När vi genomför en rörelse får vi maximal kraft genom att först sträcka ut muskeln, och sedan snabbt dra ihop den. Precis i vändpunkten finns en enorm kraft i muskeln, och det är en orsak till att vi ofta skadar oss när vi motionerar.
― Det gäller att vara medveten om den stora kraften när vi till exempel springer, spelar badminton eller hoppar. Genom att träna på att genomföra rörelserna rätt kan vi minska risken för skador, säger Ulla Svantesson, som är nybliven professor i fysioterapi vid Sahlgrenska akademin.
Den där gummibandseffekten där vi först samlar energi genom att sträcka ut muskeln och sedan lösgör kraften genom att dra samman muskeln kallas på fackspråk för ”Stretch-Shortening-Cykeln”.
Innan Ulla Svantesson lade fram sin avhandling vid Göteborgs universitet 1997 var det många som undersökt de olika rörelsemomenten var för sig, men det var få som hade studerat rörelsecykeln i sin helhet. Ulla Svantesson kunde visa att vi samlar som mest kraft i muskeln i vändningsögonblicket när den sträckande rörelsen precis ska övergå i den hopdragande rörelsen.
Genom att först sträcka ut muskeln innan den dras ihop kan muskelstyrkan öka till det dubbla. Det var ny kunskap som inte bara fick betydelse för idrottsutövare, utan också för patienter med nedsatt muskelstyrka som behövde träning för att klara av sina dagliga aktiviteter.
― Den som är svagare i sina muskler kan till viss del helt omedvetet kompensera för det genom att utnyttja stretch-shortening-cykeln bättre. Nu när vi förstår hur rörelsecykeln fungerar kan vi sjukgymnaster också använda den kunskapen när vi ska ta fram rehabiliteringsprogram för våra patienter, säger Ulla Svantesson.
Halkade in på forskarbanan
Innan Ulla Svantesson började forska hann hon arbeta på sjukhus med rehabilitering, göra hembesök som distriktssjukgymnast och arbeta med såväl förebyggande åtgärder som sjukgymnastiska behandlingar inom företagshälsovården. Att hon sedan började forska var mest en slump:
― Jag gick en fördjupningskurs på KI, och jag är mycket glad och tacksam över att professor Gunnar Grimby ville handleda mig när jag skulle göra mitt projektarbete. Det arbetet ledde sedan fram till den första artikeln i min avhandling, säger Ulla Svantesson. Sedan dess har mitt stora intresse varit inom idrottsmedicin med inriktning på fysisk träning och rehabilitering.
Enkla test som fungerar
Genom åren har Ulla Svantesson ägnat mycket energi åt att utvärdera test för att mäta muskelfunktion med betoning på muskelstyrka och spänst . Ett test som hon och hennes kollegor utvärderat kallas för tåhävningstestet, som innebär att man går upp på tå, med ett ben i taget och utför så många tåhävningar som man kan:
― Det är ett bra test på vadmuskelns uthållighet. Det är enkelt att utföra och ger en god bild av individens muskelfunktion i benen. Det gäller att utvärdera enkla test och jämföra dessa med mer avancerad apparatur för att kunna säga vad vi verkligen mäter, säger Ulla Svantesson.
Hon och hennes forskarkollegor vill också veta om testen kan säga något om framtiden, det vill säga ha ett prognostiskt värde, vilket är mycket viktigt ur en klinisk synvinkel. Tanken är att dessa funktionella test ska kunna användas inom primärvården som en slags screening instrument för att se vilka patienter som behöver remitteras till sjukgymnast innan funktionen i armar eller ben är så dålig att det finns risk för allvarliga komplikationer.
―Vårdcentraler har inte råd att hålla sig med dyrbar mätutrustning, utan de måste ha enkla test som kan genomföras med enkla hjälpmedel, kanske bara ett stoppur. Och då måste vi förstås veta vad dessa test ger ett mått på, säger Ulla Svantesson.
Gångtest för livskvalitet
Idag finns det flera validerade test som kan ge en bra bild av patienternas muskelstyrka, uthållighet och spänst. Men även andra, mer förvånande aspekter kan ibland utläsas ur testen. Som exempel nämner Ulla Svantesson ett väldigt enkelt gångtest, där patienten får gå 30 meter, först i den takt de själva väljer och sedan så snabbt de kan gå. Detta test visar bland annat på patienternas muskelstyrka, men det korrelerar dessutom väldigt bra med deras livskvalitet:
― När vi själva får välja hur snabbt vi ska gå lägger vi ofta oss på hälften av den kapacitet vi har, men till exempel vissa patienter kan hålla samma hastighet oavsett om de går så snabbt de bara kan eller om de går i det tempo de själva väljer. Det säger en hel del, att de i sitt dagliga liv måste utnyttja sin maximala kapacitet hela tiden.
Med äldre i fokus
De senaste åren har Ulla Svantesson intresserat sig mycket för äldre, bland annat genom att vara med i en expertgrupp när Göteborgs stad satte fokus på äldres hälsa.
― Fler och fler inser vikten av att även äldre får styrketräna, och då gäller det att skapa förutsättningar för det. 70-åringar drar sig för att gå till samma gym som 20-åringar. Träningen måste ske på de äldres villkor, säger Ulla Svantesson.
Ulla Svantessons intresse för äldres hälsa med betoning på fysisk aktivitet och träning har lett till ett mycket brett nationellt och internationellt nätverk. Det är hennes förhoppning att i framtiden kunna fokusera på fysisk aktivitet och träning i både förebyggande och rehabiliterande syfte hos både friska individer och personer med olika sjukdomstillstånd i alla åldrar.
Helena Åberg skriver
Mycket intressant och artikel samt mkt snyggt foto och bra med översättning. Bravo!