Symptomen är viktigare än diagnosen. Det menar Arvid Carlsson som som fortfarande har fullt upp med forskning. Den 25 januari fyllde han 90 år.
I ett litet prekliniskt laboratorium inom Sahlgrenska Science park fortsätter Arvid Carlsson studera samma signalsubstanser som intresserat honom ända sedan 1950-talet.
– Chef för laboratoriet är min dotter Maria utan vars engagemang jag idag skulle ha varit en vanlig pensionär. Dessutom är jag lycklig över att hennes son, Johan Emil, gör delar av sin AT-tjänst på labbet.
Arvid Carlsson menar att han, på slingriga vägar, nu kommit fram till ett par enkla sanningar. Att det är viktigare att fokusera på symptomen än på diagnosen är en sådan. En annan är att mediciner bör stabilisera nivåerna av olika ämnen i kroppen, inte dramatiskt öka eller minska dem.
Hans största framtidsförhoppning när det gäller forskning kallas OSU6162.
– Det som är så spännande är att ämnet fungerar som en stabilisator för signalsubstanserna dopamin och serotonin. Har patienten för mycket av exempelvis dopamin, som det ofta är vid schizofreni, dämpar OSU6162 nivåerna. Har patienten istället för lite, får substansen halten att öka. Om signalsubstanserna hela tiden hålls på en neutral nivå, aldrig för mycket, aldrig för lite, behöver kroppen inte producera några motreaktioner. Det innebär att biverkningar uteblir, både på kort och på lång sikt.
Ämnet har redan testats flera gånger, bland annat vid Karolinska Institutet där det ingått i en undersökning på råttor om alkoholberoende. Resultatet överträffar alla andra preparat inom området.
Och nyligen gjordes en studie på 12 patienter med hjärntrötthet där sju deltagare blev av med besvären efter bara några dagar.
– Just hjärntrötthet är något vi intresserar oss extra mycket för eftersom det är ett symptom som har många olika orsaker, allt från stroke och skallskada till olika neurologiska sjukdomar, förklarar Arvid Carlsson. Om samma preparat kan användas, oavsett orsaken till besvären, är det ett starkt stöd för tanken att det är symptomen, inte diagnosen, som är det viktiga. Tyvärr tar alla läkemedelsprövningar väldigt lång tid. Självklart måste man vara noggrann men samtidigt kan jag tycka att riskerna borde vägas mot allt lidande patienterna utstår i väntan på medicinen. Preparatet har också testats mot kroniskt trötthetssyndrom och resultatet kommer om några veckor.
Den 25 januari fyllde Arvid Carlsson 90 år. Men istället för att fira reser han bort. Ceremonier är ingenting han bryr sig om.
Istället arbetar han vidare som han alltid gjort. Sin barnliga nyfikenhet har han behållit. Han är också noga med att, tillsammans med hustrun Ulla-Lisa, hålla igång med dagliga promenader.
– Men min balans har tyvärr blivit sämre. Förr kunde jag hoppa på stenarna för att ta mig till vattnet vid sommarstället i Onsala. Det kan jag tyvärr inte längre.
Arvid Carlsson
Aktuell: Fyllde 90 år 25 januari.
Karriär: Forskare vid Lunds universitet 1951–1959, gästforskare vid National institutes of health 1955–1956, professor vid Göteborgs universitet 1959–1989, fick israeliska Wolfpriset 1979, Japanpriset 1994 samt Nobelpriset 2000. Är ledamot i företaget A Carlsson Research som stöds av Sahlgrenska Science Park, Västra Götalandsregionen samt Gothia Forum.
Bor: I Änggården, sommarhus i Onsala.
Familj: Hustrun Ulla-Lisa, också snart 90 år, barnen Bo, Lena, Hans, Maria (kollega) samt Magnus. Tolv barnbarn.
