Nära hälften av alla västsvenskar har mycket stort eller ganska stort förtroende för Sahlgrenska akademin, och bara en procent har en negativ inställning. Det visar den västsvenska SOM-undersökningen, som nu för första gången frågat 6000 personer om deras förtroende för vår fakultet.
– Förtroendet för Sahlgrenska akademin är en bra temperaturmätare för våra chanser att rekrytera både ambitiösa studenter och den bästa personalen, och jag är övertygad om att ett gott rykte också kan ge ett försprång när det gäller externa anslag, säger dekanus Olle Larkö.
I enkäten svarade 17 procent att de har ett mycket stort förtroende, 31 procent att de har ett ganska stort förtroende, 10 procent att de varken har stort eller litet förtroende, 1 procent att de har ett ganska litet förtroende och noll procent att de har mycket litet förtroende för Sahlgrenska akademin. 41 procent hade ingen uppfattning.
– Nästan ingen tycker att vi inte går att lita på, det måste man ju vara nöjd med. Samtidigt kan vi konstatera att det finns många som inte har någon uppfattning. Där finns en potential att få ännu bättre omdömen, säger Olle Larkö.
Det är första gången den västsvenska SOM-undersökningen frågade om förtroendet för Sahlgrenska akademin. Analyserna visar att män och kvinnor har lika hög tilltro till Sahlgrenska akademin. Förtroendet för Sahlgrenska akademin är störst bland medelålders, högutbildade, statligt anställda personer. Förtroendet är också högre bland göteborgare, än i övriga Västsverige. De som ofta läser morgontidningar har störst tilltro till akademin.
– Jag tror vi kan komma långt genom att fortsätta på vår inslagna väg, som innebär att vi håller den etiska fanan högt och är tydliga med att vi kommer från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet när vi möter allmänhet och media, säger Olle Larkö.
Den Västsvenska SOM-undersökningen 2010 gick ut till totalt 6 000 slumpmässigt utvalda personer boende i Västra Götaland och Kungsbacka kommun. Svarsfrekvensen var 59 procent. Ansvariga för undersökningen är docent Lennart Nilsson, professor Sören Holmberg och professor Lennart Weibull.
Elisabeth Westerberg skriver
När ett statligt lärrosäte får granska sig själv kan nog inte resultatet bli annat än i särdeles positiv riktning.