Wallenbergforskare med mål att lösa diabetesgåtan

Professor Patrik Rorsman har ägnat sin forskarkarriär åt att hitta sambandet mellan vällevnad och diabetes. Nu utnämns han till Wallenberg Scholar 2012, vilket innebär 15 miljoner kronor till den fortsatta diabetesforskningen.

Patrik Rorsman sysslar med experimentell diabetesforskning. Just nu följer hans forskargrupp nya rön som visar att en viktig orsak bakom sjukdomen är att kroppens insulinfrisättning störs, och att bristen på insulin förvärras av en överfrisättning av ett annat hormon kallat glukagon.
–Glukagon är kroppens viktigaste blodsockerhöjande hormon, men dess betydelse vid diabetes har inte uppmärksammats tillräckligt, säger Patrik Rorsman.

Med anrika University of Oxford som mångårig bas har Patrik Rorsmans forskning har fått stort internationellt genomslag. Nu uppmärksammas han ytterligare genom att Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen utnämner honom till Wallenberg Scholar 2012. Utnämningen innebär att Patrik Rorsman är garanterad tre miljoner kronor per år under en femårsperiod till sin fortsatta forskning.

Det uppskattas att uppemot tio procent av befolkningen har diabetes – så många som hälften utan att veta om det – och diabetes är en starkt bidragande orsak till sjuklighet. Diabetes anses vara en vällevnadssjukdom, men diabetiker finns i dag i stor omfattning även i länder som Indien och Kina.
– Kostnaderna för samhällsekonomin är enorma. Bara i Storbritannien, där jag nu är verksam, uppskattas diabetes ligga bakom direkta sjukvårdskostnader på omkring en miljon pund – i timmen, säger Patrik Rorsman

En fråga som 53-årige Patrik Rorsman brinner för att kunna besvara under sin forskarkarriär är sambandet mellan vällevnad och diabetesrisk.
–Vi vet att risken att drabbas av diabetes ökar närmast exponentiellt med kroppsvikten: vid låg eller normal kroppsvikt är risken låg men ökar dramatiskt vid fetma. Detta faktum är väl känt men vi har faktiskt ingen aning om orsakssammanhanget, säger han.

Patrik Rorsman är född i Lund och uppväxt i småländska Eksjö. Sin medicinska bana inledde han i Uppsala, där han disputerade 1986. Där lärde han känna en sympatisk forskare (John Sandblom) som när han blev utnämnd till professor vid Göteborgs universitet tog Patrik med sig.
–Både jag och min fru ville gärna flytta till Sveriges framsida, så jag frågade om han hade behov av en forskarassistent. Det hade han, och att flytta till Göteborg och Göteborgs universitet blev avgörande för min karriär.

Patrik Rorsman har i sin forskarkarriär bland annat arbetat vid ett laboratorium i tyska Göttingen med en teknik som kom att belönas med Nobelpriset 1991 (genom pristagarna Neher och Sakmann). Han blev därmed en av de första i världen att använda denna kraftfulla teknik på insulinfrisättande celler. Forskningen har därefter fört Patrik Rorsman via Köpenhamn och Lunds universitet till universitet i Oxford, där han haft en professur sedan 2003.

Nu återvänder han till Göteborgs universitet och institutionen for neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, där han ska starta en avdelning for metabolisk fysiologi som ska studera diabetessjukdomen hela vägen från frisättningen av insulin in i blodet till dess verkan på organen.
– Jag arbetar just nu på en vetenskaplig studie som preliminärt visar att en speciell faktor i tarmen påverkar frisättningen av glukagon genom en helt ny mekanism. Det är spännande!

– Min livsinställning är att man skall ta alla tillfällen att pröva något nytt. Det är klart att jag ibland ångrat mig, men oavsett går du alltid stärkt ur erfarenheten. Jag har också haft tur genom att Margareta, min fru sedan 30 år, delar denna inställning.

Utanför forskarlivet ägnar sig Patrik Rorsman åt sina fyra vuxna barn, att renovera i sitt hus och att läsa – hela tiden med skånska Bjärehalvön som en fast punkt, och med morgonpromenaderna med äldsta dottern Stina och hunden Felix som ett obligatoriskt inslag.