Tack vare nyfikenhet och en otrolig drivkraft blev småbarnsmamman Anna Forsberg för tio år sedan en av landets yngsta sjuksköterskor att disputera.
– Vi måste förändra bilden av omvårdnadsforskare och ge unga sjuksköterskor möjlighet att kombinera familjeliv, forskning och kliniskt arbete, säger Anna Forsberg, som nu blivit en av landets yngsta professorer i vårdvetenskap.
– Det finns en bild av omvårdnadsforskare om att de är tanter i knytblus, och själv kände jag mig länge som en anomali när jag var den enda som var tvungen att rusa från eftermiddagsmötet för att hinna hämta barnen på dagis, säger Anna Forsberg, som anser att doktorandernas position behöver stärkas om det ska ske en föryngring inom omvårdnadsforskningen:
– Unga yrkesarbetande sjuksköterskor behöver få veta att det faktiskt går att kombinera småbarn med forskning, de behöver ekonomisk trygghet under forskarutbildningen och det måste finnas goda förebilder och mentorer som kan handleda dem.
En katt bland hermelinerna
När hon själv disputerade för tio år sedan var hon en av de yngsta sjuksköterskorna som någonsin lagt fram en avhandling. Eftersom omvårdnadsforskningen ännu var i sin linda var det vid avdelningen för kirurgi hon blev inskriven som doktorand. Anna Forsberg minns hur den dåvarande professorn Bo Risberg gjorde en beskrivande analys av hennes situation:
– ”Anna”, sade han, ”Du måste vara dubbelt så bra som alla andra, och det måste du vara av tre anledningar. Du är kvinna, du är sjuksköterska och du är under 30.”
När hon lade fram sin avhandling hade det gått sjutton år sedan Sahlgrenska sjukhuset genomförde sin första levertransplantation. Hennes avhandling handlade om patienternas livskvalitet efter operationen, och deras strategier för att hantera sin nya livssituation.
– Det var kontroversiellt att forska om coping och livskvalitet i en värld där man hittills fokuserat på att patienterna inte skulle dö under operationen eller strax efter: ”men lilla vän, huvudsaken är väl att de överlever?”, minns Anna Forsberg.
Patienterna inspirerar
Hon har de senaste tre åren haft en kombinationstjänst, vilket hon är glad för, eftersom det är i mötet med patienten som hennes forskningsproblem uppstår. Hon utgår från patientens berättelse om hur de upplever sina symtom, och sedan får forskningsfrågan styra vilka metoder och redskap hon använder för att besvara den.
– När jag arbetade med min avhandling berättade många patienter att de hade ont i händer och fötter efter operationen: ”jag spelade gitarr innan, men nu kan jag inte längre”. Jag gav inga svar om varför det var så, men jag pekade på att detta var ett problem, säger Anna Forsberg.
Två år senare klarlades orsaken till smärtorna, då ett forskarlag i Schweiz kopplade samman Anna Forsbergs forskning med sin egen: det var en tidigare okänd biverkan av avstötningsmedicinerna. Sedan dess har nya läkemedel utvecklats.
Hittills har Anna Forsberg hunnit handleda fem doktorander från början till slut, där fyra av dem forskade om frågor relaterade till organtransplantation och organdonation. Den senaste avhandlingen, skriven av Anne Flodén, fick stor uppmärksamhet: den visade att över hälften av Sveriges intensivvårdssjuksköterskor inte litar på att en patient som har förklarats hjärndöd verkligen är död.
– Det är ett av de hinder som kan innebära att en person inte blir organdonator trots att det finns en uttrycklig vilja, säger Anna Forsberg.
Hon anser att tiden mellan det att en patient förklarats hjärndöd tills dess att organen kan doneras är mycket intressant och väl värd att utforska mer:
– Det är en så pass avgränsad tidsperiod, kanske ett dygn, och den innebär ofta stor tragik men samtidigt finns en potential att göra gott. Vi kallar det ”after death care”, och det är ett helt nytt område som behöver utvecklas och beforskas.
Utbildar kardborrar
Sedan många år tillbaka ansvarar Anna Forsberg för specialistutbildningen med inriktning mot kirurgisk vård. Hon berättar om en didaktisk modell hon brukar använda: att specialistsjuksköterskorna ska vara som kardborrar i det etablerade sjukvårdssystemet. Med det menar hon att de ska vara så kunniga, tydliga och ihärdiga att det blir en förändring.
– Ibland får jag ett samtal från en student som säger ”Anna, idag var jag en riktig kardborre!”. Då blir jag stolt!
En nybliven skåning
Liksom många andra seniora forskare vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa har Anna Forsberg nyligen blivit långpendlare till sin arbetsplats. Tidigare i år tog hon och hennes familj chansen när de fick möjlighet att köpa svärföräldrarnas skånelänga på Österlen. Just nu har Anna Forsberg dock något kortare resväg till sitt arbete, eftersom hon för tillfället är utlånad till Lunds universitet, där hon arbetar med pedagogiskt utvecklingsarbete. Men några planer på att överge Göteborgs universitet har hon inte:
– Vårdvetenskapen vid Sahlgrenska akademin har verkligen haft en tydlig ämnesutveckling de senaste åren. Det är väldigt positivt, och jag är mycket stolt över att jag är professor vid detta lärosäte.
Några publikationer:
Flodén A, Bergh M, Forsberg A. Perceptions of experiences of the health care organisation and professional responsibility in relation to organ donation among Swedish ICU-nurses. Intensive and Critical Care Nursing, In press 2011
Flodén A, Lennerling A, Fridh I, Rizell M, Forsberg A. Development and psychometric evaluation of the instrument: Attitudes Towards Organ Donor Advocacy Scale (ATODAS). The Open Nursing Journal, In press 2011
