Sex forskare som samarbetar med varandra inom slemhinnebiologi och gastroenterologi fick tillsammans nästan 30 miljoner ur årets stora utlysning från Vetenskapsrådet. Det är mer än en tiondel av Sahlgrenska akademins totala bidrag från VR i år. Hemligheten? Translationellt tänkande.
Av de sex forskarna är hälften kliniker och hälften grundforskare. De tar sig an olika frågeställningar om magens och tarmens normala funktion och defekter vid olika sjukdomstillstånd. Bland annat undersöker de magen och tarmens tjocka slemlager, som är en skyddsbarriär som sannolikt inte fungerar som den ska vidvissa tarmsjukdomar som till exempel den inflammatoriska ulcerös kolit, men även betydelsen av nervfunktion, immunologi och mikrobiologi i mage och tarm ingår i projekten.
– Forskare söker pengar i cykler, och nu var det dags för några av magtarmforskarna att söka nya medel från VR. Särskilt roligt var det att två yngre forskare fick helt nya anslag, säger professor Gunnar C Hansson, som också konstaterar att det translationella mötet mellan de kliniska forskarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och de biokemiska forskarna på Medicinarberget är vad forskningsfinansiärer gärna satsar på just nu.
Gunnar C Hansson får nio miljoner kronor fördelat på fem år till sin forskning om hur tjocktarmen skyddas av stora komplexa nät av proteiner som kallas muciner. En av hans tidigare doktorander, Malin Johansson, får strax över två miljoner i projektbidrag för unga forskare och kan därmed dra igång egna forskningsprojekt och etablera en egen forskargrupp.
– Vi har tidigare kunnat se att immunologiska faktorer påverkar slemlagret i tjocktarmen, och jag vill ta reda på mer om hur regleringen sker när lagret fungerar som det skydd det ska vara, säger Malin Johansson, vars avhandling för tre år sedan fick upp intresset för forskningsfältet genom att beskriva hur tjockt och viktigt slemlagret är.
Den tredje grundforskaren som får anslag från Vetenskapsrådet är professor Susann Teneberg, även hon biokemist. Hon undersöker hur det går till när sjukdomsframkallande bakterier och virus som lyckats ta sig igenom slembarriären binder till vävnaden.
– Om vi vet mer om vad de binder till kan vi ta fram nya antibakteriella substanser som det finns ett skriande behov efter idag, säger Susann Teneberg.
Magnus Simrén får ett anslag på sju miljoner fördelat på fem år och arbetar med stora patientgrupper för att förstå symtom och bakomliggande orsaker för att förbättra behandlingarna av funktionella tarmsjukdomar. Han berättar att funktionella tarmsjukdomar är vanligt, omkring var fjärde svensk är drabbad i någon utsträckning, men att både symtom och orsaker varierar.
– Hos en del av patienterna sitter nog felet i magen och tarmens funktion och reaktionsmönster, medan symtomen hos andra mer beror på att hjärnan tolkar nervsignaler från tarmen felaktigt, säger han och tillägger att hans grupp därför bland annat undersöker om hypnos kan hjälpa vissa patienter med funktionell tarmsjukdom.
Lena Öhman arbetar som gästforskare i Paris under hösten, och kunde därför inte vara med under intervjun, men Magnus Simrén beskriver hennes projekt som kliniskt viktigt: patienter med inflammatorisk tarmsjukdom behandlas ibland med så kallade anti-TNF-hämmare, vilket är effektiva, men dyra läkemedel som kan ge svåra biverkningar. Behandlingen fungerar inte alltid, och Lena Öhmans projekt, inom kategorin Kunskapsluckor inom hälso- och sjukvården, ska försöka hitta metoder som kan förutspå vilka patienter som troligen inte kommer att bli bättre av behandlingen och som därför borde slippa den, och även metoder för att hitta dem som kanske borde ha behandlingen tidigt i sjukdomsförloppet.
Flera av forskarna har samarbetat under många år och har sedan länge gemensamma forskningsprojekt med stöd från både VR och andra finansiärer. En del av forskarna i konstellationen har dock relativt nyligen funnit varandra. Som klinikern Henrik Sjövall. Han forskar om tarmens nervsystem, och drar gärna paralleller till krigsföring, där nervsystemet är en armé och de enskilda nerverna är soldater. Teorin är att den låggradiga inflammationen hos patienter med ulcerös kolit gör att nerverna blir känsligare, som alltför skjutglada soldater. Då dras immunsvaret igång lättare och patienterna får skov.
Sedan Henrik Sjövall inledde sitt samarbete med Gunnar C Hansson har hans intresse förflyttats från tunntarm till tjocktarm.
– Jag har förstått att det är lurigt att biokemiskt analysera muciner och att man måste veta vad man gör för att lyckas. Jag begriper kanske inte allt ni andra sysslar med, men ibland lyckas jag ställa frågor som kan få er att se besvärade ut, säger han med ett leende.
