―Forskning är för mig som att lägga ett stort pussel, där varje nytt resultat blir en ny pusselbit som passar in i det jag redan lagt. Jag har alltid varit nyfiken på hur nästa pusselbit kan se ut, och den nyfikenheten driver mig fortfarande, säger professor emerita Birgit Thilander, som i förra veckan blev jubeldoktor vid Karolinska Institutet.
Femtio år efter sin disputation är Birgit Thilander fortfarande i allra högsta grad aktiv. När jag träffar henne på hennes arbetsrum på Odontologen arbetar hon med en vetenskaplig artikel och ett kapitel i en lärobok, och hon är noggrann med att inte missa sin deadline. Jag undrar hur hon, 87 år gammal, orkar med.
―Framförallt tycker jag fortfarande att det är roligt att arbeta och att forska. Och så laddar jag mina batterier genom att ofta gå på operan och konserthuset, och genom att läsa mycket skönlitteratur, svarar Birgit Thilander.
Gillar att fokusera
Genom åren har hon hunnit lägga ett stort och betydelsefullt forskningspussel, inte minst tillsammans med de arton doktorander som disputerat med henne som handledare. Om pusslet ska passa ihop gäller det att fokusera på ett forskningsområde, menar Birgit Thilander. Eller som hon uttrycker sig: man ska hålla sig till varmrätten.
―Jag tycker inte om att plocka här och där på smörgåsbordet, en del tar ju till och med bara dekorationen och kommer aldrig djupare. Men att man håller sig till varmrätten betyder inte att man ska vara enkelspårig, utan det gäller också att vidga diskussionen med andra specialiteter.
De kliniska frågeställningarna har alltid varit grunden i Birgit Thilanders forskning, frågeställningar hon av etiska skäl sökt hitta svar på genom djurexperimentella studier. Djurförsöken har lett till en hypotes, som sedan hon tagit med sig tillbaka till kliniken igen för att testa om den också är relevant i en patientgrupp. Det är ett systematiskt arbete som genom åren resulterat i över 200 orginalartiklar, varav flera belönats med prestigefyllda priser.
Tandläkarpraktik i Dalarna
Birgit Thilander började sin tandläkarbana på en liten privatklinik i Avesta, där hon arbetade tillsammans med sin make. Efter några trivsamma år började de båda känna att de gärna ville lära sig mer och utvecklas. Hon sökte till specialistutbildningen i ortodonti i Stockholm.
―Det var 15 sökande till en enda plats, och jag fick veta att jag var chanslös för att jag var kvinna. Jag blev förstås väldigt besviken, säger Birgit Thilander.
Hon lät sig inte nedslås, utan åkte till Wien i Österrike under några månader för att skaffa de meriter hon behövde för att ändå bli antagen till sin drömutbildning.
Banbrytande kartläggning av ansiktets tillväxt
Som ortodontist är hon expert på tandreglering hos både barn och vuxna. Hon intresserar sig framförallt för det biologiska perspektivet, och har ägnat mycket av sin tid åt att studera hur vävnader reagerar när tandställningar sätts in och tänder flyttas. I samarbete med forskare inom parodontologi har hon bland annat kunnat visa att det är möjligt att flytta tänder inte bara på barn, utan också på vuxna, även om de behandlats för tandlossningssjukdom. Resultaten från detta mångåriga arbete visar att ganska avancerade tandförflyttningar faktiskt kan göras, under förutsättning att svaga krafter appliceras i en plackfri miljö.
―När man ska behandla käkställningsanomalier måste man veta när det är lämpligt att göra det, och hur både ben och vävnad reagerar på de åtgärder man sätter in, säger Birgit Thilander.
För att få svar på detta inledde hon i början av 1970-talet en kartläggning av hur människans ansikte och käkben växer. Under 30 år följde hon utvecklingen hos femåriga barn upp till 30 års ålder. Det som gör forskningsmaterialet särskilt unikt är att det omfattar en stor grupp individer utan några felställningar vare sig i käke eller tänder, och alltså beskriver det naturliga förloppet hos friska människor.
―Många tror att ansiktsskelettet växer symetriskt, att det är som att blåsa upp en ballong, men det är ett mycket komplicerat skeende. Ansiktet växer i olika riktningar under olika utvecklingsfaser, och det är viktigt att känna till för att kunna ge optimal behandling, säger Birgit Thilander.
Länge ansåg man att ansiktets och skallens tillväxt styrdes av aktiva tillväxtcentra, men en mångårig studie på marsvinsungar som Birgit Thilander påbörjade med en forskarkollega i Umeå och sedan fortsatte i Göteborg, visade tvärt om att dessa zoner är passiva. Därmed bidrog hon till ett paradigmskifte inom ortodontin, som förändrade hela bilden av vad som går att behandla med ortodontiska krafter.
―Eftersom dessa regioner är passiva och adaptiva till sin natur, så kan man till exempel vidga suturen i gommen hos en ung patient med för smal käke, utan några större obehag för patienten.
Ensam kvinna
När Birgit Thilander fick sin professur i ortodonti vid Göteborgs universitet var Odontologen ännu inte färdigbyggt. Året var 1969, och hon var den enda kvinnliga professorn vid den dåvarande odontologiska fakulteten. Faktum är att hon var den första kvinnan att bli professor inom odontologi i hela Sverige.
―Visst var stämningen lite grabbig. Kvinnor och män har ju olika sätt att uttrycka sig på. Men jag upplevde aldrig att jag var utesluten på något vis för att jag var kvinna. Jag blev till exempel vald till ordförande för docent- och forskarutbildningsnämnden under 18 år, säger Birgit Thilander, som också valdes att representera alla fyra odontologiska fakulteterna i Sverige inom utbildningsfrågor vid Universitets- och högskoleämbetet, som var en föregångare till Högskoleverket.
Hon poängterar att hon fick sin professur för att hon var den bästa av de som sökte, inte för att hon var kvinna:
―Att kvotera eller införa varannan damernas, det är inte någon modell jag tror på. Det skulle snarare bli en fälla. Risken är då att det slår tillbaka på en själv att man blivit utsedd till professor för att man är kvinna, och inte för att man är en duktig forskare.
Samarbete med Brånemark
Per-Ingvar Brånemark, titanskruvens fader, frågade Birgit Thilander när hon ansåg att implantat kunde sättas in, med tanke på hennes kunskap om tillväxt och bettutveckling.
―Vi utvecklade upp ett forskningsprogram för en doktorand, och inkluderade expertis inom ortodonti, kirurgi och röntgen. Vi använde en experimentell modell, i detta fall gris, och följde hur implantaten rörde sig i vävnaden från det att de var små kultingar tills de var fullvuxna suggor, minns Birgit Thilander.
Studien visade att implantaten stod still, medan käken växte och tänderna rörde sig. Det var alltså ingen bra idé att sätta in implantat innan ansiktsskelettet vuxit färdigt, i alla fall inte på gris. Birgit Thilander fick etiskt tillstånd att gå vidare med sin hypotes i en klinisk studie på människa: efter information och diskussion med deras föräldrar fick 15 barn som förlorat permanenta tänder tandimplantat. Barnen följdes under tio år. Den kliniska studien bekräftade resultaten från djurförsöken, och visade dessutom att både ansikte och skalle behöver ha växt färdigt innan tandimplantat kan sättas in.
Ett nostalgiskt jubileum
Birgit Thilander har hittills hunnit med fem promoveringar: förutom sin egen 1961 har hon utsetts till hedersdoktor vid tre universitet i andra länder. Och så den senaste, den till jubeldoktor vid Karolinska Institutet. Det är ett femtioårsjubileum som väcker dubbla känslor.
―Det är lätt att bli nostalgisk, och fundera på vad jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om de här femtio åren, säger hon, och konstaterar efter en kort tankepaus:
―I så fall hade jag inte ändrat mitt liv, utan fortsatt som jag alltid gjort, och letat efter pusselbitar.
Eva Jensen skriver
Tack för denna fantastiska och fina artikel om denna mycket intressanta kvinna. Har sett namnet men visste inget om detta tidigare.
Pia Milebratt skriver
Fin skildring och intressant artikel om forskning i ortodonti.
Stig Edward skriver
Birgit Thilander är är väl värd all uppmärksamhet för sitt forskningsarbete.
Laila Falk skriver
Birgit Thilander behandlade först min son Magnus och senare hans son Emil med strålande resultat.