Vår fakultet samarbetar nu över institutionsgränserna för att beskriva Sahlgrenska akademins forskningslandskap. Leder arbetet gör professor Maria Anvret, som rekryterats särskilt av dekanus för att utveckla Sahlgrenska akademins samverkan.
―Målet är att vi ska komma fram till breda, beskrivande områden som synliggör oss och underlättar för externa aktörer att hitta rätt, säger hon.
Hittills har samtal förts med prefekter, forskare, ledningsgrupp och styrelse för att dra upp premisserna för arbetet att definiera Sahlgrenska akademins forskningslandskap. Under vårterminen planeras ytterligare möten och workshops. Förutsättningarna är goda, menar Maria Anvret:
― Det finns en genuin vilja att samverka på forskarnivå inom Sahlgrenska akademin. Och i diskussionerna vi hittills haft har det blivit tydligt att det underlättar om vi har en gemensam bild av vilka vi är. När vi har ett landskap med olika nyanser att förmedla kan vi stärka oss i flera olika sammanhang, inte minst när det gäller externa relationer, rekrytering och forskningsanslag.
Imperial College en av förebilderna
Hon lyfter fram Imperial College i London som en förebild. Där har man ordnat sina styrkeområden efter strategiska ben med tvärgående teman där alla i verksamheten hör hemma.
― Detta har gjort att universitetet proaktivt kan ta de externa kontakter som är av värde för forskningsområdet och universitetet, och även att man kan välja bort de samarbeten som är mindre värdefulla, säger Maria Anvret.
Ett tydligt forskningslandskap kan också förtydliga roller och den infrastruktur som stödjer verksamheten.
Att bygga gemensamt
God extern samverkan handlar mycket om kultur och inställning, och måste grundas på gemensamt ägande.
― Vi måste inse att Sahlgrenska akademins framgång beror på andra aktörer i vår omgivning och deras framgång. Samma sak gäller inom akademin: går det bra för en annan forskargrupp kommer det i förlängningen att gynna andra grupper, vilket får till följd att vår synlighet ökar. Detta är inte bara bra för Sahlgrenska akademin, utan för Göteborgs universitet, säger Maria Anvret, som menar att nyckeln till god samverkan är en gynnsam relation där alla de parter som medverkar lägger till värde.
Strategisk samverkan på KI
Maria Anvret har tidigare arbetat strategiskt med samverkansfrågor på ledningsnivå för Karolinska Institutet, där hon också har en professur i neurogenetik. Även på KI var Maria Anvret noga med att poängtera att organisationen måste känna sig själv bättre än de externa aktörerna för att skapa god samverkan som leder till utveckling.
― Karolinska Institutet har ett annat utgångsläge, eftersom alla vill samarbeta med KI. Frågan är då, vilka vill KI samarbeta med? Jag arbetade med att bygga upp den insikten för att göra det möjligt för universitetet att välja bort den samverkan som inte gynnar KI, säger Maria Anvret, som också har bakgrund inom AstraZeneca och Svenskt Näringsliv.
Fostrad i en kreativ miljö
Maria Anvret tillbringade sin doktorandtid på Tumörbiologen vid Karolinska Institutet. Där ingick hon i ett forskarlag som visade hur virus orsakar cancer. Forskningen leddes av Georg Klein som ständigt var på resande fot, men skicklig på att återkoppla allt nytt han fick veta under sina resor.
― På Tumörbiologen fanns alltid forskare från hela världen på plats. Detta skapade en internationell, kreativ miljö som vi alla var en del av. Jag kan sakna den miljön, den genererade mycket bra forskning men också ödmjukhet, säger Maria Anvret, vars avhandling handlade om Epstein Barr virus och hur detta integrerar sig i det mänskliga genomet.
Fem år på Medicinareberget
Efter en period som postdoc vid Yale University i Connecticut, USA tog hon 1980 en tjänst vid Göteborgs universitet på Medicinareberget.
De kliniska möjligheterna blev allt tydligare under 1980-talet när kartläggningen av det mänskliga genomet påbörjades. Efter fem år i Göteborg rekryterades Maria Anvret tillbaka till Stockholm, där hon fick ansvar för att bygga upp den molekylära genetiken på Karolinska Institutet och Karolinska Sjukhuset, en enhet där patientprover från hela landet analyserades och tolkades.
― Det var en spännande tid, med nationella samarbeten och fokus på patienten. Vi arbetade nära kliniken när det gällde analyser och bearbetning av provsvaren, säger Maria Anvret, som blev professor i neurogenetik vid KI och där ledde en stor forskargrupp.
Många av proverna som analyserades då kom från patienter med neurologiska sjukdomar, så som Huntingtons sjukdom, Dystrofia Myotonika och andra ärftliga sjukdomar där förändringen bara sitter i en enda gen. Patienter med samma diagnos var olika sjuka, något som visade sig bero på var i genen förändringen satt, vilket också kunde avgöra hur sjukdomen utvecklade sig och hur patienten svarade på en viss behandling.
Från akademin till näringslivet
1997 började Maria Anvret på Astra i Södertälje, som ville implementera den genetiska kunskapen i sin läkemedelsprocess. I samarbete med kollegor i USA och i England tog hon fram en strategi för personalized medicine.
―Ett läkemedelsföretag kan spara mycket pengar och tid om de tidigt kan identifiera de patienter som kommer att svara optimalt på läkemedlet, samtidigt som man kan utesluta de patienter som inte kommer att svara på behandlingen. Istället för att avbryta dyr forskning i ett sent stadium för att några få patienter får svåra biverkningar kan man se problemen tidigare, vilket påverkar utvecklingen och de kliniska försöken, säger hon.
Tiden på AstraZeneca innebar inte bara forskningsrelaterat arbete, utan gav henne också insikt i hur viktigt det är att vara tydlig och transparent i arbetet med människor, inte minst om man vill uppnå en förändring där alla blir involverade. Det blev också tydligt för henne hur viktiga ledaregenskaperna i en organisation är, och att beslut måste tas vid rätt tidpunkt för att utveckling ska ske.
Med näringslivets perspektiv
Innan Maria Anvret handplockades till Göteborgs universitet arbetade hon ett par år inom Svenskt Näringsliv, med ansvar för forskning och innovation, samt samverkan mellan näringsliv och all forskning, inte bara life science. Bland annat arbetade hon då med Svenskt Näringslivs inspel till forskningspropositionen, och satt även med i dåvarande forskningsberedningen.
― Näringslivet är ofta fokuserat på snabb avkastning och vill helst investera i tillämpad forskning. De inser ofta inte att grundforskningen är en förutsättning för den tillämpade forskningen, säger Maria Anvret, som under sin tid på Svenskt Näringsliv var noga med att inte prata om pengar utan om förutsättningar för god utveckling:
― Det gäller att eftersträva en gynnsam relation, där alla medverkande adderar värde. Delaktighet är nyckeln. Alla måste vara delägare och därmed ansvariga för att samarbetet fungerar. Vi äger kakan tillsammans.
Sahlgrenska Universitetssjukhuset nämns lite i förbifarten i ovanstående beskrivning av arbetet att definiera SA:s ”forskningslandskap”. Det är självklart en uppfattningsfråga, men jag uppfattar att det finns områden med stark klinisk forskning inom sjukhuset (som förresten lånade namnet till Akademin, inte tvärtom) som är självständiga från Gothia Forum, troligen saknar näringslivsintresse (inga droger inblandade) men som har potentiellt stor klinisk betydelse. Planen för arbetet behöver möjligen bli mer detaljerad för att säkert fånga sådana forskningsområden.