli bra måste man ha professionalitet inom alla inblandade sektorer. Lösningen på medicinska problem ligger i det här sammanhanget ofta utanför den medicinska sektorn!

Det där leder in på minerad mark, fördelningspolitik. ”Why should a Japanese cow enjoy a higher income than an African citizen”? Jag var på en workshop om “Global governance” led av ekonomen Owan Williams från Wales. Han var vad jag kunde förstå själv inte marxist, men menade att ett permanentande av ”de allra fattigaste” på något sätt finns inbyggt i det kapitalistiska systemet. Mot det där resonemanget kan man faktiskt invända att hade det  varit så hade vi fortfarande haft kvar öar av Per-Anders Fogelströms Stockholm, vilket vi faktiskt inte har! Återigen: en välutbildad kravställande medelklass drar ofta med sig de allra fattigaste i sin resa uppåt.  Svåra och känsliga frågor. Tror det vore djupt olyckligt om de globala hälsofrågorna omformulerades till ett politiskt ställningskrig på vänster-högerskalan. Den politiska sidan av problemet finns, ingen tvekan om det, men att lösa det politiskt med någon typ av ”global fiskal omfördelning” är ingen enkel väg framåt…

Nästa minnesvärda yttrande, av en student från Kamerun: ”In our country, the prime minister is in jail, the finance minister is in jail, the minister etc….. (long row of people) is in jail, all due to corruption”. Korruption är en realitet, och tyvärr lärde sig många länder det där under kolonialperioden. I det brittiska imperiet förväntades någon som ”åkte ut till kolonierna” att komma tillbaka ekonomiskt oberoende…. Girighet verkar (tyvärr) vara en grundläggande mänsklig egenskap, som bäst hanteras genom ett skapa ett etiskt förhållningssätt (utbildning, igen!). Och där tror jag att Sverige har mycket att bidra med, med vår i stort sett okorrumperade offentliga förvaltning som funnits sedan Axel Oxelstjernas tid!

Sista nedslaget: en student från Filippinerna avvände ordet ”accountability” om de internationella biståndssystem vi är så stolta över! Hans uppfattning var att det internationella biståndet ställt till mycket mer än det gjort nytta, och att det nu är dags att ställa de ansvariga till svars, ungefär som i den internationella domstolen i Haag! Intressant att all denna välvilja uppfattas på det sättet av åtminstone en del mottagarländer….

Avslutningsvis: det rådde total enighet om att de globala hälsofrågorna tydligare måste in i våra utbildningsplaner, inte minst i läkarutbildningen. Det finns idag i Sverige frivilliga kurser i Global Hälsa för särskilt intresserade, men ingen universitetsort har detta tydligt inskrivet i sin ordinarie utbildningsplan (KI lär vara på gång, så det hastar… ). De globala hälsoproblemen löses absolut inte genom att vi låtsas att vi inte ser dem! Klockan tickar, räkningarna från jordklotet börjar droppa in, låg- och medelinkomstländer börjar knäa under biståndsgivarnas egna hälsoproblem (hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancer…), problem som vi redan brottats med i decennier. Vi har försökt hantera detta mekanistiskt, med måttlig framgång, medan man ute i världen mer talar om ”social determinants of disease”. Självklart är våra försök till lösningar (i den mån vi har lyckats…) inget som kan kopieras rakt av, men det är aldrig fel att veta att någon har testat en lösning, med eller utan framgång.

Den globala hälsan är ett gemensamt problem, som kan svetsa oss samman om vi hjälps åt att försöka lösa det. Och mötet ”Global hälsa 2015 and beyond” visade att både viljan och kraften finns, särskilt i den yngre generationen. I den mån jag kan ska jag se till att Göteborg bidrar med sin del till denna brådskande kraftsamling. Tack, Peter Friberg, för ett mycket stimulerande möte!