När Magnus Gisslén började forska om hiv var verkligheten för patienterna betydligt dystrare än idag.
– I början av 90-talet dog nästan alla, men idag är hiv en kronisk, behandlingsbar sjukdom och patienterna kan leva ett ganska normalt liv. Det går nästan att jämföra med diabetes, säger den nyblivna professorn i infektionssjukdomar.
Om hivinfektionen inte behandlas och patienten utvecklar aids, får många en särskild form av demens.
– Här i Sverige har vi bra kombinationsbehandlingar och god följsamhet. Eftersom patienterna är så duktiga på att ta sina mediciner är det sällan vi ser fullt utvecklad aidsdemens, säger Magnus Gisslén, som forskar framför allt om hur hjärnan påverkas av hivviruset i dess vilande form, och om de förändringar i det centrala nervsystemet som hivsmittade utvecklar.
Militärtjänsten öppnade dörren
För Magnus Gisslén blev det värnplikten som banade väg in mot forskningsområdet infektionssjukdomar. När han precis examinerats var det svårt för läkare att få jobb, och vapenfri tjänstgöring på Östra sjukhuset blev lösningen.
– De fick gratis arbetskraft och jag fick intressanta arbetsuppgifter, så det var en bra lösning för alla parter. Här pågick redan flera projekt om hiv som jag blev involverad i och som ledde till att jag började forska, säger Magnus Gisslén.
En omfattande och unik biobank
Redan då, i slutet på 80-talet, hade professorerna Gunnar Norkrans och Lars Hagberg börjat bygga det som idag är en stor och internationellt unik biobank. Det som gör den speciell är att den innehåller så många prover av ryggvätska från patienter som har hiv, men som inte utvecklat demens eller andra komplikationer till infektionen.
– I stort sett ingen av patienterna säger nej när vi frågar om vi får göra en lumbalpunktion för att kunna ta ett ryggvätskeprov. Det finns en stark vilja bland patienterna att bidra till forskningen, säger Magnus Gisslén.
Hittills har forskargruppen kartlagt hur biomarkörerna ser ut vid hiv-demens. De har även kunnat visa att biokemiska förändringar i ryggvätskan kan mätas redan upp till två år innan patienterna utvecklar demens, och att biomarkören NFL kan användas när man ställer prognos. Forskargruppen använder också biomarkörerna för att visa om nya kombinerade läkemedel faktiskt tar sig igenom blod-hjärnbarriären och lyckas påverka processerna i hjärnan.
Gamla hivsmittade ger nya utmaningar
Det finns ett tjugotal olika läkemedel som kombineras för att förhindra att hivviruset förökar sig. Behandlingen är så effektiv att patienter som följer ordineringen i stort sett kan leva helt normala liv. När inga längre dör av sjukdomen och några hundra nya upptäcks varje år växer antalet patienter hela tiden. Det, och det faktum att patienterna kommer att bli gamla och antagligen utveckla de sjukdomar alla äldre människor riskerar få, ställer nya krav på både vård och forskning:
– Det är möjligt att den som har hiv har en liten ökad risk att utveckla de demenssjukdomar som vi alla kan få när vi blir äldre, och en intressant fråga då är om det går att skilja aidsdemens från de demenssjukdomar vi alla kan få när vi blir äldre, säger Magnus Gisslén.
Flera viktiga samarbeten
Idag ingår ett tiotal personer i Magnus Gissléns forskargrupp, och de samarbetar nära med flera andra grupper, både inom Sahlgrenska akademin, på Karolinska Institutet och internationellt. Här på akademin betyder samarbetena med virologen och neurokemi mycket.
– Neurokemi här i Göteborg är världsledande när det gäller biomarkörer för demens och Alzheimers sjukdom, och det är ovärderligt för oss som undersöker förändringar i det centrala nervsystemet vid hiv, säger Magnus Gisslén, som har en VR-tjänst som gör det möjligt för honom att fokusera mycket på forskningen:
– Jag har förhållandevis lite studentundervisning, men föreläser desto mer, framförallt för andra specialistläkare inom hiv både i Sverige och internationellt.
Ljusa framtidsutsikter
Det finns ett fall i världen där en man i stort sett botats från sin hiv. Mannen, en tysk, hade en form av leukemi, och genomgick därför en benmärgstransplantation. Men han fick inte vilken benmärg som helst, utan donatorn hade en särskild mutation som innebär att en av de två receptorer som krävs för att hivviruset ska kunna invadera cellerna saknas. Tysken med hiv har kanske fortfarande kvar viruset i kroppen, men han behöver inte ta några läkemedel för att viruset ska hålla sig i schack.
– Att ge alla patienter benmärgstransplantation skulle vara alldeles för riskfyllt och en otroligt dyr behandling. Men så småningom tror jag att vi kommer att se en botande behandling för patienter med hiv. Det är bara en tidsfråga, men det kan ta både 20 år eller 200 år innan vi är där, säger Magnus Gisslén.
Publikationer i urval:
HIV-1 viral escape in cerebrospinal fluid of subjects on suppressive antiretroviral treatment. Edén A, Fuchs D, Hagberg L, Nilsson S, Spudich S, Svennerholm B, Price RW, Gisslén M. J Infect Dis. 2010 Dec 15;202(12):1819-25. Epub 2010 Nov 4.
Treatment Intensification Has no Effect on the HIV-1 Central Nervous System Infection in Patients on Suppressive Antiretroviral Therapy. Yilmaz A, Verhofstede C, Dʼavolio A, Watson V, Hagberg L, Fuchs D, Svennerholm B, Gisslén M. J Acquir Immune Defic Syndr. 2010 Sep 16. [Epub ahead of print]
Reduction of the HIV-1 reservoir in resting CD4+ T-lymphocytes by high dosage intravenous immunoglobulin treatment: a proof-of-concept study. Lindkvist A, Edén A, Norström MM, Gonzalez VD, Nilsson S, Svennerholm B, Karlsson AC, Sandberg JK, Sönnerborg A, Gisslén M. AIDS Res Ther. 2009 Jul 1;6:15.
