Har nytt läkemedel för alkoholister på gång

Mötet med patienterna väcker forskningsfrågorna som får svar genom djurförsöken och laboratoriearbetet. Nu finns två läkemedelskandidater som sprungit direkt ur den egna forskningen.

– Vi har precis avslutat en randomiserad klinisk prövning med den ena substansen, som påverkar nikotinreceptorer i hjärnan och därmed också alkoholens effekter i hjärnans belöningssystem. Nu väntar vi på att den statistiska analysen ska bli klar, och vi är hoppfulla, säger Bo Söderpalm, nybliven professor i psykiatri med inriktning mot beroendemedicin.

 

Den nya substansen har tagit många års grundforskning att ta fram. Redan på 1960-talet fann andra forskare att alkohol kunde påverka nikotinreceptorer i det perifera nervsystemet. Bo Söderpalm kom in på spåret, men då i hjärnan, strax innan disputationen 1990,och nu är de äntligen i mål: snart får forskargruppen svar på om de alkoholister som fått preparatet blivit bättre, jämfört med dem som fått placebo.

Spexade sig igenom läkarutbildningen

Från början ville han bli barnläkare. Idén väcktes i hans huvud efter ett mycket kort läkarbesök som barn, där doktorn blixtsnabbt avfärdade hans inbillade knöl på halsen. Tanken att läsa medicin bet sig fast under hela uppväxten, men efter gymnasiet, när han insåg att han faktiskt hade betygen för att kunna bli antagen till läkarprogrammet, tvekade han. Egentligen var han då mer sugen på att läsa matematik och fysik.
– Jag kunde ändå inte överge läkardrömmen som jag haft så länge, men jag tyckte läkarprogrammet var urtrist. Det var för mycket korvstoppning och för lite problembaserad undervisning. Spexet och Blåshjuden blev det som stimulerade mig och gjorde att jag inte hoppade av, minns Bo Söderpalm.

 

Fann kreativiteten på farmakologen

Ljuspunkten kom på farmakologen halvvägs in i utbildningen, då insikten om hur läkemedel fungerar i kroppen väckte hans intresse för nerver och psyke. Där mötte han Elias Eriksson och senare på psykiatriplaceringen på St Jörgens sjukhus fördjupades intresset när han stötte på Elias dåvarande handledare Kjell Modigh. Dessa båda karismatiska forskare gjorde stort intryck:
– Både Kjell och Elias har en tillbakalutad attityd och en briljans och humor som tilltalade mig. Efter examen började jag forska med Elias, som då höll på att avsluta sin egen avhandling.

 

Det var en lärorik tid, berättar Bo Söderpalm, med många resor till konferenser och givande diskussioner. Elias Eriksson var en stimulerande handledare, men också en hårt anlitad föreläsare och därför ofta frånvarande. Bo Söderpalm och Elias Eriksson började ett samarbete med Jörgen Engel, en annan färgstark person, som tvärtom nästan alltid fanns på plats och generöst delade med sig av sin grupps resurser. Detta ledde till att Jörgen Engel tog över handledarskapet och det hela utmynnade i en avhandling om ångestbeteende hos råttor. Forskargruppen hade sina egna burar med råttor praktiskt taget vägg i vägg med sina kontor och kunde snabbt testa nya idéer i modelldjuren.

– Det fanns utrymme för kreativitet på ett helt annat sätt än idag. Dagens system, där man måste ha tillstånd för minsta lilla försök, är otroligt frustrerande när man vet att man har en bra idé man vill testa, tycker Bo Söderpalm.

Slumpen ledde mot läkemedelskandidaten
Under hela forskarutbildningen hade han varit mycket engagerad i spexet, och det ville Bo Söderpalm inte släppa efter disputationen. För att hålla kvar kontakterna med både spexet och akademin under sin allmäntjänstgöring rekryterade han sin första doktorand, spexaren Ola Blomqvist, som engagerades i ett projekt om kopplingarna mellan nikotin, nikotinreceptorer och alkohol. Hypotesen var att nikotinets förmåga att öka bildandet av noradrenalin i hjärnan skulle förstärka alkoholens ångestdämpande effekter, men projektet tog en annan vändning: resultaten visade sig bäst kunna förklaras av en direkt effekt av alkohol i hjärnans nikotinreceptorer.

– Det var alltså något av en slump att jag gled in på den forskning som nu, sju disputerade doktorander och många år senare, kulminerar i två ny lovande läkemedelskandidater mot alkoholism, konstaterar Bo Söderpalm.

 

Spirande intresse för ADHD och hemlösa

De senaste åren har den kliniska tjänstgöringen tagit en stor del av hans tid, och mötet med patienterna har väckt nya forskningsfrågor som Bo Söderpalm vill söka svaret på. När han slutfört sin specialistutbildning blev han ansvarig för att ställa in medicineringen för missbrukare med ADHD. Det är en känslig patientgrupp eftersom de behandlas med amfetaminliknande substanser. Personer med ADHD är klart överrepresenterade bland missbrukare, och Bo Söderpalm vill gärna ta reda på varför det är så.

– Jag skulle också vilja göra en kartläggning bland de hemlösa i Göteborg. Jag tror många av dem har ADHD och andra neuropsykiatriska sjukdomar som det finns relativt enkla, effektiva behandlingar för. Där skulle vi kunna göra stor skillnad.

 

 

Tre publiceringar:

 

Söderpalm B, Ericson M, Olausson P, Blomqvist O, Engel JA, Nicotinic mechanisms involved in the dopamine activating and reinforcing properties of ethanol. Behav Brain Res. 2000 Aug;113(1-2):85-96. Review.

 

Molander A, Söderpalm B, Accumbal strychnine-sensitive glycine receptors: an access point for ethanol to the brain reward system. Alcohol Clin Exp Res. 2005, 29(1):27-37

 

Söderpalm B, Löf E, Ericson M. Mechanistic studies of ethanol´s interaction with the mesolimbic dopamine reward system. Pharmacopsychiatry 2009 42 Suppl 1:S87-94